Ett enda litet frö

Frön är grogrund till allt liv i växternas värld. Varje växt har hittat det ultimata sättet att sprida sina frön och därför är de anpassade efter de olika förutsättningar naturen runt växten har.

I mitt hem finns en låda där jag förvara olika frön. Inte för att så dem utan för att visa vilken mångfald det finns i fröriket. Och för att många av dem är så vackra.

I en gammal trädgårdstidning läste jag häromdagen att vissa frön klarar sig i över 2000 år. I samband med en utgrävning av en biblisk fästning vid Döda havet hittade man frön från en utdöd palm. Ett av dem har gett frukt! Nu väntar man med intresse på fortsättningen. 

I Kina har man funnit att lotusfrön varit grobara efter 1200 år.

Vad vill jag säga med detta? Jo, kasta inte dina gamla frön för att du tror att de är för gamla. Provodla dem. En del frön behåller grobarheten länge, andra tappar den snabbt.

Om du vill prova grobarheten, gör så här:

Fukta ett hushållspapper och strö ut några fröer. Vik ihop. Lägg det i en plastpåse, plastfolie eller plastburk i 21-25 graders värme (ej direkt sol). Se till så att sådden är fuktig hela tiden. Livskraftiga fröer sväller och gror. Men olika fröer har en "grotid" på allt mellan två dagar till flera veckor så det gäller att ha tålamod.

Här har fröna grott inuti tomaten. Den tröttnade väl på att vänta att jag skulle
skiva upp den!

Tomater har den högsta grobarhet som jag har erfarenhet av. Fröna gror t.o.m. inuti tomaten när det är dags. Jag har läst om tomatfrön som kokats i pastasås och som grott när de planterats. Varje år så bottnar jag mina tomatkrukor med kompostjord och varje år får jag  små tomatplantor i dem. Från komposterade ruttna tomater spirar nytt liv.

Jag har även läst om 100-åriga frön av belladonna som gror när jorden vänds och de får nya förutsättningar. En gång när jag skulle tömma komposten på jord så hade allt annat blivit till fin jord, utom några avocadokärnor. De hade grott och börjat växa mitt i komposten!

Man ska inte underskatta naturens kraft, det har jag lärt mig. Jag har sett maskrosplantor bryta igenom hård asfalt. Allt för att få sprida sina gener. Och kanske även få en glimt av det ljuva livet i form av solens strålar och värme.