... så jag gick bakom växthuset och fotograferade den vackra kombinationen.
Men om man går runt med kameran i högsta hugg så ser man andra objekt också. Som denna vackra strandiris.
Sen får jag syn på magnolian "Yellow Bird". Inte så mycket att titta på nu egentligen, för den har blommat över. Men kolla in vad den har runt foten! Väldoftande rosenmynta (Calamintha grandiflora). Ingen risk för fotsvettslukt där inte, för rosenmyntan doftar underbart.
Sen fortsatte det bara. Mariaklockorna har nu fått fäste hos mig och kommit för att stanna. Förr hörde jag talas om folk som tyckte att deras mariaklockor var som ogräs. Jag planterade några under åren men de försvann. I år har jag en liten samling med vita, blå och blålila. Den vita är magnifik. Når mig upp till naveln och har massor med klockor. Redan utslagna men även på gång, så jag kommer att kunna njuta av den länge.
Blommorna är jättestora och svulstiga och har en avrundad form. Formidabla!
Tittar man in i det allra heligaste, blommans fortplantningsställe, så ser i alla fall jag nåt jag inte sett förut. Inte visste jag att den var så vacker inuti!
Mina nyvattnade vita storklockor går inte av för hackor de heller.
En annan skönhet som tål att studeras lite närmare är grönklockan (Codonopsis viridiflora). I år har den fått en egen "klätterställning", en vacker skapelse som jag köpt av en duktig trädgårdsamatör.
Hur den här grönklockan såg ut inuti visste jag förut men naturligtvis var jag nyfiken, igen.
Den stora fingerborgsblomman (Digitalis grandiflora) har precis börjat blomma med sina ljuvt, ljusgula fingerborgar. Som humlorna gillar att besöka.
Liten fingerborgsblomma är högre än den stora men har mindre blommor som är gulvita i färgen.
Fingerborgsblommorna sprider sig eftersom de får så många frön per blomma. Men de är lätta att rensa bort, bara att dra upp plantan. Ännu har jag inte tröttnat på dem. Där de står får de sprida sig. Jag tar bara upp några få exemplar varje sommar som nån annan blir lycklig av.
Praktklockorna är vackra. Det vanligaste är att de är blå men jag har dem i ljust rosa också - Platycodon grandiflorus "Perlmutterschale".
Icke utslagna lockar de till att klämmas på, precis som jag gjorde när jag var barn och såg en fuchsia. Knopparna ser ut som outvecklade fallskärmar.
Geranium pratense "Hocus Pocus" har ett riktigt mörkt bladverk, stänglarna går åt rött och blommorna är riktigt blå.
Inne i växthuset frodas "Aunt Molly". Det är en physalis som passar våra nordiska hemtrakter. Den är polsk och har kort mognadstid, 70 dagar sägs det. Redan nu i början av juli så har jag en hel del frukter som väntar på att mogna. Men själva plantan växer och växer och producerar blommor hela tiden.
Det här är ingen ny växt, den är känd sen 1837! Varför odla physalis från sydamerika när man kan odla sorter som är närmare oss vad gäller klimat.
Den avlånga chilin Sweet Doux très longe des Landes har vi redan smakat på. Den var inte alls "hot" nertill men blev lite "hottare" när man kom upp mot fruktfästet. Den här sorten är ny för mig och jag kommer att fortsätta med den eftersom den har en sån trevlig form.
Den stora Hungarian Yellow Hot Wax har vi också hunnit smaka på. Den ska man fylla med nåt och lägga på grillen. Chevre t.ex. Har man folk på besök som inte tål stark chili så tar man bort kärnor och membran innan man fyller den med ost. Att halvera den är då enklast.
När jag köpte citronträdet i våras fanns det två mogna citroner på det. De var himmelskt goda. Sedan dess har blommor och frukt avlöst varandra och nu är det flera citroner i olika storlekar på gång igen.
Nytillväxten, sen trädet kom ut i växthuset, är enorm. Det trivs verkligen där. Nu kommer det knoppar och blommor, igen!
I höst ser jag fram emot att äta egna knapriga kålrabbi. De är lättodlade. Jag provade dem förra året och fick en del. Inte så stora då men GODA! Det är väl egentligen allt som man odlar själv?! Det finns en njutning i att bara gå ut i trädgården och hämta något ätbart till dagens lunch eller middag. För mig är det lyx.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar