Försommar 2018. Ny säsong. Förväntningar. Planering. Visioner. Men allt blir inte alltid som man förväntat sig. Slanggurkeplantan "Armenian Yard Long" gav en enda gurka. Men den blev naturligtvis än mer uppskattad eftersom den blev unik i min trädgård.
Gurkmelonen Carosello var ingen hit. Fick förresten bara en av den också för jag hade den ute i trädgårdslandet. Inne i växthusvärmen hade de säkert ynglat av sig men där hade jag annat så den fick inte plats. Den här gurkmelonen kan man använda i sallader såväl som till efterrätter. Men den smakade inte så gott trots att jag ringlade honung på den och strödde björnbär och amerikanska björnbär över. Smaklöst skulle jag vilja säga.
Nästa år ska jag inte odla pumpor. Kanske en squashplanta till höstens "syltade pumpor" men pumporna tar över trädgårdslandet under en säsong. De slingrande jätteväxterna kvävde mina västeråsgurkor/druvgurkor. Men jag är ändå glad över att det blev några myskpumpor av sorten "Waltham Butternut". De är så himla vackra och har ett vackert orange fruktkött. Fröna är koncentrerade till den "utbuktande" delen av pumpan.
En ny bekantskap bland tomaterna i år är "Moonglow". Vilken underbar skapelse! Den glöder verkligen som en jättemåne under en mörk kväll. En verklig skönhet. Stor är den också.
Men den är inte bara otroligt vacker, den är ytterst smakrik och har massor med fruktkött. Behöver jag nämna att frön är tagna till en kommande säsong.
En grönsak som verkligen levererat är störvaxbönan "Neckargold". Fördelen med att ha en störvaxböna är att den inte tar plats. T.o.m. på en balkong funkar den. Den växer ju på höjden. Jag lät varje planta klättra på ett armeringsjärn. Det funkade bra. Tills den ville ännu högre. Upp i persikoträdet tog den sig och klängde bland persikorna tills jag drog ner revorna för att komma åt bönorna som mognade typ var tredje dag. Idag är frysen fylld med dessa gula, smakrika och nyttiga bönor som jag ibland stuvar och steker fläsk eller bacon till. Eller också kokar man dem bara lätt och häller på en smörklick och lite salt. Wow!
Nästa år ska jag göra som förr om åren. Man sätter en hög pinne i mitten av trädgårdslandet med en spik eller nåt annat högst upp där man kan fästa snören. Sen låter man fyra snören löpa från toppen till hörnen på landet. I varje hörn sätts en planta som sen kan klättra upp utefter snöret. De skuggar inte övriga grönsaker och bönorna kommer att hänga fint nerför trådarna. Vaxbönor har under de senare åren blivit kockarnas favorit och det är verkligen inte konstigt! Jag lät några bönor torka på sina stänglar och bönor/utsäde ligger nu och väntar till våren för plantering.
Majrovorna växte aldrig till sig riktigt. Dessutom så älskas de av skadedjur. Sniglarna tycker om dem men sniglarna lyste med sin frånvaro denna torra och varma sommar. Men de små morotsflugornas? larver åt lite här och där och det blev inte många att skörda. Det var sista gången jag odlade majrovor.
En annan ny bekantskap var den Nya Zeeländska spenaten. Den trivdes verkligen. Jag använde de späda köttiga bladen i salladsblandningar. De tog över pallkragen så småningom. Idag, efter den första frosten växte de vidare, ovetande om vad som väntar. Lika friskt och fräscht gröna.
Så var det persikorna då...
Plötsligt hade vi hundratals! När de börjar falla då måste man plocka ner alla, för vid minsta åverkan påbörjar förruttnelseprocessen. Sen mognar de vartefter. Så det gäller att ta hand om dem fort. Det blev sylt (jättegod) och marmelad med ingefära och citron. Supergott! Fallfrukten skar jag i småbitar och frös in till vinterns sylter och pajer.
Nu står man med facit över årets sommar. Jag måste säga att även om nya bekantskaper inte alltid motsvarar mina förväntningar så är de alltid värda ett försök. Om man inte provar så får man inget veta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar