Summa sidvisningar

fredag 4 november 2016

Returbolaget i Västerås - ett loppis med stil

Igår hälsade jag på hos Returbolaget för första gången. Ett av Västerås nyare loppis. Förra gången jag åkte dit var det stängt. De har inte öppet på måndagar nämligen. Det här loppiset är beläget på Finnslätten vid en parallellgata till Norrleden, som heter Wijkmansgatan. Här satsar man mycket på antikt och retro och det var spännande att kliva in i de olika rummen som alla innehöll olika saker. Ett rum för porslin, ett för glas etc.

 



Att bara gå runt och titta är en fröjd för ögat. Här och där hittade jag prylar som jag kände igen från olika decennier i mitt liv. Lutad mot en stol stod "mitt" gamla tefat. Samma färg och med det typiska läderhandtaget som man bar det i. Funktionen var väl så där. Tefatet hade skarpa kanter som inte precis underlättade nerfarten i backarna. Men det här var före bobbarnas och snowracerns tid, på 50-talet. Då var man inte så bortskämd med prylar! 


Oavsett om jag går in på en plantskola eller ett loppis så händer samma sak. Jag hittar alltid nåt och kommer aldrig ut tomhänt. Min sambo hittade 10 äggkoppar i rostfritt stål. Nu kan alla nattgäster få en egen äggkopp vid frukosten!


Jag hittade en ny man, ett riktigt ljushuvud. Med honom kan jag nog hålla lågan brinnande många år framöver!


Jag föll också för en gammal plåtask som andades 60-tal.


En som jag, som gillar växter, faller lätt för en kruka eller vas. Men de måste vara lite speciella. Som den här i vitt glas med mönster av vindruvsrankor.


Häromdagen såg jag en florist på tv. Hon gjorde arrangemang i skålar. Det var tanken med den här krukan när jag gick hem med den inlindad i tidningspapper i en påse.
Den här floristen hade ett fiffigt knep för att kunna placera blommor, blad och grenar konstfullt. Hon tog ett par dm hönsnät och knycklade ihop det så att "bollen" passade skålen. Jag gick ut med en tång och klippte en bit kycklingnät som jag har liggande och formade det till att passa den här fyrkantiga skålen. Jag tryckte ner det så att det satt fast och fyllde på vatten. Sen var det bara att börja skapa.

Att hitta nåt att sätta i en vas idag var väl inte det lättaste. I natt hade det varit kallgrader för andra gången i år, hos oss. Hela -5 grader, vilket gjort att de flesta växter hängde frostiga.



Men jag uppväckte dom från de döda och simsalabim så stod där ett vackert arrangemang på mitt köksbord. Det finns mer än man tror att välja på om man bara har lite fantasi. Vem har sagt att en vas måste innehålla enbart blommor? Det går väl bra med lite blad, fröställningar och grenar också. Eller en kvist med al- eller lärkkottar. Nästa gång får det bli sånt material, för nu går snart mina sista blommor in i den eviga dvalan.




fredag 28 oktober 2016

Hundloka, vildmorot och palsternacka



Hundloka, eller hundkäx som den också kallas, känner väl de flesta till. Hundlokan finns på den svenska arméns lista över de fjorton viktigaste växterna i en överlevnadssituation! Roten innehåller nämligen stora mängder kolhydrater. Men den innehåller bitterämnen som inte försvinner förrän efter minst 40 minuters kokning. Först då smakar den gott. Bladen kan användas i sallader innan växten går i blom sen blir de beska och måste också kokas för att vara goda. De kan användas som spenat.

Att äta växter kan vara förenat med livsfara men det är få växter som är giftiga. Hundlokan kan förväxlas med odört, vildpersilja och sprängört som är riktigt giftiga. Så är man inte duktig på att bedöma växter så ska man nog inte ge sig på att äta just hundloka. Vi kan väl nöja oss med att använda den till majstången och midsommarbuketter.

Utefter våra svenska vägrenar finns en mångfald som förvånar mig. Där hittar man inte bara hundloka utan även vildmorot lite här och där. Den är så vacker! Vår vanliga morot är en underart till den här växten men till skillnad från våra goda morötter så har den vilda sorten en tunn, träig rot med besk smak.


 Vildmorot känns igen på att blommorna böjer sig inåt i knoppstadiet. Blommorna är vita till rosa och oftast så finns en liten blomma i mitten som är mörkt purpurröd.


Det är inte bara blommorna som är vackra. Vad sägs om knoppen?


Om du ser en grön hundlokeliknande växt utefter vägrenen som är grön, så är det med stor sannolikhet palsternacka. Den är också vanlig och förvildad från svenska gårdar där den har använts i många hundra år.


Palsternackans blommor

Palsternackans blad

Ta en tur utefter en vägren någon gång och försök räkna de olika sorters växter du ser. Du kommer att bli förvånad över hur mycket som trivs i dessa torra, näringsfattiga och vid en första anblick tråkiga omgivningar!


onsdag 26 oktober 2016

Morning has broken...

Idag när jag gav mig ut på hundpromenaden hade solen knappt lämnat sitt nattliga gömsle. Den låg och mornade sig på en bädd av höstliga lövverk och lämnade motvilligt sitt nattläger för att sakta, sakta sprida sitt ljus över min del av världen.


Som en nyfiken unge kikade den fram emellan träden där jag gick. Kanske ville den se vad en morgonpigg vandrare med en fyrbent vän hade för sig i skogen vid den här tiden. 


Sakta men säkert lyste den upp vår väg. Hunden hade annat för sig än att fotografera omgivningarna. Han njöt mer av dofterna än färgerna. Jag plockade lite löv i olika färger. Kanske blir det nåt kreativt av dem...


Det fanns gott om färger vill jag lova. Alla nyanser av grönt, gult, orange och brunt. 


Jag gick där i den fortfarande dunkla skogen och såg hur de höga trädens toppar belystes av den uppåtgående solen. Precis som i en regnskog när dagen vaknar till liv. Som två olika världar, en därnere med en speciell flora och fauna och en däruppe där aporna kastar sig från träd till träd under höga läten. I min värld hördes bara koltrastarnas prasslande bland bruna löv och en nötskrikas kraxande läte.


Vid vägs ände och min promenads slut hade solguden Ra fötts på nytt och ljuset, det goda och ordningen hade vunnit över mörker, ondska och kaos. Oj, vad vacker världen var runtomkring mig när den kalla dimman lättade.


Solen gör underverk även en kall morgon i slutet av oktober. Plötsligt så har omgivningen fått hundratals färger igen. Röda nypon lyser från en buske vid vägkanten och trots den hårda kampen mellan natt och dag så är himlen oskyldigt blå. Vilken underbar start på den dag som blev mig given idag!


Jag letar reda på en dikt som jag skrev om solguden för något år sedan. Idag hade vi frost för första gången, när jag skrev dikten så var det snö och vinter. Men kanske en lika vacker soluppgång som den jag fick idag.

SOLGUDEN
 Ett eldklot lossnar
från horisonten,
lämnar natten
för att värma
morgonen.
 Nyvaken
stannar jag upp
för att hälsa
gryningen.
Under mina fötter
knarrar snön
men det varma ljuset
får mina ögon
att glöda
av ett sällsamt ljus.
 Ra har fötts på nytt.
Han lämnar hamnen
i sin gyllene båt.
 Ikväll dör han
i väster.
 Igen.