Inga julkort men kanske en kortjul!

I år hade jag ingen lust att skriva och skicka julkort. Jag som dessutom brukar göra egna. Men man ska inte låta traditioner styra en för mycket, då förväntas det saker av en som man ibland kanske inte kan eller orkar stå emot. Traditioner kan bli en plåga. Svåra att bryta om man inte kan sätta ner foten. Eller också blir man besviken om de bryts.
Julafton kan inte alltid firas den 24:e december men genom åren har jag lärt mig att det blir julafton den dag man bestämmer sig för att fira den. Om man har barn i olika förhållanden eller föräldrar som båda vill ha del av en på julafton eller andra konstellationer som var och en kräver sitt, då har man det tufft att få ihop det. Så att det blir bra för alla. Det kanske inte ens går att få ihop det på ett bra sätt.
Men med facit i hand så går det om man bemödar sig om det. Man måste vara villig att kompromissa och ibland sätta sig själv i "andra rummet". Låta barnens bästa gå före måsten och traditioner. Och att inte ta allt så allvarligt. Julen är inte så prestigefull och seriös. Den är ju skoj!
I år råkar det bli två julaftnar för oss. Både den 24:e och den 25:e. Dessutom hemma hos oss. Nästa jul kanske det inte blir julafton förrän på annandagen. Eller i ett annat land. Vem vet!

Fyra rikstelefonister sitter på Televerket och kopplar samtal. Till SOS,
jourhavande läkare, präst m.fl. samt till alla telefonautomater i Sverige.
Året är 1973. Vi skötte även väckning åt folk och agerade telefonsvarare
åt de som ville ha hjälp med det samt tog emot felanmälningar. Och det
gjorde vi 24 timmar om dygnet! Så ibland fick man fira julafton vid
kopplingsbordet.  

Hur du än firar jul och var, så önskar jag att den blir riktigt bra för dig! Dra ner på förväntningarna lite så kan du njuta mer.

 

GOD JUL!