Runt en rosenpion bor den lilla Tulipa greigii "Red Riding Hood". Låga tulpaner passar verkligen i kanten på rabatterna. Men tänk på att de sen står där länge med sitt fula bladverk. Man ska ju inte ta bort bladen förrän de är gula och lossnar av sig självt. Näringen som finns i dem ska gå tillbaka till löken.
I det här fallet ser rosenpionen till att de inte syns mer än under blomningen. Bara efter några veckor har den vuxit sig så stor att den tagit anspråk på allt utrymme i den här lilla rabatten.
"Valbella" är en häftig tjej (för det måste väl ändå vara det med de här färgerna!) som har spektakulära kanter på sina kjolar. Det ser nästan ut som om man har klistrat fast småbitar av sönderklippta tulpanblad utefter sidorna.
En annan av mina favoriter som likt de andra snart "gått ut sig" efter några år, är "Texas Flame". Många fina tulpaner blommar bra första året för att sen tyna bort under några år och slutligen försvinna. Är man ute efter de där riktigt spektakulära så får man finna sig i det. Annars ska man leta efter gamla hederliga sorter som stått sig genom tiderna.
Den kanske inte ser mycket ut för världen i början. Men sen!
 |
| Texas Flame har showtime så här i slutet av blomningen. Det gäller att passa på! |
Slutligen kommer en lite ovanlig röd papegojtulpan (tror det är "Flaming Parrott") som blivit ännu ovanligare. Ibland får växter spel på det här sättet. Alltså stjälken blir bredare och kantigare än vanligt. Ni kanske har noterat fenomenet på t.ex. maskrosor?
Jag tror att det är en form av mutation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar