En riddare i rustning eller bara en vanlig metallknapp?

På 50-talet när jag växte upp hade nog varenda tant en ask med knappar i, hemma. När man kasserade ett plagg försett med knappar klippte man bort och sparade dem. Knapparna kunde sen användas när man sydde nya kläder eller stickade nya tröjor. När jag hälsade på hos min mormor så tog jag ofta fram hennes knapplåda. Jag lekte att de stora knapparna var fröknar och de mindre var skolbarn.

Idag är de flesta leksaker så tillrättalagda och lämnar inget över till fantasin. Att sitta och plocka med småsaker och hitta på egna historier runt dem utvecklar både fantasin och skapandet.

 

När jag började skolan skulle alla flickor lära sig sticka, virka och sy. Vi tjejer hade syslöjd någon timme varje vecka. Killarna gick i träslöjden. På den tiden premierades duktighet och flinkhet i vardagen. Men det var också nödvändigt eftersom man behövde vara försiktigt med pengar och varor. T.ex. så slängde man aldrig en stickad tröja, man repade upp garnet till nystan för att använda till nya alster.

Den här asken är köpt på loppis och den har jag använt till att förvara
mina knappar i, tills de inte rymdes där längre.

På asken står: "Den blir nämnd en duktig flicka, som kan spinna, sy och sticka." Texten säger lite om den tidens anda. Fast det var faktiskt inte bara flickor som skulle vara duktiga. Pojkar skulle också vara det men de lärdes att göra andra saker.

När 4-åringen var hemma hos mig sist så frågade jag honom om vi skulle leka med mina knappar. Han var inte sen att haka på. Vi hällde ut dem på golvet och han började plocka med dem, vände och vred och hittade metallknappar som var riddare, jätteknappar som fick vara båtar, små bäbisknappar, förstaklassare, andraklassare och stora barn. Snäckskalsknapparna kom från Barbados och de risgrynsliknande pärlemorknapparna kom seglande med sina ljusblå hundar från Tobago och de spetsiga duffelknapparna var eskimåer som bodde på Island. Behöver jag tala om att vi hade kul. Så kul att vi tog fram knappburken dagen därpå också.

- Det verkar vara anarki härhemma! sa sambon när han kom hem.

På golvet bland madrasser och lakan låg jag och barnbarnet och knapparna. Soffkuddarna var placerade som murar runtomkring oss.

Det var inte bara barnbarnet som gick igång på knappasken.
Jag tror att jag vände och vred på alla knapparna två gånger.
Jag var ju tvungen att undersöka vilka som var kungar, balett-
dansöser eller bara vanliga tjuvar!