En gammal grind berättar

Nu är vi snart med grind! Äntligen kom en förmiddag utan blåst och regn så jag kunde fortsätta med målandet. En andra strykning med den gröna färgen. Jag låter den torka nu innan jag fullbordar verket med den gula solen någon annan dag. För på eftermiddagen kommer det regn. Igen.

Historien börjar med en man som hette Karl-Erik. Vår f.d. granne som dog, 94 år gammal, i våras. Han hade en sommarstuga intill vårt hus. En stuga som han byggt för hand genom att hämta brädor och cykla ut med dem till sin kolonitomt. Om och om igen tills familjen hade en stuga att bo i under sommarhalvåren.

Innan Karl-Erik dog så såldes tomten, sommarstugan revs och alla buskar och perenner togs bort för att ge plats åt ett nytt hus. En dag när jag sitter vid köksbordet och målar så får jag se att Karl-Eriks gamla grind ligger på en släpkärra bland en massa sopor som ska till återbruket. Kan man verkligen låta den sluta sina dagar där? Jag funderar en stund fram och tillbaka. Ska jag våga be att få den? Om inte annat så kan den få bli klätterstöd till någon växt. När jag kommit så långt i mina funderingar så hade jag redan bestämt mig. Jag ska rädda den till eftervärlden! Så jag skyndar mig ut, frågar killarna som röjer på tomten och naturligtvis får jag ta den. Så slipper de det problemet. För den är JÄTTE-tung! Inget hafsverk här inte. Jag släpar in den på vår tomt.

Under några år står den i utkanten av trädgården tills jag nyligen kastade fram idéen till min sambo: Att kanske kunna använda den som det den var gjord till. Grind (inte klätterstöd). Sambons hjärna började arbeta och efter någon vecka så hade vi fixat stolpar som låg hos en granne och skräpade. De är nu kapade och stora gropar har fyllts med cement för att orka hålla grinden på plats. En svetskunnig granne har svetsat fast "hakar" på stolparna att hänga grinden på. 

"Vi" försökte få handtaget att fungera men den fjäder som satt där var trasig. Att jaga fjädrar i en speciell storlek och form är inte så roligt och när det visade sig att det fanns färdiga handtag att köpa för c:a 200 kr så slog vi till.

Husnumret, en 4:a som sitter fastskruvad på grinden, har jag låtit sitta kvar. Grinden är "infart" till tomten på höger sida så ingen kan missta sig på att vi faktiskt bor på 2:an. Det vore skillnad om grinden vore placerad vid stora ingången. 4:an sitter där som ett minne av var den hörde hemma en gång. Karl-Erik, en snäll gammal man med vilken jag hade många förtroliga samtal, minns jag bökandes i sitt blåställ bland rosor, löjtnantshjärtan och röda vinbär och med en keps på huvudet. Det var mysigt att se honom gå där. Han var en del av vårt grannskap. 

Nu hoppas jag att han ser att jag bevarat hans gamla grind och blir glad åt det. Han får gärna komma på besök. Jag förvaltar även en av hans plantor med löjtnantshjärta och några vackra iris m.m. Fina minnen från en svunnen tid...

Birgit och Karl-Erik på besök. En stunds avkoppling vid min damm.