Så drog vi iväg på en minisemester neråt Östergötland där många i Bosses släkt bor. Både på hans pappas och mammas sida. Första stoppet var i Valdemarsvik för att hälsa på hans kusin och man. Vad vi inte visste var att deras tre barn just då hälsade på med sina barn så som en extra bonus fick vi träffa dem alla. Vi var totalt tretton personer där på samma gång.
Vi installerade oss i deras trädgård. Eftersom vi varit där förut så visste vi var vi skulle parkera vår husbil. Tre pojkar i olika åldrar kom fram och tittade på när vi backade in på tomten. - Vad ska ni göra här? frågade en av dem som inte visste vilka vi var. - Vi ska campa här! svarade jag. Barn har lätt för att acceptera saker som de är så det blev inga fler frågor.
När de väl lärt känna oss så blev det förevisning av vad två av dem lärt sig på cirkusskolan under sommarlovet.
Krusbären var mogna nu och jag passade på att gå runt med kameran på tomten.
Ringblomma och blåklint. Vilken färgkombo!
Rosa ros och ljust laxfärgad stockros.
Dagen därpå drog vi vidare i vårt lilla hus på hjul. Mot havet och Eköns naturskyddsområde. Från vår plats på campingen såg man inte mycket av havet men under en promenad med hunden, desto mer.
Jag hittade några klippor som var perfekta för fiske. Sambon tvingades med till utposten mot havet för att fiska. Jag hade med mig hela min arsenal av drag, tafsar och krokar.
Klipporna var varma. Jag tog av mig skorna för att kunna känna det. Det vakade friskt utanför tångbältet men tyvärr fick varken jag eller sambon napp.
Vi fiskade och fiskade. Vädret var helt underbart. Solen gick ner. Eftersom hunden har tidiga sovvanor så tröttnade han på vårt eviga fiskande och ville bara sova. Så jag lade ut min jacka på klipphällen och han däckade direkt.
Ett av mina favvo-ställen är Hallmare havsbad vid Loftahammar i Sankta Annas skärgård. Där har jag varit sen barnen var små. Det är ett smultronställe jag gärna återkommer till.
Hundprommisen den andra morgonen på campingen tog jag. Jag ville återuppleva denna underbara väg bort mot Hallmare gård och sista utposten mot havet. Här är så otroligt vackert och det får mig alltid att inse hur vackert Sverige är på sommaren.
Hunden och jag gick ut på bryggan. Vattnet var kav lugnt där. Små fiskar ilade mellan tången i det klara vattnet.
Där längst ut under taket på en liten sjöbod fanns inte mindre än fyra svalbon. I dem alla fanns ungar som tittade ut emellanåt i hopp om att mamma eller pappa skulle komma tillbaka med lite mat.
När man går så här "utan mål eller mening" så noterar man saker man inte annars skulle ha tänkt på. Ladan t.ex. med alla brevlådor. De flesta till sommargästerna runtomkring men även till de få fasta boendena.
Dikesrenarna bjuder på ett enormt högsommarflor. Gulmåran sprider en väldoft över grusvägen där vi går och den vita röllekan som är så vanlig är faktiskt vacker den med.
Här blommar och frodas kajplöken fritt. Men passa dig för att ta in den i trädgården. Av varje liten lök i själva blomman blir det nya kajplökar!
Rosenmalvan har spridit sig från trädgårdarna intill.
Här i Östergötland trivs de taggiga björnbären. Speciellt i dikena. Där bildar de en oöverstiglig barriär.
Just nu blommar de i vitt, ibland med dragning åt rosa. Senare kommer de underbart söta bären.
Min favorit, vildmoroten, har sin glansperiod nu. Den vackra, platta blomställningen gör att den är lätt att känna igen.
Och när man ser den där enda lilla röda blomman någonstans i blomställningen, då vet man att det är den här föregångaren till de goda morötter vi har idag.
När vi sitter där på Hallmare havsbads camping så får jag se något i ögonvrån som rör sig fram och tillbaka på gruset intill min stol. En konstig insekt. Fast det är ju två! En stekel som har fått tag på en fet, grön larv. Den har tagit den mellan sina ben och springer omkring med den, kanske i hopp om att hitta tillbaka till sitt bo.
På väg från Hallmare havsbad har jag övertalat sambon om att vi behöver tanka. - Vi kan köra 50 mil till på den bensin vi har i tanken, säger han. Men där i Tindered finns det ett nybyggt växthus där de säljer plantor...
Sambon tankar. Jag går till växthuset och hänger på låset sju minuter innan de öppnat. Men det blir lite av en besvikelse för inget där faller mig på läppen. Jag fascineras mer av den enorma ek som finns invid vägen. Vilken krona! Vilken stam! Jag känner mig liten och ynklig vid den här besten.
Vi åkte tillbaka mot Valdemarsvik för vi skulle besöka ytterligare en kusin till sambon i trakten. Ställplatsen vid hamnen har blivit nominerad till 2017 års bästa ställplats! Vi kom tidigt och väntade en stund och fick tag på en plats där. Grusplan men havsviken alldeles intill, fina toaletter och dusch. Dricksvattenslangar med jämna mellanrum. Fiske. Solstolar på bryggan nedanför oss. Loppis fredagar och lördagar vid hamnen. Nära till stan, affärer och restauranger. Toppenställe!
Så åker vi vidare till nästa kusin...
Vi får en toppendag där på landet med god mat och trevligt sällskap. Överraskningen för dagen var att en annan kusin anslöt till middagen. Vi fick även träffa ett av barnen som var där och hälsade på som "grädde på moset".
Innan vi åker därifrån hör en kusin till av sig och vill att vi kommer förbi på vägen hem till Västerås. Så i Norrköping blir vi utfodrade med en underbar fisksoppa och efter den kaffe och glasstårta.
Nöjda med vår lilla minisemester styr vi hemåt över Kungsör och Köping eftersom Kvicksundsbron håller på att renoveras. Vi får ett sms från en annan av sambons kusiner: - Nästa gång ni kommer ner till våra trakter som kom och hälsa på oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar