En helt vanlig iris

Bland de första växter som kom till trädgården 1994 var vanliga blå iris - Iris sibirica.

När jag blev med trädgård var jag lycklig över varenda liten planta som jag fick och denna iris fick jag av en vän. 

Är det bara det ovanliga som är vackert? Nej, men jag tror att vi har en förmåga att titta lite extra på de nya sorterna och se de "gamla" som någon slags utfyllnad eller kuliss i trädgården. Men gå nära och titta! Inte är de så "vanliga" inte...

Varje blomma är som en vacker prinsessa som försiktigt håller sina kjol i nyporna för att den inte ska bli smutsig när hon vajar där fram och tillbaka i vinden.

Min mormor och morfar hade en liten rund damm av betong i sin trädgård. Med en fontän i mitten. Dammen var några decimeter djup. Runt den hade mormor planterat varannan rugge med blå iris och varannan med gul daglilja. Vackert. Fast det var inget jag brydde mig om då. Men nu efteråt, då jag har både iris och gul daglilja på tomten, så händer det att jag sätter mig på huk och sticker ner näsan i de gula dagliljorna som har en otroligt härlig doft. Då minns jag hur det var att plaska omkring barfota i den där dammen. 

*** 

En snäll Trädgårdsamatör gav mig, för flera år sedan, småplantor av som hon sa "någon slags lilja". Jag tog tacksamt emot de tunna, gröna stråna. Efter några år blommade de för första gången. Det var iris sibirica det med!

Men... 

... en av dem hade varit ute på dåligheter och vänstrat med en iris av annan färg

eller sort. Då blev en vanlig iris plötsligt ovanlig och intressant!

Men det skulle aldrig falla mig in att välja den ena före den andra. Som jag skrev i en trädgårdsdikt för några år sedan:

Alla mina tusen växter

Jag älskar alla mina tusen små

men om det skulle hända

att jag bara från dem fick gå

och ta med en enda,

vem blev det då?

Min stolta Acanthus mollis

en riktigt stickig fjollis?
Kanske min kinesiska smörboll

eller mitt Larix-troll?

Inte kan jag väl glömma dig

min kaukasiska förgätmigej

och inte tänker jag rata

min taggiga Aralia elata.

Hur ska jag mig kunna skilja

från min känsliga leopardlilja?

Och kan jag verkligen leva

utan min vita murreva?

Om inte gullriset fanns

var skulle humlorna dansa nånstans?

Hur skulle jag klara detta?
Jag vill ju inte sätta

den ena före den andra.

Och jag älskar att vandra

bland växterna. Jag älskar dem

som jag tagit hit till mitt hem.

Nej jag tror nog hellre jag lägger mig ner.

Jag vill inte välja. Jag ber

att i stället få somna bland blommorna mina

bland digitalis, liljor och asarina.