Festligheterna fortsätter...

...och kulminerade med en fest i lördags då en del vänner dök upp vid mitt köksbord. De kom med presenter och jag fick tillfälle att bjuda dem på mat och dryck som tack.

En del får geckoödlor i ICA:s färdigsköljda sallad, jag fick
en jättegroda till förrätten. Hade jag satt tänderna i den
hade väl hela garnityret rykt!

 

I en annan "påse" satt en fågel och blängde på mig.
Här var det uggletema. De gröna ljuslyktorna var i form av
ugglor och till arrangemanget med cellofan och spetsar
hörde också servetter med ugglor på.

 

Eftersom jag fick en del "skumpa" så var det några vänner
som tänkt till. "Hon måste ju ha något att dricka det ur."
Det här var ett riktigt Rosa-glas!

 

Bland allt annat så fick jag även årets första amaryllislök.

Kanske kommer den att blomma till första advent.

Vad vore en kväll hos Rosa utan en tävling? Platt intet. Jag tvingade gästerna att dela upp sig i lag och sjunga låtar. Under hela tävlingen så var det väl kanske en eller två som verkligen sjöng. De andra "pratade" sina svar.

Harry Belafontes "Banana boat song" Day-O, var populär! Eftersom alla gäster börjar komma upp i åldern så var det inte så konstigt. Titeln innehåller ju bara gutturala läten som alla lätt kan komma ihåg. Begynnande demens satte en viss fördröjning på svaren också. Den längsta var på hela 30 minuter och den stod D för! Men när vi såg hans glädje över att äntligen komma på rätt svar så hade vi inte hjärta att grumla den.

 

Idag, dagen efter, brottades våra sega hjärnor dock med ett problem som måste ha uppstått under lördagskvällen. Vem av gästerna tog en bit av vårt skohorn?

En halv decimeter saknas, som ni ser.

I morse när sambon och jag skulle ut och promenera så upptäckte han att det fattades en bit på skohornet. Eftersom han inte kunde hitta biten någonstans så undrade han naturligtvis om någon av gästerna fått den med hem i skon.

Jag skickade ut ett sms till några av dem och fick napp direkt:

"D hörde när R:s hälsena small av när han satte på sig skon. R sa själv, vad var det som hände?"

Ytterligare ett sms kom: "Sen sa han efter att ha fått på sig skon, vad trång skon är, foten måste ha svällt."

Så jag skickade ett sms till R:s fru och bad henne gå och kolla R:s skor. Hon gjorde det och ringde upp mig skrattande: -Jo, där låg hela bladet!"

Jag sa att vi inte ville ha tillbaka den saknade delen. Vi nöjde oss med att mysteriet med det trasiga skohornet var löst.

OCH att våra gäster hade en så trevlig kväll så att de inte märkte av sina ischiasnerver, artroser och artriter. R var i alla fall inte rund under fötterna när han gick hem. Det kan man inte vara med ett hårt och styvt skohornsblad i skon!

 

Gammal?

Bry dig inte om det.

Du är kanske äldre än du någonsin varit

men du är också yngre än du någonsin kommer att bli!

Så njut av livet och ha en

FANTASTISK FÖDELSEDAG!

(Kloka ord från syrran.)