Heldag i Salatrakten

Vad jag hade sett fram emot den här dagen! En hel dag hos två trädgårdsamatörer, Monika  och Agneta i Salatrakten. Det var tur att vi inte ställde in p.g.a. regnet som skulle komma för det varade bara några timmar under förmiddagen medan jag satt och fikade hemma hos Monika. Trädgårdsrundan före fikat skedde i regnkläder, efter fikat kunde vi lämna dem inomhus.

Monika har samlat på sig en hel del dagliljor under åren. De finns lite överallt i trädgården. 

  

Två praktfulla eryngium, den silvervita taggiga Miss Willmotts Ghost och den mjuka, blå "alpina".

  

Prickklockor är duktiga på att sprida sig, både med frö och med rötterna. Men jag kan inte vara utan dem. Inte Monika heller tydligen. Speciellt inte om de ser ut så här:

Campanula punctata. Fylld.

Campanula punctata Pink Octopus

Monikas nya favoriter är ormbunkar. Som finns i en mängd former och färger. Som t.ex. denna silvergrå sort.

Jag upptäcker många fina clematis. Jag själv är speciellt förtjust i texensis, de lite "köttiga" sorterna med små blommor som påminner om liljor i formen. Den vita med vinröd utsida är Princess Kate. Den blå är Rooguchi.

  

Naturligtvis finns det frösådda clematis hos Monika. Hon är en hejare på att
fröså allt mellan himmel och jord. Inte minst små alpiner. Den här clematisens
blomma öppnar sig inte mer än så här. Thats it! Men håll med om att den är
speciell.

Vi åkte vidare till Agneta i Vittinge. Där fick vi kaffe och hembakad kladdkaka med vispgrädde. 

  

Några av mina favoriter är primulor. Vid ingången till Agnetas hus möttes jag av två olika florindae. En gulorange och en orange med röd utsida. Jättehöga. När vi lämnade Agneta så hade jag en hel del olika primulor med mig hem! Agneta är också en hejare på att fröså!

  

Hela tiden så hittar man växter man inte trodde fanns. Agapanthus, känner man ju till. Afrikas blå lilja, finns även i vitt. Men att det fanns en perenn sort som är härdig i vårt klimat, med små blommor det visste jag inte. 30 cm hög kanske.

Rhomneya. En buskvallmo som blir jättehög om man får den att trivas.

Parasenecio forrestii, en spjutkakalia. Vem har hört talas
om den?

Thalictrum fanns i olika former hemma hos både Monika och Agneta. Inte visste
jag att det fanns 2-metershöga! Den här vackert blålila heter difficiflorum och är
c:a 50 cm hög.

När man är ute på såna här utflykter händer något i min kropp. Jag blir glad av att vara tillsammans med trevliga vänner och inspirerad av alla intryck. Jag liksom skuttar hem och vill bara sätta igång med mitt eget trädgårdsarbete. Det blev inte riktigt läge för det efter en sån här dag då jag åkte hemifrån vid nio och inte kom hem förrän efter åtta. Men i morgon då är jag igång igen. Jag hade ju en hel del nya växter med mig hem som ska ner i jorden. Vi trädgårdsgalningar vi får aldrig nog!