Söndagsjakt

 

Söndagsnöjet för vissa är att jaga vildsvin. Igår var flera jaktlag ute i skogsområdena mitt emot vårt villaområde för att försöka decimera kullarna som växer sig större och större. Jag vill inte försvara jakt men på många ställen går vildsvinen fram som bökande grävskopor och lämnar ett gropigt månlandskap efter sig hemma i folks trädgårdar. Jag antar att de blir lika glada som golfbaneägarna där vi bor som får försöka återställa greenerna för dyra pengar efter grisarnas härjningar.

 

För någon vecka sedan så hade jag närkontakt med en stor vildsvinshanne. Jag såg den bruna raggen skymta bland träden men fattade inte då vad det var jag såg. Hade jag gjort det så hade jag inte gått så lugnt därifrån!

Igår när jag var på väg hemifrån så fick jag se en syn som hette duga när jag tittade ut över de gröna höstsådda åkrarna. En jättestor vildsvinshanne kommer skumpande och springande över fälten. Den påminde lite om en buffel där den plöjde fram, förmodligen skrämd av jägarna som hade spritt ut sig lite här och där. Det var riktigt häftigt att få se den på så nära håll. Men den var gigantisk och jag skulle inte vilja möta den i skogen. Nästa gång jag hör något klappra med tänderna eller grymta så får jag nog se till att mina ben bär mig därifrån så fort det bara går.

Jag antar att just den här stora galten föll för jägarnas kulor. Vildsvinskött är gott men det kändes tragiskt att se ett sådant mäktigt djur springa rakt mot sin undergång.

De vildsvin (wild boars) jag såg under en safari i Kenya såg ut så här.
Inte så lika de svenska men väl så  farliga.
Foto: Rosa

 

Ett annat vildsvin men betydligt gulligare - Pumbaa i Disneys film Lejonkungen