En vanlig smittfri dag

 En trädgårdsgalning har en fördel, man har ju sin hobby i hemmets omgivningar och behöver inte ta sig ut bland folk om man inte behöver. Jag är inte så rädd för egen del för Coronaviruset men vill absolut inte medverka till att sprida det till de som är svaga och sjuka. Så vi låter bli att träffa folk, så gott det går. En annan fördel är att vi är pensionärer nu så det finns inget krav på att vara ute i folkvimlet.

Nu har det varit några kalla dagar med "snåla" vindar och vad är mer perfekt då än att syssla med inomhusaktiviteter. Så att de är klara när vädret lockar ut en i trädgården.

Tvätta, städa... Inte så kul men att fixa växthuset är en bonus. En hel dag tillbringade jag där med att tvätta fönstren inuti, dammsuga, hålla koll på myrorna, stryka gardiner och göra det mysigt till kommande vårdagar med sol. När solen ligger på så kan man sitta där i kortärmat och njuta av välbehövliga fikastunder.

Vi tittar en del på tv när vi inte orkar klippa äppelträd, hugga ved och fixa mur vid en rabatt som börjar halka ner mot gräsmattan. Men det blir bara favoritprogrammen och den information om Coronaviruset som är nödvändigt för att hålla sig a jour med vad som händer i världen.

   

Brottsjournalen med radarparet GW och Jenny t.ex. fascinerar mig. GW bryr sig väl inte nämnvärt om sina ögonbryn. Men Jennys bryn får henne att se elak ut. Såna bågar som jag brukar måla på mig själv vid Halloween...

Men det här tog priset. Det borde vara skottpengar på folk som jobbar med andras utseende och som rekommenderar olika färger och former utan att ha något som helst sinne för det!

Jag skulle gråta om någon fixat mina ögonbryn så här:

Istället för att ägna mig åt mina ögonbryn och fillers i läpparna som får dem att se ut som prinskorvar så lägger jag en arbetsdag på husbilen. Går ut och städar, plockar ut allt onödigt, fyller lådorna med kryddor och tillbehör, bäddar och hänger upp handdukar m.m. Under tiden sätter jag igång värmen för att se att allt funkar och sen kan jag ju inte stänga av den igen... Varför värma upp för att sen kyla ner? Så jag låter värmen vara på och tillbringar årets första natt i "blåbärsskogen" (påslakan, filt och handdukar i husbilen har mönster av blåbärskvistar). Så mysigt! 

Det är varmt och gott under kvällen och jag ligger med öppet fönster ett par timmar och andas frisk luft, utan att frysa. Jag vaknar tidigt och spelar lite spel på telefonen medan regnet tilltar. Det smattrar härligt på biltaket. Jag öppnar fönstret och andas morgonluft.

Jaha? Vad gör man en sån här tråkig och regnig dag då? Jag bestämmer mig för att baka "morrmårrsbrööd". Gott rågknäcke som går åt som smör. Passar lika bra som fikabröd som matbröd, som snacks. Så gott är det! Runt lunch så blev det fika med dessa bröd. Både sambon och jag "tog om"!

Här kommer receptet:

3 dl grovt rågmjöl

2 dl vetemjöl

1/2 tsk hjorthornssalt

1 tsk salt

1 msk sirap

2 dl vatten

Låt stå en stund och svälla. Kavla ut c:a 20 bitar till tunna bröd med kruskavel. Lägg på teflonpapper på ugnsplåtar och grädda c:a 10 min i 200 grader. Bröden ska bli lite bruna i kanten. Låt stå framme så att de torkar och blir hårda.

När du i alla fall är igång så gör fler! Idag gjorde jag FYRAOCHENHALV omgångar! Tror att det räcker några veckor men lever i en illusion...

En regnig dag på småvägar i norra Västmanland.

Så här på våren längtar i alla fall jag ut i naturen. Men om det regnar då? Ja, om man inte vill sätta på sig regnkläder och ge sig ut så kan man ta bilen och åka en tur. Med kikare och kamera med förstås.

Vid Strömsholm hade många gäss stannat till på åkrarna. Det första vi fick syn på var några få bläsgäss bland kanadagässen (som vi brukar kalla bajsmaskiner eftersom de inte verkar göra något annat än att äta med framändan och bajsa med bakändan). Bläsgåsen känns igen på den vita bläsen vid näbbroten.

Kanadagässen korsar sig ibland med grågäss. Avkommorna kan bli väldigt olika.

Till höger en vanlig kanadagås. Till vänster en korsning.

 I närheten av Rölö hittade vi naturreservatet Vena. Där slingrar sig Venabäcken som den gjort i alla år genom en vacker natur för att till slut mynna ut i Köpingsån och till slut nå Mälaren.

I Venabäcken finns länets största bestånd av flodpärlmussla, 25.000 st. Som larv lever den som parasit i gälarna på öring. När den övergår till att bli en pytteliten mussla faller den ner till bäckbottnen där den sen lever bland grus och sten. Den här musslan är speciell för när den växer bildas årsringar i skalet. I dem kan man följa naturens växlingar och se vilka miljögifter som kan ha funnits i vattnet. Ett miljöhistoriskt arkiv alltså!

Det är förbjudet att fiska eller gå i den grunda bäcken eftersom man kan råka trampa på de av EU skyddade musslorna.

Vattnet är fint och på vissa ställen forsar det fram.

Vid Rölösjön körde vi ner mot strandkanten och tog fram kaffet. Medan regnet smattrade på biltaket åt vi våra smörgåsar och avslutade med wienerbröd. I bilen hade vi det torrt och varmt. På sjön låg det en tunn ishinna i vikarna men för övrigt var det isfritt.

Vi fortsatte resan på småvägarna genom Färna portar som är två mäktiga tallar som står på varsin sida av vägen och sen mot Holsbo. Vi en sommarstuga där fick vi span på en verklig raritet här i mellansverge - en vit stork! Den var inte ett dugg skygg och jag sa åt sambon att stanna så jag skulle kunna ta en bild. Märkligt att den t.o.m. hunnit före tranorna!

Rudöklippan, sol och vind

En kort tur ut till Rudöklippan i närheten av Tidö Slott. Det har blåst starka vindar de senaste dagarna och det bara fortsätter. Men solen sken från en klarblå himmel och trots bara sex plusgrader så var det varmt i lä. Vid parkeringen landade en gulsparv i toppen på ett gammalt träd. Den glänste gul i solen.

Några havsörnar seglade runt över Asköviken.

Ibland går det inflation i dem. De som inte ägnade sig åt att trotsa de hårda vindarna satt och slappade i gräset.

Vid klippan syntes en del småfåglar. De vanliga typ talgoxar, blåmesar och entitor.

Plötsligt förstod jag varför de envisades med att vara i min närhet. Det var inte för att de tyckte att jag var ett trevligt sällskap utan för att någon hällt ut solrosfrön på hällen!

Efter en stund åkte vi hemåt för att fika. Överallt grönskar höstsådden på åkrarna och i trädgårdarna grönskar gräsmattorna. Det känns som sen vår men förnuftet påminner mig om att vi fortfarande är kvar i februari.