Chaenomelis x suberba "Nicoline" (Rosenkvitten) upphör aldrig att förvåna mig med sin sprakande fägring. Den blommar på bar kvist och ger mig en vision av Japan. Varför vet jag inte, bara något jag känner. Kvitten lämnar frukter efter sig som man kan göra marmelad på. Än så länge har jag inte fått så många på den lilla busken så det har varit värt att göra något av dem.
Under många år har jag låtit förgätmigej fröså sig i min trädgård. Blå, vita och rosa. Efter blomningen plockar jag bort de blå plantorna. Eftersom de blå är vanligast så tar de ändå över och de rosa och vita försvinner vartefter. Troligen blir avkommor efter rosa och vita ibland blå. Det är så det funkar i naturen. De vanligaste överlever och sprider sig och de andra får ge vika för "survival of the fittest". I år verkar det som om de vita är helt utrotade i trädgården. Varje år ger nya erfarenheter och rön. Varje år bjuder på överraskningar. Man kan inte kontrollera allt. Skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar