Gamla böcker och fördomar

  

För några år sedan köpte jag den här gamla boken på ett loppis. Någonting sa mig att jag inte kunde gå ut därifrån utan den här boken. Den var ful och mycket välläst vilket syntes både utanpå och inuti. Boken är en religiös skrift vilket inte höjer underhållningsvärdet precis men att ha en sån här gammal bok i min ägo känns bra.

Martin Luthers Kyrkopostilla är från 1818 och det är andra upplagan. Vilket enormt arbete det ligger bakom allt som tillverkades förr! Tydligen så kunde man i alla fall trycka böcker vid den tiden och slapp handskriva dem. Tänk er att sitta och texta en hel bok med vackra och snirklade bokstäver! Kyrkopostillan är väl använd, kanske genom många generationer. Det är även ett annat språk som används. Svenska visserligen men idag känner vi knappt igen det som var vårt eget språk en gång.

Pappa jobbade på Stadsbiblioteket i Västerås som vaktmästare, under hela min barndom. På Skolgatan bredvid låg ett företag som "renoverade" böcker som gått sönder. På den tiden var trasiga böcker värda ett nytt liv. De fick nya pärmar eller rygg och de skars om, om de var väldigt tummade. 

Pappa gav mammas läseböcker nya ryggar så de skulle hålla ett tag till.
Ett slitet original har jag fyndat själv. Böckerna är utgivna 1931 resp. 1933.

Nu i e-böckernas tid då min sambo sitter och läser böcker på sin I-pad kommer jag plötsligt att tänka på att när jag var ung då fick man ibland sitta och sprätta upp sidorna på en nyköpt bok. Sidorna var kanske vikta från ett A3-ark, insydda eller klistrade men inte uppskurna. Det var bara att ta fram kniven.

Boktryckandet var förr ett hantverk. Inte undra på att det kallas för "boktryckarkonst". 1445 förfärdigade Johannes Gutenbergs det första tryckta alstret! Då hade han först måst låta tillverka alla bokstäver... Men böcker hade framställts i Kina redan på 800-talet då man tryckte från utsnidade träblock!

I första klass läste man det här på 30-talet:

Få-geln sit-ter i pä-ron-träd.

sjung-er så vack-ra vi-sor:

"Snäl-la mor, giv bar-nen bröd och li-te stryk av ri-set!"

Lil-la få-gel, sjung in-te så!

Bar-nen bli nog snäl-la än-då.

Sjung en an-nan vi-sa!

Rolfs visa om färgerna:

Blå är himlen, sjön är blå,

blå är sippan, som först vi få.

Gul är solen, gult mitt hår,

gul är säden, som mogen står.

Grön är skogen, grön vår äng,

grönt är täcket i lillans säng.

Röd är rosen, rött vårt hus,

röd blir kinden i solens ljus.

Svart är negern, svart min sko,

svart är mullen där fröna gro.

Vit är drivan, vit är skyn,

vit är kyrkan där bort i byn.

Bokstaven Z:

Solen står i zenit. Baljan är av zink.

Zebran är randig. Zigenarna bor i tält.

Det var en annan tid när jag var liten. Att böcker kunde vara både rasistiska och förespråka barnaga var inget som varken lärare eller elever reagerade på. Det är tur att världen förändras och att vi har kommit till insikt och har respekt för både andra kulturer och människor. Och att vi blir åtalade om vi slår barn eller varandra. 

Synd bara att inte alla länder och människor kommit till samma insikt. Men man får inte ge upp hoppet om en bättre värld. Då har vi förlorat på förhand!

Peace, love and understanding!