För dem som inte har tillgång till färska björnbär så är dessa nattsvarta bär en riktig lyx. Under många år köpte vi dyra burkar med björnbärsmarmelad till sambons helgfrukostar som bestod av rostade smörgåsar med smör, ost och björnbärsmarmelad som extra pålägg.
När jag "blev med trädgård" hade jag först ingen tanke på att jag kunde odla och själv "marmeladisera" dessa saftiga bär. Efter ett antal år så fick jag en björnbärsplanta av en snäll granne. Det hann knappt bli några bär på den busken för den sargade mig hela tiden. Dess krökta taggar tog tag i tyg likväl som hud. Den grävdes upp och utrotades till sista blad innan den hann göra för djupa intryck i min lekamen.
Alla som har varit söderut har säkert träffat på denna taggiga skönhet. Den gömmer sig i varje dike och snår och river oss med sina lömska taggar. Ska du ut och kissa på någon parkeringsplats i den östgötska skärgården så ta på dig stövlar! Björnbärsplantorna älskar dikesrenar och slänter. OCH din bara hud!
Jag fick en taggfri björnbärsplanta från en annan snäll granne. Vårt hus ena sida består av en stor gavel. Där behövdes något yvigt. Typ björnbärsrevor. Det tog något år innan plantan hade etablerat sig i denna torra rabatt. Men sen satte den fart. Förra året var grenarna översållade med vita blommor. Vi fick många kilo bär på den plantan.
I naturen så förekommer både vita och rosa blommor. Så även i trädgården bland de taggfria björnbären. De går i nyanser i både vitt och rosa.
Björnbär beter sig likadant som hallon. De blommar och bär frukt på de grenar som bildades året innan. De klipps bort på hösten när bären är slut och de har gjort sitt.
Just nu är det bara kart på björnbärets grenar, men de mognar så sakteliga. Det bästa med björnbär är att alla inte mognar samtidigt. Man kan plocka dem hela hösten. Godast är de om de släpper från fästet direkt. Då är de som sötast.
Sen är det bara fantasin som sätter gränserna. Ät dem färska, gör saft, marmelad, sylt, frys in dem till dekoration m.m. Passa dig bara för björnbärets starka färgämne! Det har nog förstört många blusar och handdukar genom åren. Färgen är jättesvår att få bort. Men smaken kompenserar!
Ibland går utvecklingen bakåt. Det blir liksom inte bättre.Någonting får stå tillbaka för något annat. Men att slippa sönderrivna armar och ändå få en skörd med söta, saftiga björnbär det är väl ändå utveckling åt rätt håll? Eller har jag missat nåt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar