Tänk vad solen kan göra med oss. Ibland känns den extra livgivande. Som t.ex. när den "lyst med sin frånvaro" under ett halvår och plötsligt bryter fram bakom molnen. Det är något speciellt med vårsolen. Den ger en hopp!
Idag kunde jag inte låta bli. Jag tog kaffekoppen och smörgåsen med ost och tomater på med mig ut, lindade in mig i en varm filt och satte ner rumpan i en stol som jag hämtat från växthuset. När jag slöt ögonen blev allt orangerött. Orange står för kreativitet och den varma färgen omgav hela min värld under tiden som jag blundade och lät solen bestråla mitt bleka nylle. Och kreativ blev jag för sen ville jag inte gå in. Gick bara in och klädde mig lite mer oömt och gick ut igen för att plocka ihop alla grenar från äppelträdet som vi började klippa på förra veckan. När grenarna var prydligt staplade i högar så fortsatte jag med klippningen.
Fåglarna var också fulla av energi. Efter en tyst vinter så kvittrade det och sisade runt mig igen. I trädgården är man aldrig ensam...
Jag klippte bort de gamla skotten på den enorma björnbärsplantan, en annan dag får jag ta itu med att binda upp de färska grenarna mot husväggen.
 |
| Så här såg björnbärsplantan ut 2015. |
I samma rabatt, en bit från björnbäret så frodas den tidigaste av alla mina buskar och träd, kejsarolvonet. Det är t.o.m. tidigare än tibasten. Just nu väntar knopparna på lite mer värme. Sen kommer de, ljuvligt rosafärgade.
 |
| Viburnum farreri - Kejsarolvon i blom 2015 |
De där första, som får ståta i eget majestät och ta lite plats innan det kommer fler, visst är det väl något speciellt med dom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar