Allt ligger i betraktarens öga

Tidig morgon utkämpas strider ovanför mitt huvud. Det är de mörka krafterna som slåss mot de ljusa. Det onda mot det goda. Det mörka trycks sakta, sakta bortåt mot norr och plötsligt strålar solen över Mälaren. Striden är slut och som vanligt, vann det goda.

Högar av fula löv? Nej, här har konstnären blandat sin palett med färger från gult som glider över i ockra sen umbra vidare till brunt och till sist svart. Här ska en hösttavla målas med färger som går ton i ton. Kan det bli stilfullare?

Farlig. Giftig. Oätlig.

Men ack så vacker! Som Ra:s solskiva när den går upp i öster. Här har den landat på "min" strand intill Mälaren och försetts med piedestal för att kunna beskådas av förbipasserande. Framför solskivan ser vi alla universums stjärnor och planeter som vita prickar.

Välmående står han där och pöser, bjässen som kanske är lika gammal som jag. Eller mer? Någon har försökt kväva och trycka ner honom vid åtminstone två tillfällen, kanske tre. Men se, det lyckades inte. Han reste sig stark  om och om igen. Lite udda? Men charmig och intressant. Precis som allt annat som inte är helt perfekt.

 

Som sagt allt ligger i betraktarens öga...