Liten blir stor

I våras fick jag en melonplanta av en bekant. Jag tog emot den trots att jag inte har ett växthus och tänkte att jag skulle försöka ändå. Plantan fick stå bredvid gurkorna och tomaterna utefter bodväggen. Jag förväntade mig inte mer än ett litet embryo, vilket det blev rätt tidigt på sommaren. Jag gjorde en "behå" av fiberduk åt den så att tyngden inte skulle få stjälken att gå av. Det funkade bra och melonen växte till sig. När den var c:a 2 dm började plantan gulna och vissna och jag planterade den inomhus för att se hur den reagerade. Jag ville liksom ge den en sista konstgjord andning men bladverket torkade in helt och stjälkarna tynade till torra strängar.

Idag kom jag att tänka på melonen och lyfte upp den. Den kändes lite mjuk. Den börjar ruttna, tänkte jag. Men när jag luktade på den så doftade den faktiskt mogen melon. Det var i sista minuten som den skördades. Jag skar itu den och den var precis som den skulle. Saftig, söt och god. Jag åt den med andakt. Det var inte min första egenodlade melon men den enda som uppnått mogen ålder!