Skensmultron - Potentilla indica

För två år sen fick jag en kruka med en spaljerad växt med gula blommor av två arbetskamrater. Det såg ut som en klättrande/revande smultronplanta men hade gula blommor. Den gav några små smultron som fick ruttna bort eftersom jag är allergisk mot smultron och jordgubbar

Jag trodde inte att den skulle klara vintern men blev ganska förvånad när det kom några revor med gula blommor nästa år. På marken där krukan stått föregående sommar. Det var revor som slingrat sig över krukkanten och ner på marken och slagit rot. 

Här är den gula blomman precis på väg att slå ut

Den här växten var inte alls så kinkig som jag trodde. Jag hittade den på flera ställen i trädgården senare. I år har den första plantan tagit sig ordentligt och gett många röda frukter.

Smaken är inget att skryta med. Bären smakar nästan ingenting och de är liksom "luftfyllda" så de krymper och försvinner när de når tungan. Idag googlade jag på "smultron med gula blommor". (Tack för Google, världens bästa hjälpmedel när det gäller växter och annat!)

Jag blev överraskad, för det här är inget smultron, det är en potentilla. Släkt med fingerörten. Den smultronlika uppenbarelsen heter Potentilla indica och kallas på svenska för skensmultron. Inte att förväxlas med trollsmultron som har vita blommor och oätliga frukter. Som också är en potentilla men tillhör ett undersläkte - Drymocallis.

Nu har jag lyckats ta reda på några revor och krukat upp dem. Jag vill ha den här nykomlingen i min trädgård. När jag skulle fotografera den idag fick jag syn på den här frukten som knappt visat sitt rätta jag än. Vilken skönhet, vilket mönster. Tänk vad naturen kan!