Sena blommor

Den gula nunneörten blommar på invid ingången på baksidan. Idag fick den lite sol igen. Det gula glänste om möjligt ännu gulare. Trots att nunneörterna är spröda så verkar de inte ge sig så lätt för Corydalis ochroleucon blommar också vidare. Idag hittade jag en blommande planta intill husväggen i västerrabatten. När jag hittar blommande växter i min trädgård vid den här tiden på året så blir jag glad. Den dag den sista blomman är borta, det är en dag som jag inte längtar speciellt till.

Men idag gjorde mig en blommande växt besviken också. Kejsarolvonet hade stora knoppar och några hade börjat slå ut. Den busken ska ju blomma tidigt nästa år! Har den blivit lurad av den milda hösten? Jag får lust att säga åt den att skärpa sig, dra tillbaka sina knoppar och bida sin tid. För tänk om de fryser och det inte finns några knoppar kvar tills i vår?

En annan växt vars "blommor" är vackra året runt är klematisen som klättrar i äppelträdet. Den har två blomningar. Först en rosa, sen åldras den och plötsligt står den där med grått hår. Som en bedagad hippie med sitt gråvita burr.

En som gillar närheten till den här hippien är herr Maglemer. Men jag tror att vänskapen faktiskt är ömsesidig. Den här klematisen har nog fått smöra lite för Maglemer för att få tillstånd att breda ut sig bland hans grenar. 

Av den manshöga kanadensiska pimpinellen återstår bara torra stjälkar men en av dem hade lagt sig ner för att skydda sig och sina blommor. Kanske ville den ta vara på värmen från den ännu varma marken. Den kanske är som jag, vill ta vara på varenda minut av en snart svunnen höst.

Sanguisorba canadensis