Idag är inte vädret till sin fördel. Mulet och lite råkallt. Vintergäcken stretar tjurigt emot och gör sitt bästa för att behålla den lilla värme som finns i blomkalken genom att vägra att öppna sina kronblad.
Tibasten däremot verkar inte bry sig om vädersvängningarna. Ska den blomma så ska den, oavsett om solen skiner eller inte. Den här tibasten har jag stammat upp. Jag började när den var en liten decimeterhög planta genom att klippa bort sidogrenarna och lät toppen växa vidare. Tills jag kände mig nöjd med höjden. Jag har även haft en vit variant men den dog för något år sedan innan den ens hann blomma. Men jag ska försöka få tag på en ny så småningom.
Chionodoxa forbesii "Pink Giant" blommar också för fullt i de råkalla vindarna. En liten lökväxt vars rugge blir lite större för varje år. Den härstammar från bergstrakterna i västra Turkiet och går under det engelska namnet: "Glory of the snow". Ibland plockar jag in några blommor och sätter i en vas på köksbordet, det tål den.
En goding har tittat upp i pallkragarna. Nu väntar gräslöken bara på att jag ska inhandla lite sill och gräddfil.
Alla mina sådda perenner som ställdes ut i två omgångar under vintern bidar dock sin tid. Det är ju inte "grotid" än. I slutet av april eller i början av maj kanske någon av dem visar något litet livstecken. Sen brukar de komma en efter en, färdiga för utplantering direkt.
Inget är som väntans tider!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar