Överallt är det tyst, barn under sexton år är portförbjudna, samtalsnivån är låg och bara mjuk japansk musik spelas lågt i lokalerna. Frid och ro råder över hela anläggningen.
I priset ingår t.ex. kurser i att göra sushi, zenmeditation m.m. Tillval är olika massager. Den här första gången hade vi kostat på oss varsin shiatsumassage.
När vi anlände var jag sjuk. Influensa eller nåt liknande. Hade vi inte bokat oss för denna helg så hade jag varit sängliggande hemma. Jag gick på tabletter för att kunna hålla mig upprätt. Men här fordrades ju inte så mycket av mig. Bara att jag skulle förflytta mig mellan liggstolarna på badavdelningen, middagen, fruktrummet, poolerna och rummet.
Denna december hade vi fått lite snö så det var lite jullikt utomhus. Första kvällen gick vi till de heta poolerna som ligger så gott som utomhus. Inga fönster, bara tak. Där var det härligt för en sjuk kropp att sjunka ner. Varmt, gott och lite luddigt i huvudet av febern. Ett lätt snöfall drog förbi och när man satt intill kanten så landade snöflingorna på axlarna och smälte. Kroppen flöt i varmt vatten men man andades frisk, kall luft.
Utanför, nedanför hotellet passerade de stora finlandsbåtarna smyckade med så mycket belysning så att de såg ut som julgranar.
På lördagen var det dags för shiatsumassage och sambon och jag fick varsin massör och ombads lägga oss på golvet i en stor sal. Jag låg först på magen och min massör gick igenom kroppsdelarna. Så fick jag vända mig. Innan jag sluter ögonen för att fortsätta njuta av massagen så tittar jag upp på tjejen som masserar mig. Jag börjar nästan hulka för i hennes ena näsborre sitter en stor grön snorkråka!
Jag skyndar mig att blunda för att slippa den här synen medan vi fortsätter prata. Jag håller ögonen hårt slutna under hela fortsättningen på massagen men ser den där gröna ”bobban” framför mig hela tiden. Så fort jag fick upp bilden i min hjärna så kände jag mig spyfärdig. Jag börjar fasa för att massagen ska ta slut för då måste jag titta upp.
Behöver jag säga att sista delen av massagen var en pina. Jag kunde inte koppla av. Tänkte bara på den där kråkan. Funderade från och till på att upplysa henne om den men klarade inte av det.
Som avslut gick massören igenom ev. fel i kroppen som hon upptäckt genom att känna igenom den. Jag försökte undvika hennes blick så mycket som möjligt utan att verka alltför konstig men då och då glimmade den där gröna kråkan till framför ögonen och jag fick anstränga mig för att inte hulka. Jag lyssnade inte så mycket på vad hon sa utan försökte tänka på allt utom kråkan.
Gissa om jag kände mig lättad när vi äntligen blev ”utsläppta” därifrån.
Igår var vi några stycken som begav oss till Nykvarn för att dricka kaffe på det lilla fiket där. På en vägg i fiket kröp en stor spindel. Alla som satt där var väl medvetna om var den fanns och kontrollerade att den höll sig på behörigt avstånd. Men ingen tordes göra något.
Vad är en liten söt spindel mot en äcklig grön kråka! Jag tog spindeln i handen och släppte ut den utanför fiket och det gick ett lättat sus i lokalen.
En del är rädda för spindlar, jag är rädd för gröna fåglar som bosatt sig i näsorna på folk.
 |
Foto: Rosa
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar