I morse tog jag in på den hemliga vägen. Jag ville vara ensam med naturen. Bara jag, hunden och kameran.
Här börjar den hemliga vägen. Bara en liten öppning i vegetationen. |
På vissa ställen är det högt i tak. |
På andra är det lågt i tak och trångt om utrymme. |
Plötsligt öppnar sig en glänta mot ett höstsoligt fält. |
Jägaren själv ligger under nätet och väntar. Om inte insekten fastnar direkt på den klibbiga mattan så sätter spindeln den i dallring så att insekten ramlar ner i klibbet. Hannen underlåter sig inte till att spinna några nät, det är honan som sköter om det. Vid parningen tillåter hon hannen att komma upp och ut på hennes nät. Där får han "spela tupp" några dagar innan hon sen motar bort honom. Äggläggningen sköter hon själv. Spinner in äggen samt t.ex. lite granbarr för att försöka gömma sina barn mot hungriga spindelätare.
På en gammal björk såg jag en ticka. Borde vara en björkticka! |
Uppe i ett annat träd satt en läskig varelse och tittade ner på mig. |
Den vita röllekan, gula fibblor, maskrosor, rödklöver och det vackra alsike-klövret tänker kanske likadant där de fortsätter prunka i naturen. Än kan man plocka med sig en vacker bukett av vilda blommor in till köksbordet. Små höstminnen som nästan är mer värdefulla nu än när naturen stod i sin högsta sommarprakt.
Alsikeklöver |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar