Tre rekordeliga fruntimmer som "kan själva"!

Vad gör man när ens sambo måste jobba medan man själv är ledig och vill ut i naturen? Jo, man tar saken i egna händer.
Redan fredag morgon var husvagnen packad. Vattenförrådet var fyllt, batterierna laddade och kylen och skåpen var fulla med mat. Jag och äldsta dottern kopplade på husvagnen och åkte iväg till skogen och ”vår” sjö för en hel helg i naturen. När vi vevat ner stödbenen på husvagnen (med en borrmaskin, precis som de tuffa karlarna gör) så åkte stolar och bord ut intill eldstaden och vi började elda. Efter ett par timmar vid den spegelblanka sjön sköljde solen och värmen över oss. Då anlände min yngsta dotter och barnbarnet med deras husvagn.

I två dagar lagade vi vår mat vid elden. Bakad potatis med pepparsmör, grönsaker i folie, grillad majs, pinnbröd, kycklingspett och marshmallows. På lördagseftermiddagen fick vi påhälsning av sambon som sov över. Om fredagen överstigit alla våra förväntningar med sol och värme så blev lördagen ännu bättre, helt magisk. Dagen började med en försvunnen sjö! Så dimmigt och fuktigt var det. 

På morgonen såg vi bara stranden och vassen intill.

Senare började vi se vattnet, sedan stranden på andra sidan och plötsligt gassade solen. Vi satt vid vattnet och bara glodde. Ibland hörde vi storlommarnas ödsliga läten. Där vi campar passerar kanske fem till tio bilar på en hel dag. För övrigt råder tystnaden och naturens ljud som vi försöker fastställa vad de kommer ifrån för djur. På det här stället finns det varg och kanske även björn ibland men de vassaste tänder vi kommit i närheten av är stora gäddor som plaskar i vassen i jakt på småfisk. På nätterna är det så mörkt att man inte ser handen framför sig. Men vilken stjärnhimmel! Vi ser massor av stjärnbilder och satelliter som rör sig. Satelliterna påminner oss om teknikens utveckling medan vi lägger mer pinnar och kottar på brasan och njuter av varmt pinnbröd som vi stryker smör på.

Det finns inget som ger mig sån ro som tystnaden ute i naturen. Vi satt alltså bara där och tittade ut över sjön, skogarna och trädtopparna medan värmen steg och klädesplagg efter klädesplagg åkte av. Jag upptäckte att sjön fortfarande var uppvärmd och klev i det ljumma vattnet. Jag låg där och flöt, i säkert en halvtimme, medan barnbarnet fiskade citronfiskar och mormorsfiskar. Mormorsfiskarna vägde 100 kilo sa han. 

På söndagen fick vi en lysande idé. Vi stannar kvar ett dygn till! Döttrarna var lediga, likaså jag, så varför kasta bort en dag i civilisationen när man kan njuta i vildmarken. Sambon som var tvungen att jobba på måndagen (någon måste ju bidra till försörjningen) åkte hem och vi andra fick en kväll till i våra ”sommarhus”. På natten regnade det, både vatten och tallbarr och det blåste en del och vågorna slog in mot stranden nedanför oss. Att lägga sig när regnet droppar på taket till en husvagn är hur mysigt som helst. Ute kan det vara både mörkt, kallt och vått men inne är det varmt, tryggt och torrt. Jag låg och lyssnade till skvalpet från sjön, blåsten och gnisslet av träd som gned sig mot varandra och somnade skönt.

Efter tvättning i sjön, på morgonen, tog jag en promenad för att fixa några födelsedagsblommor till min äldsta dotter som fyllde år på måndagen. Men kylan hade gått hårt åt blomstrena där vi var. Det fanns inte ens en gul fibbla eller ett enstaka rödklöver. Det enda jag hittade i blomväg var några ljungkvistar. Frodigt, grönt lingonris såg faktiskt vackert ut och bruna ormbunkar fick lyfta hela den höstliga buketten. Men presenter då? Här gällde det att improvisera. Jag hittade en skraplott i plånboken (skrapad!) med tjugo kronor i vinst, den fick duga. Jag hade inget presentpapper heller utan slog in den i en servett. Duk på bordet och tänt ljus i en gul svamplykta och vips hade jag fixat ett födelsedagsbord.

Duk, blommor, ljus och present. Hunden är inte av porslin!

När vi sen vevat upp stödbenen på våra husvagnar, kopplat på dem och skulle åka iväg så sa min yngsta dotter: - Vi är tre rediga kvinnor vi! Vi drar iväg med våra husvagnar ut i skogen när vi vill!

Ja, tänkte jag, det är vi faktiskt. Jag är glad att mina döttrar inte blivit så där kvinnligt hjälplösa som en del tjejer är. Det är faktiskt tillfredsställande att klara av sånt som männen vanligtvis får ta itu med. För varje sak man klarar så växer man, inte bara som kvinna utan som människa. Under den här helgen har vi även klarat av att hålla elden vid liv i två hela dagar och lagat mat vid den också.

 

Idag åkte vi hem till Västerås igen. Tillbaka till verkligheten. Igår var det sommar, idag är det höst. 

Lönn i aprikosfärgad höstklänning.