"Regntunga skyar vartän jag ser..." Så sjöng Zarah Leander på den "stenkaka" som jag som barn lade på min och systers gröna vevgrammofon. Visst är det regntungt men det faller inte så mycket regn. I alla fall inte där jag bor. Men gråa och mörkblå moln hopar sig runtomkring. Jag går ut med kameran i näven för att ta några foton på Chapeau de Napoleon. Det blir flera foton men även en hand full med utslagna rosor som doftar helt underbart. P.g.a. vädret kan jag ju inte sitta utomhus och lukta på mina blommor hela dagarna så jag tar in dem istället. Blandar dem med lavendel och låter doftslingorna föröka sig i köket.
Den här rosen har en underlig historia. Den sägs ha hittats på en klostermur runt 1820 i Fribourg i Schweiz. Namnet fick den p.g.a. dess knoppar som har en viss likhet med Napoleons trekantiga hatt. Knopparna ser helt sjuka ut, som om de drabbats av något virus. En mutation?
Vad gör det att den är lite annorlunda? Är vi inte alla det? Dåliga kopior är inget att stå efter. Det ska vara äkta vara. Den här rosen är lika äkta som någon annan. Den bestämde sig bara för att prova på en annan skepnad för att se hur den skulle tas emot av omvärlden.
Jag är ingen rosälskare men den här kunde jag inte vara utan. Jag köpte den på Zetas trädgård för många år sen. Varje vår så retar den mig med sitt spretiga växtsätt och varje vår klipper jag in den och formar den för att passa in i min trädgård. När den sen slår ut så kan ingen trädgårdsbesökare missa den. Om inte dess stora, fyllda blommor drar ögonen till sig så bedårar den dig med sin doft. Den är helt makalös.
Napoleons hatt är en buskros som blir c:a 1,5 meter hög. Det är en s.k. mossros, en centifolia syn. cristata. Den är härdig upp till zon 5 och remonterar inte. Doften betecknas som "medium" till "stark". Jag skulle vilja säga riktigt stark. När jag sänkte mina näsborrar i rosens regnfuktiga bladverk i morse, då blev jag nästan bedövad av doften. Kan det lukta mer ros!
Det är lätt att bli förförd av den här rosen. Den har så många olika sidor, från den outslagna knoppen tills dess att de körsbärsrosa blombladen blivit ljusrosa och landat i drivor på marken under den taggiga busken. Sen får man vänta ett helt år igen. Men den som väntar på nåt gott...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar