Besök hos käftis

I våras redan tappade jag en bit av en gammal lagning i en tand. På försommaren rök en liten bit till fast från en annan tand. Under sommaren knastrade det till när jag tuggade och se, en liten bit från en tredje tand hade lossnat. När man kommer upp i min ålder så börjar dessa gamla amalganlagningar att krackelera. Inget konstig med det. De har ju ändå hållit i ett femtiotal år.

Jag ringde min tandläkare i går, fick en tid idag. Gick dit och fick två av tre tänder lagade. På måndag tar de den tredje, sen är jag klar.
Naturligtvis erbjöd de kronor på två av tänderna men jag sa att så länge ni kan laga så vill jag att ni gör det. De gjorde som jag sa och resultatet blev bra. Men upplevelsen gav mer. Jag somnade nästan i tandläkarstolen. När sköterskan lade bedövningen sa hon att "nu kommer det att sticka till lite". Det kändes absolut ingenting. Sen sa hon "nu kommer det att spänna lite när jag trycker in bedövningsvätskan". Jag kände ingenting.
Utöver smärta hos tandläkaren så kommer salivsugen på andra plats vad gäller obekvämligheter. Under alla år jag har gått hos olika tandläkare så har de missat att suga upp en del saliv som hela tiden samlas på olika ställen i munnen. ELLER också har det legat amalganbitar längst bak på tungan som får en att hulka och vilja slå iväg tandläkarens händer och redskap för man vill bara spy!
Sköterskorna hos den här tandläkaren ser hela tiden till att suga bort ovälkomna vätskor och bitar så man kan slappna av totalt under tiden som borrar och slipverktyg sprutar vatten.

Jag minns min barndoms Folktandvård. Jag satt i väntrummet. Väntade med skräck på att bli uppropad och varje gång högtalaren började knastra så trodde jag att min tid var ute. När jag blev uppropad var det som att gå till sin egen avrättning. Man blev nertryckt i en stol och det som skulle göras gjordes. Ingen talade om för en vad som skulle hända. Sprutorna gjorde sjukt ont. Tandläkarna gjorde det dom skulle. Så fort som möjligt. Om bedövningen inte tagit - so what! "Vi borrar ändå. Vi har inte tid att vänta."
När jag var ung hade man hål i tänderna varje år. Ibland flera stycken. Det var före fluortanternas tid. Dessa tanter kom under senare delen av min småskoletid och de minskade drastiskt angreppen av karies.

En av de värsta tandläkarna Folktandvården i Västerås har haft genom tiderna måste vara Skomba. Hon var känd, alltså ökänd, i hela Västerås. Jag måste haft tur, jag fick en annan...
På kul så googlade jag på namnet Skomba. Jag fick upp nedanstående från Helena Nygrunds blogg "En vanlig mamma":

J*vla Skomba

Man måste vara från Västerås, närmare bestämt från Viksäng, för att veta vem Skomba är/var (har ingen aning om hon lever). Men fan vad den kärringen borrade upp tänderna! Jag är född på 60-talet och förvisso visste kanske ingen tandläkare bättre, utan borrade upp hela tanden när man hade ett litet hål och fyllde igen med amalgam när jag var liten, men Skomba var som "grädden på moset" jäääävligt elak. Till och med min mamma kommer ihåg hur elak hon var.
Och varför sitter jag här och ältar en elak tandläkare jag hade när jag var liten? Jo, för att idag gick en tand sönder, som fan!!! En stor del lossnade, med både tand och amalgam, och det är Skomba som har borrat upp och fyllt igen den tanden. Fan vad jag hatar den kärringen idag! Det känns som om hon har förstört min Valborgshelg!

Vad ni gör, borsta tänderna omsorgsfullt minst två gånger om dagen och torka arslet noga efter förrättat värv. Underlåtenhet att göra något av de båda leder till hemska kval!