Äppelgurka, Chinese Slangen, taggreva och malabarspenat.

I mitten av sommaren fick jag en liten planta av äppelgurkan "Lemon". Den mognar nu i växthuset. Första året som jag odlade denna lilla krispiga och goda gurka fick jag många frukter. Året därpå lyckades inte en enda gurka gå fram. Förmodligen kräver den en lång och solig sommar trots att den kallas frilandsgurka. Eller växthus. Den är i alla fall klart odlingsvärd. Men den ska ätas medan den fortfarande är ljus. När den mörknar blir skalet hårt och krispigheten avtar.

Chinese Slangen växer som om den hade betalt. Jag har den i sallad, skivar och lägger in i ättika och socker, ger bort m.m. Man kan nästan sticka sig på dess taggar men med diskborstens hjälp borstar jag bort dem innan jag tar itu med den.

En annan gurka som växer till sig just nu är den amerikanska vildgurkan taggreva. Dess latinska namn är Echinocystis lobota. Jag fick en liten planta i slutet av juli av en STA-medlem. Den klättrar nu uppför det stöd jag satte bredvid den i krukan och har även bildat frukter. Först kom blommorna som sig bör. Vita med hängande flikar.

Bladen är vackra och klängena långa och starka så att växten kan klättra ordentligt.

En dag satt de bara där, frukterna! Ibland hinner man liksom inte med. Det är likadant med gurkorna. Rätt som det är hänger det en riktig baddare bakom bladen. Man märkte inte ens när den bildades. Ibland undrar jag om man inte skulle kunna se hur de växer. Om man sitter och stirrar en timma eller två!

Den här gurkan är giftig. Men vem vill stoppa den taggiga rackaren i munnen?!

Vissa växter vill man inte vara utan. Den här ska jag ha nästa år också. Så jag får se till att ta frön när de mognar.

En annan 1-åring som jag inte vill vara utan nästa år är malabarspenaten (Basella alba). Det är också en klättrande ranka. Men till skillnad från taggrevan är den ätlig. Bladen är köttiga och kan användas precis som vanlig spenat och mangold. Jag planterade två plantor i en kruka under försommaren och placerade två "stänger" i den, som de kunde klänga utefter. Nu i slutet av augusti är rankan c:a 1,70 m.

Stjälken är vackert vinröd och bladen har nerver och kanter i en vinröd, lite ljusare nyans.

Blommorna är små men med färger i vitt och rosa utgör de ändå en fin kontrast mot bladverket. Det ska bli intressant att se hur fröna ser ut. Jag ska definitivt spara några, för den här växten är lättodlad.

I.o.m. folks resande har världen krympt. Till förmån för utbyte av plantor och fröer. Carl von Linné var en man som reste runt i världen och artbestämde massor av för oss okända växter bl.a. malabarspenaten. Han var lite före mig! Första gången jag fick höra talas om den var 2014...