Deostenen från Thailand

För några år sedan slutade jag använda deodorant med aluminium. Vill inte ha det i mina armhålor så nära lymfkörtlarna. Den första deodoranten utan aluminium hittade jag på apoteket. Det var en kräm som skulle smörjas på. Kladdigt och den hjälpte föga.
På Centralbadet i Stockholm upptäckte jag deodorantstenen! Den kommer från Thailand. Den ser ut som en kristall och innehåller naturliga mineralsalter (kalium-alun). Efter duschen blöter man den och gnider den i armhålan några gånger och sköljer sen av den. Den efterlämnar en hinna som gör att bakterier inte trivs och då uppstår inte heller någon lukt.
Jag har under åren kommit på att om jag ställer den upp och ner så torkar den utan att lämna så mycket ”kristaller” inuti förpackningen.

Den här stenen funkar alldeles utmärkt. Ingen svettlukt, inga fläckar på kläderna, inga onaturliga dofter och den räcker i minst ett halvår eller mer vid användning varje dag.

Numera har stenarna blivit så vanliga att de kan köpas i vanliga ICA-butiker.

Ge deo-stenen en chans. Det som är svårast att få in i huvudet är att den här stenen funkar lika bra som en vanlig deo. Vid påstrykningen så känns det först konstigt att gnida en sten mot husden och den efterlämnar ju inget vanligt ”klet” eller doft. Men är du ute efter doft finns det säkert sån i din tvål, schampoo, balsam, after shave, parfym…

För övrigt:

Andra deodoranter blockerar svettkörtlarna som ju är till för att kroppen ska kunna göra sig av med gifter och slagg. Aluminiumklorid bidrar alltså till minskad avgiftning och rening i kroppens lymfsystem.
Tidningen Kurera har testat stenen:
Ett mildare alternativ får du leta efter. En deodorantsten som enbart är tillverkad av mineralsaltet alun, perfekt för alla känsliga och allergibenägna armhålor. Inga kemikalier, doft- eller uttorkande ämnen. Enkel att använda och dryg.
En studie från 1998 uppgav att användning av antiperspiranter som innehåller aluminium har varit knuten till den systemiska ackumuleringen av aluminium som troddes öka risken för Alzheimers. En studie från 2007 påstod att personliga hygienartiklar är en möjlig bidragsgivare till kroppsbelastning av aluminium, och nyare bevis har kopplat bröstcancer med aluminium-baserade antiperspiranter. Men det tillbakavisar en annan studie från 2008.
(Jag tänker i alla fall inte chansa.)
Livsmedelsverket rekommenderar och varnar:
Undvik att laga till, värma upp eller förvara sura livsmedel i kastruller, formar, dricksflaskor och andra kärl av aluminium utan skyddande beläggning. Med sura livsmedel menas saft, juice, soppor, krämer eller mos av rabarber, bär och frukt, soppor, såser och inläggningar av till exempel tomater och surkål.
Undvik att förvara sura livsmedel i kontakt med aluminiumfolie under längre tid och att använda folie i kontakt med sura efterrättspajer eller liknande i ugn.
Se också upp med galvanisk korrosion som kan inträffa då aluminiumfolie är i kontakt med annan metall, till exempel rostfritt stål, i kombination med vätska. Aluminiumfolien kan då brytas ned snabbare och små hål kan bildas i folien.

Naturligt är bäst.