Summa sidvisningar

söndag 10 juni 2018

Välbehövlig minisemester

Efter två växtmarknader inom några dagar så kände jag mig ganska trött och slut. Det fordrar mycket av en skröplig kropp men om inte glädjen fanns i det jag gör så skulle jag aldrig göra det. Då kan man stå ut med mycket. Belöningen blev en liten fyradagars resa med husbilen då jag kunde vila upp. Bara göra ingenting!

Första stoppet blev Trosa havsbad och camping. Solen fortsatte att gassa, marken var brunbränd men här blåste det så pass så vi fick hålla i och veva in markisen för att den inte skulle slita sönder fästena. 
I Trosa fick vi bara stanna över natten för där skulle de ha marknad på lördagen så allt var bokat fr.o.m. fredagen. Så vi åkte vidare mot Mariefred. Men först ett kortare stopp vid Tullgarns slott. 


Där fanns inte så mycket att titta på. Ett vackert "hus" förstås men bara gräsmattor och träd. Ingen charm direkt. Så omgivningarna inbjöd inte precis till några längre turer. Bryggan var vi dock tvungna att besöka. För att få lite svalka.


På vägen mot Mariefred så fick vi se att det fanns en camping på Mörkö så vi åkte in för att kolla läget. På Skanssundsholmen där fastnade vi resten av semestern. Ställplatserna var belägna precis bredvid färjeläget med utsikt över farleden och skärgården. Vattnet nästan nedanför fötterna. Här kunde man sitta och bara glo. Med kikaren i högsta hugg förstås.


Stora fartyg kom och gick i farleden, färjan gick regelbundet mellan 6.00 och 23.00. Vindsurfare provade brisen utanför badplatsen, vattenskotrar och småbåtar for mellan öarna. Vi såg många fågelarter och korna råmade från viken intill där de klafsade runt i leran. Folk fiskade överallt. Strömmingen hade tydligen gått till. Jag provade också att kasta lite men fick bara näckens gröna, långa hår på kroken. Här hade man underhållning hela dagarna. Utan att behöva lyfta ett finger.

 

När vi skålade in helgen med lite vitt bubbel med guldflingor i så fick vi anstränga oss lite. Flaskan skulle ju öppnas...


Storskarven, eller ålakråkor som de också kallas, gör någonting med alla öar de invaderar. De bajsar. Och bajsar och bajsar och bajsar.... Så småningom ser deras tillhåll ut som nedan. Det är en sällsam syn.


Alldeles intill ställplatsen fanns ett par restauranger. Lördag eftermiddag passade perfekt för en öl i sofforna ovanför hamnen. Överallt här fläktade det och det var alldeles lagom varmt. Det var nog tur att vi inte kom till Mariefred!


På lördagarna har de uppträdande vid restaurangen högst upp på berget. Bara några steg från campingen. Denna lördag var det Patrik Isaksson som skulle spela. Vi gick upp och åt lite fish and chips och så småningom kom han och soundcheckade lite. 


  

Uppträdandet var gratis och det var lite lagom med folk. Det var inte svårt att få plats i restaurangen. Men vi stannade inte så länge utan gick ner till husbilen och hade lite trevliga samtal ihop med grannarna närmast oss. I takt med vinintaget så blev vi lite kaxiga och bestämde att vi skulle bada på söndagen.

Innan hemfärd så tog vi ett dopp i havet, för det hade vi ju bestämt!, och det var skönt att få kroppen lite nerkyld innan avresan men inte var det så skönt att doppa sig som vi trodde. Bara 17 grader.

Campingen var lite sisådär. Ingen el i vår stolpe så vi tog från en annan. Duschdörren fick man lyfta uppåt för att få in låskolven så man kunde stänga om sig. Toan gick inte att spola på söndagen. Vattnet var slut. Men vad gör väl sånt när man har huset med sig. Vi har allt vi behöver därinne. Vi kan själva!

Inga kommentarer: