Semester nummer två

Varnhem har lockat oss ända sen vi såg ett program ur "Vetenskapens värld" om trakterna kring Varnhem och dess betydelse förr i tiden. Genom utgrävningar har historien skrivits om för man har hittat kristna människor där långt innan man trodde att kristendomen kom till Sverige. Vem har inte hört talas om att det var Ansgar som kristnade oss. Men så var det inte...

Med husvakter som tycker om att vara i vårt hus och trädgård och dessutom betraktar det som rena semestern så känns det helt ok att åka iväg emellanåt.

Varnhems kyrka med klostermurarna i förgrunden

  

Av klostret finns idag bara murar kvar från de olika rummen: Fängelset, tysta rummet, rum för samtal, matsal m.m.

 Än idag tycker fjärilar om att sitta ner och suga nektar på munkarnas oregano.

Och den vita murrevan tycker om de solvarma murarna i klosterträdgården likväl som min liljerabatt hemma.

Överallt finns det saker som vittnar om storhetstiden runt Varnhem.

Jag tar några steg in i ett litet museum med stenväggar. Vänder mig åt vänster och så står det en munk och stirrar på mig! Gissa om jag blev förvånad. Jag går vidare in och rundar en vägg. Där sitter ett par med en hund och tittar på en informationsvideo, dödstysta. Gissa om jag blev förvånad. Igen!

Vi går vidare till Katas gård.

Ett nybyggt "skydd" över den äldsta kyrkan. I närheten hade Kata och Kjettil bott. Nyligen tjärad men lite fel tidsmässigt då det blåst torra löv som fastnat i tjäran på taket.

Kata hade fått en ståndsmässig begravning med ett vackert uthugget kistlock. Som senare hittades i kyrkan men visade sig passa hennes grav när den väl hade hittats. 

Någon påhittig och kreativ person har gjort en kopia i miniatyr av den äldsta kyrkan och Katas grav.

Så fint! Gravstenarna/runstenarna från den tiden var faktiskt färgade.

Katas skalle har vänts och vridits på och analyserats så till den milda grad att man fått fram ett någorlunda tillförlitligt ansikte som visar hur hon kan ha sett ut.

Så här blev resultatet enligt forskarna...

Livet var inte lätt på den tiden. Det vittnar en del av informationen om.

Trots värmen gjorde vi sen ett kort besök på Läckö slott. Medhavt fika intogs i skuggan vid vallgraven. Sen orkade vi inte med mer kultur men visst var slottet pampigt.

Grenigt kungsljus vid Läckö slott.

Resten av den drygt veckolånga semestern spenderades bl.a. med besök hos några av Bosses släktingar i Östergötland men även lite egentid. Naturligtvis kom jag hem med några perenner från en liten handelsträdgård som vi besökte under resan. 

Nu känns det skönt att vara hemma igen. Sommar är inte bara att åka iväg på utflykter, det är även att vara hemma och njuta av det man har.