Vedhuggning och äppelträd

I höstas fick vi massor av björkved av en bekant. Idag var den sista vedkubben upphuggen. I ett par veckor har sambon ägnat någon timme nästan varje dag med att hugga ved. Nu är vedboden full ända upp till taket.

När vedboden var full blev det till att stapla vid tomtgränsen. Nu fattas bara en korrugerad plåt att lägga överst medan veden torkar. Den är på gång av en bussig granne. De här vedträna kommer att tas först, när senhöstens kalla vindar börjar blåsa runt stugan. 

En vedhuggares bästa hjälp är ett däck, som är fastskruvat på en kubbe i lagom höjd. Inuti däcket lägger man den kubbe man ska hugga ved av och sen sätter man igång. Man behöver inte ens böja sig ner efter kluvna vedträn för de står kvar innanför däcket. 

Sambon säger att han fått ett riktigt sixpack efter huggarveckorna. Jag såg det inte när jag sist tittade efter men när han spänner magen och visar mig hur fast den är genom att slå med fingrarna på den så måste jag väl tro på honom... Elak vore jag annars!

Efter en halv dag ute i trädgården så kommer "sixpacket" ut med kaffe och smörgås och ett stort glas kallt vatten till mig. Vi sätter oss ner och njuter av fikapausen medan solen värmer. Med solen i ansiktet en liten stund varje dag så lär jag få färg fort. Som vanligt och åtminstone på de kroppsdelar jag vanligtvis exponerar. Det är värre med magen och den övriga kroppen. Hade jag sambons sixpack så hade jag kanske offrat lite mer tid på dem.

Efter en hel dag ute i trädgården har jag bestämt att det ska bli grönsaker, bulgur och tonfisk till mat. Jag är lite klimatsmart och tar alltid reda på sånt som finns i kylskåpet och måste användas snart. På tallriken ligger nästan alltid en del "grönt". Det gröna tillför våra kroppar en hel del bra och gott. Idag bestod det färska av romansallad, rivna morötter, riven butternutpumpa, tomater, persilja och vitlökshack.

För många veckor sen började jag klippa äppelträdet. Sambon hjälpte till med tigersågen till lite större grenar som satt högre upp. Jag fick ont i handlederna men gav inte upp. Idag fortsatte jag med klippandet men insåg att mina handleder fortfarande var för svaga för de tjockaste vattenskotten. Sambon tog resten och nu känns det så j-a bra för vi är klara med Herr Maglemer för denna gång. Maglemer är ett slags vårdträd. Ett parasoll som skuggar oss under varma sommardagar. Jag går ut i skymningen och fotograferar det färdigklippta trädet:

Maglemer sträcker ut sina skyddande vingar över en bit av vårt paradis. Som en svart drake, ett skelett i solnedgången står han där och vaktar. Men vänta bara! Snart kommer de ljuvligaste blommor.

Efter dem kommer skuggan som jag ju velat uppnå med min "klipparplan". Här kommer en dikt jag skrev för många år sedan om vårt ljuvliga äppelträd. En varm sommar då jag låg på en solsäng i dess skugga och filosoferade.

Maglemer – det gamla äppelträdet

Här i skuggan under äppelträdets grenar

ligger jag en solvarm dag.

Det är så underbart och jag menar

att värmen gör mig så härligt svag.

Jag dåsar i skuggan som silar,

jag drömmer att jag simmar från land.

På vågorna jag vilar

men Maglemers vakande hand

tar tag i mig när det kommer en våg.

Och när jag lyfts kommer jag plötsligt ihåg

hur grenarna knakade

när jag räddad vaknade.

Därför lämnar jag villigt min själ

till trädet som vill mig så väl.

Vad mer kan man önska

än skuggande grönska

en solhet dag?

Jag tror jag blir kvar här ett tag…