Nu börjar skogen bli lite tom på löv. Åtminstone upptill. På marken däremot ligger de i drivor och döljer de förrädiska rötterna som kan fälla vilken skogsbesökare som helst.
Har man tur så snubblar man över en skatt. Jag har en förkärlek för gamla rostiga emaljkärl och nu har jag hittat ett till. Till nästa skogstur så tar jag med mig en påse så jag kan transportera hem det. Tänk om de visste, de som slängde såna här vackra kärl i sina avskrädeshögar, att man idag får ge några hundra kronor för ett välbehållet fat!
I skogen där jag går ibland så finns det någon som ser till att djuren har det bra. En fodermatare brukar vara fylld med säd, till rådjurens och småfåglarnas förtjusning. Där finns också en gammal konstruktion för hö men den har ramlat omkull. Intill står en saltsleke. Såna sätter man upp för att djuren ska kunna slicka i sig det salt de behöver. Just på den här platsen lockar man både med det ena och det andra. Undrar om man ligger på lur här i jakttider? Ger man bort något gratis så brukar det ju nästan alltid finnas en baktanke!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar