Eftermiddagen spenderade jag i Hallstahammar av en speciell anledning som jag inte tänker berätta om här. Jag gick runt i olika villakvarter och bland flerfamiljshus och verkligen insöp atmosfären i det här lilla samhället mitt ute på vischan. I en storstad är varje hus och tomt tillrättalagd och stajlad. Här fanns det tomter som lämnade mycket åt fantasin och tomter där ingen ens ville bo, verkade det som. Flerfamiljshus som inte ens hade en trapp utanför ingången, bara en sluttande sandhög. Men här finns det ändå en charm bland det ocharmiga. Det här är "folkhemmet" personifierat. Här bor vanliga människor. Som har valt att inte flytta in till storstan utan trivs här i det lilla. Det känns lite som att vandra i mitt 50-60 tal. Då när man levde lite annorlunda. Lite saktare. Lite mer eftertänksamt.
Festerna var enklare och roligare då. Man hade inte hunnit blivit blasé på allt och man funderade och värderade inte allting. Man vände inte och vred på alla tankar. Men man var inte naivare och ointelligentare för det. Man var snarare oförstörd. Kanske lite barnslig också. Vilka härliga egenskaper!
Tänk vad många det var som hade roligt i dåtidens Folkets Parker t.ex.! Jag var lite för ung för att uppskatta danserna men det fanns ju chokladhjul, lotterier med "vinst varje gång", ballonger, sockervadd, radiobilar och MÅNDAGSTRÄFFARNA! Nu står parkerna som vemodiga monument från en svunnen tid. Folkets Park i Hallstahammar är inget undantag. Den ser nästan ännu mer deprimerande ut med en betongsugga framför entrén och gula höstlöv bland vattenpussarna.
Jag kan inte hjälpa att jag blir lite nostalgisk. Det var inte bättre förr men enklare att leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar