Ute trillar höstliga tårar

Hösten fortsätter att lägga sitt mörker och sin fuktiga dimma över mitt sinne. Igår räfsade sambon och jag löv i trädgården. De jättestora bladen från tulpanträdet måste bort. De kväver omgivningen med sina läderartade och tjocka löv. Och de faller sent. Precis som äppelträdet Maglemers blad. Det blev en hel del säckar som nu väntar på transport till återbruket. 

Det ljusnar sent numera och jag väntade på ljuset innan jag tog morgonpromenaden med doggen. Döm om min förvåning när jag kom ner mot vattnet och såg att sälgen knoppades. Är det redan vår?

En del växter är på G. Andra går åt andra hållet. Jag hittade en berberisbuske som "blommade" i alla rosa, orange och röda färger som finns. En sista hommage till hösten.

De japanska lyktorna har inte heller gett upp.

Den vanliga rönnen med de röda bären är för längesen plundrad av diverse fåglar men den med vita bär är nog för exotisk för att våra svenska fåglar ska fatta att de går att äta. Så den dignar fortfarande av kritvita "snöbär".

Hemma hos mig hänger paradisäpplena på kala grenar. Det här trädet köpte jag enbart för fåglarnas skull. För att de skulle ha nåt att äta när allt annat ruttnat bort. De är för hårda än, men kylan kommer att göra sitt med deras innanmäten.

Malus "Professor Sprenger"

I en grannes trädgård upptäckte jag en perukbuskes röda löv. Kanske inte så konstigt. Men de mönster som uppstått i deras mitt fascinerade mig. Var kommer sånt ifrån egentligen? Naturen är sin egen konstnär.

I en annan trädgård blommar rosorna för fullt. Bildar nya knoppar nu i november.

Jag går hem till min egen trädgård för att se hur nytt liv spirar i detta mörka vakuum. Hittar stora knoppar i magnolian "Yellow Bird" och svulstiga likadana i en rhododendron.

 

Utanför trädgården har syrenerna gjort sig redo för vårblomningen. Hur ska deras ljusgröna fräschör kunna stå emot vinterns kalla vindar? Överleva flera månader av mörker och kyla? Och sen ha energi nog att veckla ut sina blad och producera klasar med välluktande blommor.

Ja, de vet hur de ska förhålla sig till det som kommer. Men jag, jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att överleva trots att jag har mångårig vana. Känner mig vilsen bland fuktiga löv och gråa moln. Regnet smattrar på taket. Min värld gråter.