Av alla härliga chili som finns så har jag fastnat för den milda Christmas Bells/Jamaican Bells. Kärt barn har många namn och den har fler namn än så men jag kommer inte ihåg dem alla. Det som fascinerar mig är främst storleken på plantan. För det är ingen liten chiliplanta, det är ett träd!
Jag måste tacka grannen och vännen Kent för att han berättade att han fått så många frukter förra året av denna spektakulära chili. 2014 fick jag bara tre stycken! Då först förstod jag den här chilins potential. Som jag berättat om förut så lyckades jag överleva plantan inomhus hela förra vintern utan att få löss på den. Chiliplantor brukar klara tiden fram till december-januari utan löss men precis när man tror att man lyckats då kommer de som ett brev på posten. För lössen älskar vår torra inomhusluft och förökar sig som egyptens gräshoppor när de väl kommit igång. Och det är inte lätt att begjuta en sån stor planta med hårda vattenduschar tills lössen är väck.
Jag klippte ner chiliplantan i två omgångar för att den skulle bli hanterbar om lössen kom. Men även för att få en bra nytillväxt. Man kan klippa den rejält i början av säsongen. Men aldrig så att det bara blir stammarna kvar. Det måste finnas lite grenar kvar så att den kan bilda nya uppe i kronan. Jag hade faktiskt kunnat klippa den rejält en gång till i början av mars. Då hade den kanske inte blivit så stor. Fast jag undrar? Den har ju en enorm växtkraft så det hade förmodligen inte hjälpt.
Christmas Bells fick sällskap av tre nya plantor som jag sådde i februari för jag ville ha lite grönt nertill också. Väl ute i växthuset så nådde den nockhöjd! Den trivdes verkligen men hade en lite för liten kruka där jorden torkade ut så fort att jag behövde vattna den varje dag när solen var framme.
Plantan blev alltså ett träd och fruktsättningen enorm. Hundratals! En del frukter är upp till 3,5 centimeter stora. En av mina döttrar köpte en grön glasfiberkruka på loppis till mig. Där sitter trädet nu. Jag passade på att plantera om det vid flytten från växthuset in i husvärmen i veckan.
Jag har plockat frukter hela sommaren. Plantan har blommat och gett frukt samtidigt.
Christmas Bells fick sällskap av tre nya plantor som jag sådde i februari för jag ville ha lite grönt nertill också. Väl ute i växthuset så nådde den nockhöjd! Den trivdes verkligen men hade en lite för liten kruka där jorden torkade ut så fort att jag behövde vattna den varje dag när solen var framme.
Plantan blev alltså ett träd och fruktsättningen enorm. Hundratals! En del frukter är upp till 3,5 centimeter stora. En av mina döttrar köpte en grön glasfiberkruka på loppis till mig. Där sitter trädet nu. Jag passade på att plantera om det vid flytten från växthuset in i husvärmen i veckan.
Jag har plockat frukter hela sommaren. Plantan har blommat och gett frukt samtidigt.
Blommorna är vita. Sen kommer frukterna och de är först gröna, övergår i orange och blir sen riktigt knallröda. De är goda i alla stadier men jag föredrar de gröna eftersom de smakar så friskt och fruktigt grönt. Jag ska finhacka en del och frysa in och låta andra torka i inomhusvärmen. Ibland hänger jag upp chili i fönstren för torkning. På sytrådar. De bildar fina gardiner och står sig sen i många år.
Undrar hur länge jag kan skörda dem? Om trädet fortsätter att bära frukt till jul då får granen inte rum... Men då får det väl agera julgran. Det är ju praktiskt med en levande julgran som bär kulor som inte går sönder om de ramlar i golvet!
Några frön kommer jag att spara. Det finns säkert många som vill prova på denna sort nästa vår. Jag ska också så en del själv så jag har att dela med mig av. Ser med spänning fram emot ett nytt år med denna underbara chili. Den här vill jag aldrig vara utan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar