Det var en gång en gång...

Allt började med ett foto i en gammal trädgårdstidning som jag fått av en snäll granne. Det var en bild på en hemgjord gång av olika plattor och stenar. Gången gick utefter ett hus och svängde av runt hörnet bakom det. Den var som ett konstverk med alla färger och former!

Medan jag satt där i växthuset och fikade och mumsade på min macka så började hjärncellerna studsa och hoppa. Tänk om jag kunde göra nåt liknande bakom växthuset vid utgången genom planket mot gatan. Vi hade ju en del stenar av olika slag liggande men hur många visste jag inte. Skulle de räcka? Skulle de passa ihop?

Våren blev varmare och varmare och jag skred till verket nån gång i april. Först inventerade jag mitt stensortiment. Allt som var platt på ena sidan dög. Plus att det skulle vara frosttåligt. T.ex. inga tegelstenar som drar åt sig väta och spricker när det blir kallt.

Jag samlade stenarna i högar och märkte att det var rätt många. De skulle nog räcka. Sen lade jag ut dem en och en. Provade och pusslade och studerade och funderade.

Så började det digra arbetet med att få ner dem i jorden så att de låg stadigt och så att gången blev slät att gå på. Jag grävde med planteringsspaden och slet med plattorna, speciellt de största och tyngsta. Jorden var lite våt och det gjorde inte saken bättre. 

Den dagen blev c:a en kvadratmeter lagd, sen tog orken slut. Vad jobbigt det var!

Nu hade jag bara resten kvar...

Efter några veckors fint väder så kom regnet. Det satte stopp för vidare arbete. Och glad var jag. För nu kunde jag skjuta upp mitt projekt ett tag. Tills jag hämtat nya krafter.

Sommaren fortsatte med samma dåliga väder så gången låg i träda ett bra tag. Men jag är envis. Ger mig inte när jag har bestämt mig för nåt. Sliter som ett djur och bryr mig inte om om jag inte kan röra mig efteråt. Det som inte dödar det härdar...

Någon gång före sambons semester sa han: 

- När jag får semester sen så kan jag kanske hjälpa dig med gången.

Jag är en sån som gärna vill göra mina projekt själv. Från början till slut. Men jag måste motvilligt erkänna att jag blev lite lättad. När sambon jobbar så går allt som en dans. Jag själv jobbar utifrån mina kroppsliga förutsättningar. Sakta och energisparande utan stress och små stunder i taget. Det arbetssättet funkar för mig. Det har jag lärt mig under min sjukdomstid. Man behöver inte sluta med sånt man tycker är roligt man gör det bara på ett annat sätt.

Nu i augusti blev det äntligen en fin dag då vi inte hade något speciellt för oss och vi satte igång. Min klena insats dög inte till fullo. Alla mina omsorgsfullt lagda plattor fick lyftas bort. Det mest praktiska var ju att gräva ut hela gången först! Grus skulle ju i också och det var också mest praktiskt att det kom i först. Det var några timmars hårt jobb. För sambon! Jag bidrog och underlättade så gott jag kunde. Sen tog vi fikarast.

Efter en stunds vila var vi redo igen. Nu skulle stenarna på plats. Det var bara att lägga om dem en efter en. Men nu bestämde jag!

De stenar vi själva hade räckte nästan hela sträckan. I den där trädgårdstidningen så medföljde ett tips: Om inte stenarna räcker så fråga grannarna. Alla har några som ligger och skräpar.

Jag kom på att en av våra grannar hade frågat om jag ville ha vanliga fyrkantiga betongplattor. Den gången tackade jag nej. Jag hade tillräckligt med såna och tyckte de var lite tråkiga. Men nu skulle det faktiskt behövas en eller två sådana och några små.

Jag slog en signal till grannen. Det var bara att komma och hämta. Jag fick dessutom några mindre stenar som de hade liggande. På med grus, borsta, vattna och så var det klart.

Resultatet blev över förväntan. Som vanligt när sambon och jag jobbar ihop blir resultatet bra. Jag bidrar med kreativiteten, sambon med sina kunskaper. Vi är riktigt effektiva när vi sätter igång. Så länge var och en gör olika moment. Annars osar det! Vi är ju båda såna som "kan själv".

Nu ska allt få sätta sig lite. Sen kommer vi att lägga på lite mer grus, borsta och låta det sjunka in. Voila!

(PS. Idén ligger ute i en Facebookgrupp som heter "Återbruka mera". En grupp där man lägger ut idéer om hur man kan använda gamla saker att göra nåt nytt av. Mycket inspirerande grupp! Min gång har fått över 1000 "gilla" redan och en hel del glada tillrop och beröm. Det är verkligen jättekul.)