En ensam fiskmås satt och putsade sig på en påle i vattnet. Små vita dun lossnade och landade på vattenytan. Det kändes som om dessa små vita "fartyg" seglade iväg med sommaren.
Men än har jag inte ätit de sista kräftorna! Det finns kanske någon varm kväll kvar till det? Så här skrev jag förra året när jag avslutat en kräftmåltid i stearinljusens sken vid dammen:
HÖSTMÅNE
Kräftmånen lyser kall och gul
syrsor spelar från våta diken.
På tallriken ligger resterna
av röda, döda skaldjur.
Stearinljusen fladdrar
där skymningssvärmare drar fram.
Nu är tid för eftertanke.
På sommar följer höst.
Sorgset ser jag månens avbild
spegla sig i dammen,
fladdra till i tidens ström
för att sedan stillna
mellan stjärnors kalla ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar