Den korallröda azalean som flammar i min trädgård i början av juni har överlevt i över 60 år! Den planterades någon gång på 50-talet då vårt område styckades upp till koloni-/sommarstugelotter. På den tiden var Knaphillhybrider vanliga (enligt en expert) så det är förmodligen en sån.
De första ägarna skötte nog om den men de som sålde hus och tomt till oss var totalt ointresserade av trädgård så jag antar att azalean fått klara sig själv de tolv år de bodde här. Något av de första åren borstade vi bort lite lavar från grenarna. Sen har inte vi heller gjort något speciellt. Inte ens gödning har den fått och den står helt allena mitt i gräsmattan.
Det lustiga är att jag nog inte sett en enda azalea i exakt samma färg, genom åren. Men det finns många som är ljusare och många som är mörkare.
Varje vår när den blommar på bar kvist fascinerar den människor som går förbi.
Jag har försökt så mogna frön av den men det har inte blivit något så jag har gett upp. MEN för tre år sedan så fick jag en riktig överraskning. I torvblocken en bit från azalean växte 5-6 små plantor! När man pratar om hybrider så är det vanligt att avkomman kan bli hur som helst. Men i år har två av de små självsådda buskarna blommat OCH DE HAR SAMMA FÄRG SOM MODERPLANTAN!
Den här azalean fick själv välja ställe för sina frön att gro. De fick den bästa omgivningen de kunnat få och därför fortsatte de växa. Nu har jag planterat en av de nya buskarna i ett hörn på tomten. Där ska den få stå orörd och växa till sig. När man sitter i nya växthuset och vänder sig om en av de första dagarna i juni då kommer man att se den här azalean flamma som eld, precis som moderplantan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar