Summa sidvisningar

fredag 1 februari 2019

Några dagar på Hasseluddens yasuragi


Några dagar fyllda av värme och bad. Vad kan vara bättre för en som längtar efter vår och sommar? Vi åker iväg mot Stockholm en riktig vinterdag. -8 grader och löfte om besvärligt väglag dit vi ska. Vägen dit var dock behaglig och inga problem tillstötte. Vi pulsade i snön upp till entrén som faktiskt inte ser så inbjudande ut i vinterdiset.

Men väl därinne, redan vid incheckningen, så har man lämnat något. För att byta ut det till något annat. Vi kollar in rummet vi bokat under tre hela dagar.


Sen åker kläderna av. Byts ut mot japanska "morgonrockar" och badtofflor. Här är vi alla lika. Nu har vi släppt kontrollen. Jag öppnar en flaska bubbel som jag överraskar sambon med. Lägger mig i sängen en stund och njuter. Av stillheten och lugnet. 


Det som ska hända härnäst är att ta sig till matsalen för en trerätters middag. 

Förrätt. Färsk makrill som smälter i munnen.

Middag. Gryta på torskrygg och gröna musslor.

Efterrätt. Vårrullar med söta päronbitar och getostkräm.

Alldeles lagom så här första dagen. Vi sätter oss ner i baren och tar varsin öl. Jag provar en japansk  en - Kirin Ichiban.


Överallt finns vackra stilleben.

  

 Nu måste jag ta av mig badtofflorna. Vill ju känna "gräset" under mina bara fötter. Här är det ingen som undrar om man sitter barfota... Här gäller det bara att må bra och ta hand om sig själv. 


Efter frukost och diverse olika bad tar vi varsin shiatsumassage. Det är både jobbigt och skönt. Precis som det ska vara. Mellan varven ligger vi i "ekorna". Stolar som gungar fram och tillbaka. Jag inbillar mig att jag ligger och gungar på en insjö i en nytjärad eka. Fram och tillbaka, fram och tillbaka...

Utebad, inne i kolsyrebad sen så är det dags för lunch. Pust! Jag hade nog hellre tagit en kaffe och smörgås vid lunchtid men här ska det ätas hela tiden. På eftermiddagen tar jag ett beslut. Jag ska ner med mina fötter i en "fishtank". Om jag inte gör det idag så får fiskarna ingen middag! Djurvän som jag är låter jag dem kalasa på eventuellt fnas som finns under mina fötter och mellan mina tår. Äckligt? Nja, om de tycker om maten så...


Inredningen på Hasseludden är värd att njuta av. Man kan gå runt och titta på detaljerna. Som små konstverk.


 Jag undrar vad en sån här beklädnad skulle kosta. Såå vacker. Tänk att kläder kan vara som små konstverk!


Dagarna fortsätter med stilla, varma bad. Ute är det -10 grader och det är helt underbart att sjunka ner i jättevarmt vatten. Bara ligga där och låta sig omslutas av det mjuka vattnet. Vi provar alla bad som finns och alla bastur. En saltbastu är speciell. Där kan man ta med sig en handfull salt, skrubba sig med det och låta välbefinnandet infinna sig. Utanför finns en "duschgardin" där man kan skölja av sig.

Den sista morgonen tittar vi ut genom fönstret, ser ett par rådjur som äter av ljungen utanför. De behöver överleva, vi behöver bara följa med strömmen...


Det är en märklig känsla att ligga i de varma baden ute och se de jättelika färjorna passera bara några hundra meter nedanför hotellet. Medan snöflingorna landar och smälter på ens axlar. Om det snöar lite horisontalt förstås!


Den sista dagen bokar vi in en klangresa. Det är helt underbart att bara ligga och lyssna till ljuden från olika klanger och ljud från metall och kristall. En av deltagarna ligger och snarkar en bit ifrån. Jag hör de regelbundna snarkningarna men störs inte speciellt. Andra klanger får mig att dåsa på den mjuka mattan och kudden. Det är över alldeles för fort...

Vid lunchtid checkar vi ut. Innan dess har jag faktiskt även provat den kalla källan inne. Den känns både renande och välgörande. För en sån som jag med inflammationer så ska man ju inte göda dem med värme. Bara kyla av dem med kallt vatten.

Mina sista intryck av välgörande kyla får sällskap med det snöiga vädret utanför. Sambon pulsar ner till parkeringen i den nyfallna snön och ser till att bilen är gott skick innan han kommer upp till mig som står och väntar vid entrén. 
Så är dagarna till ända, tillbaka till verkligheten. Nu tar det några år innan vi kommer tillbaka igen.



Inga kommentarer: