Läkelök

Läkelök/sjölök/brännlök är det svenska namnet på Ornithogalum longibracteatum. Det är en jättestjärnlök som kommer från Sydafrika och kallas för ”Pregnant onion” (gravid lök) på engelska.
Jag har den inne på fönsterbrädan på vintern och ute på sommaren. Glömmer man vattna den under flera veckor så klarar den sig ändå. Ruttnar säkert om man vattnar för ofta. Alltså är den mycket lättskött.
Förr användes den till att bota olika krämpor. Man använde den på samma sätt som aloe vera, till sårbehandling. Men den är giftig så man ska nog låta bli att gnida in den på huden eftersom personer med känslig hud kan få allergiska reaktioner.

Läkelöken planteras som en amaryllislök med större delen ovan jord. Först kommer bladen som är lite amaryllisliknande och när löken är tillräckligt stor skjuter en stängel upp ur bladverket. På den sitter massor med vackra blommor i vitt och grönt. Blomstängeln växer vidare uppåt samtidigt som fler och fler blommor slår ut. En gång hade jag en blomstängel som blev över 60 cm lång.

När löken blommat ut klipper jag av blomstängeln. Den blommar länge och jag fick efter ett tag en blomning till innan löken började ge med sig och bli ful.

Det är ingen risk att bli utan nya lökar för det bildas hela
tiden nya.

En del smålökar hittar man sen lösa i jorden intill löken medan andra som fortfarande sitter kvar långt nere i jorden, under löken, skickar upp sina första stänglar. De ser ut som gräslöksstrån. Sen är det bara att plantera de små lökarna i egna krukor. Och processen startar om igen.
Det här är ingen lök som handeln är intresserad av. Jag har dock sett att det finns frön att köpa. Men varför fröså när den bildar så fina lökar. Det är kul att ha en växt som i hundratals år har vandrat från fönsterkarm till fönsterkarm, från torp till bondgård. Och använts till allt från hostsirap till fosterfördrivning.

En mytomspunnen lök

Text: Inga-Lill Bengtsson. Publicerad 9 juni 2009 i Kristianstadsbladet.
Här kommer en förkortad version av mig.
2009-06-09 2Historierna om Grava-Karna är lika många som blommorna på stängeln i den jättestjärnlök hon lämnat efter sig. Grava-Karna levde i Åhus kärr mellan 1838 och 1909. Hon bodde på en liten ö, Grave, som då fanns. Löken användes för botgöring. Hon skar snitt av löken och lade på sår. Löken skulle dessutom vara bra för fosterfördrivning. Kvinnan gick i lära hos "Blinne-Per" och därefter fortsatte hon sin gärning med att bota diverse åkommor och sjukdomar från minsta sår till cancer. För att inte tala om alla dem hon hjälpte hitta tjuvar. När någon ville få tag i en tjuv gick de till Grava-Karna som bistod med insikter. Hon satte fram en hink med vatten. I vattnet skulle tjuven framträda, vilket den också gjorde. Sägs det.
Hon var vittne i Yngsjömordet och det fanns de som trodde att hon hade ett finger med i spelet. Men så var det inte. Grava-Karna var en gudfruktig kvinna, hon gick till högmässan varje söndag. Det fanns kunder som kom långväga ifrån, tidvis var det kö i väntrummet in till hennes mottagning. Eftersom hon höll på med bland annat fosterfördrivning var länsman efter henne. De gånger lagens långa arm lyckades få tag i henne skickade hon sin man, för hon gifte sig vid mogen ålder även om hon behöll sitt flicknamn, som fick betala böter. Det hade hon i och för sig råd med för i bouppteckningen efter henne fanns det 14 000 kronor, och det var ju mycket pengar på den tiden.
De fattiga slapp betala, av de rika tog hon desto mer. Frun till överläkaren i Lund hade fått cancer i ena bröstet och läkaren hade själv opererat. När även det andra bröstet blev angripet for paret till Åhus kärr.
– Hade ni kommit tidigare hade jag kunnat rädda henne, var orden Grava Karna sa.
Hustrun blev trots allt bättre under en tid. Överläkaren var tacksam och brukade lägga blommor på Grava-Karnas grav.

Den kloka gumman har för länge sedan gått ur tiden. En avlägsen släkting till henne gav bort en jättestjärnlök och mottagaren vårdar den ömt. Han säger att folk står på kö för att få en liten sidolök!