Snart är krokusarna på gång. Det finns inte bara gula, vita och blå som man var van vid att se i gräsmattorna förr. Numera finns det mycket att välja på. Jag har några olika sorter t.ex. "Prins Claus" med lila fläckar på kronbladen.
Här är en specialare som jag inte har namnet på. Men vad gör det när den är så här vacker!
De små påskliljorna är också fina och finns t.o.m. i livsmedelsaffärerna runt påsk till ett billigt pris. När de prytt sin plats på påskbordet så spar man dem och planterar ut dem för blomning året därpå. Det finns en del varianter på de små gula. "Rip van Winkle" kanske är den vanligaste. Rip's blomma är en kaskad av gula kronblad. Som en sol skiner den i min rabatt.
Jag har en liten smörgul variant som är mindre än de andra gula dvärgarna - "Baby Moon". Vilket perfekt namn på en liten smörgul blomma som lyser som en kräftmåne om hösten!
Bredvid denna lilla "måne" kommer några tjocka, gröna blad plötsligt upp. Det är Allium karatawiense som kan fånga det första vårregnets droppar som ingen annan växt. Det skulle möjligen vara daggkåpan men den tar hand om sommarregnets droppar senare.
Ur den här lökens mitt reser sig sen en vit blomma. En typisk lökblomma. Fröna är duktiga på att fröså sig men man får vänta några år innan den första blomman kommer. Ser du ett litet strå som ser ut som gräslök bredvid en sån här lök så är det ett litet "barn" som fötts. Längre fram på sommaren vissnar bladen ner. När de lossnar lätt från löken är det dags att ta bort dem och slänga på komposten.
Hyacinter behöver inte vara tråkigt vita, rosa och blå. Jag köpte en mörkt lila variant som heter "Woodstock". En av lökarna blev klarrosa. Så den här sorten hade de tydligen inte experimenterat färdigt med. Eller också hade en lök från en annan sort smugit sig ner i förpackningen om tre stycken.
Trädgården är lika spännande varje år. Vilka växter har dött under vintern? Vilka har tagit sig över förväntan? Vilka har börjat fröså sig? Där ute bland blommorna, gräsen, buskarna och träden har man aldrig tråkigt. Naturen upphör aldrig att förvåna och fascinera. Så när jag drar på mig snickarbyxorna och stövlarna och går ut i min trädgård så vet jag aldrig vad jag ska få vara med om. Men omväxling förnöjer åtminstone mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar