Äntligen vår!

Tänk att jag fick en lördag med sol och värme efter en lång tid av dåligt väder. Så klart jag studsade ut i trädgården efter frukost och spenderade hela dagen bland vissna stjälkar och döda växter. Men under det torra väntar små knoppar på att växa till sig. En liljebagge kravlade i jorden under kejsarkronan men den dog en snabb död i mina nypor. Liljebaggar och mördarsniglar får nämligen inte asyl i mitt lilla kungadöme.



Underbart blålila krokus trivs i min gräsmatta

Pastelliga blålila krokus självsår sig i min gräsmatta. De har en färg som är helt underbart vårlig och skir. Jag tror att det skulle vara svårt att fånga dess färg på en målning. Så jag låter bli. Den pryder sin plats bland vissna grässtrån och torra löv.

I rabatten mot söder slog vitsipporna ut idag

Vitsippan har inte mycket till doft men ändå luktar den vår. Grönska och fräschhet i en ljuvlig blandning som blåsippan saknar. Det är de första växterna som får all uppmärksamhet, sen blir man lite blasé.

FÖRSTA TUSSILAGON

Plötsligt en dag

ser jag små solar

i sluttningen mot söder.

Bland bruna löv

hyllar de

vårens ankomst.

 Saftiga stammar knäcks,

gula kronblad

lyfts mot kalla näsor.

In i medvetandet

strömmar solens sötma

som ljuvlig honung.

 Än så länge

är du ensam

om uppmärksamheten.

Får stoltsera

i ensamt majestät.

Men snart har jag glömt

hur ljuvt

små solar doftar.