Efter en stilla fika med ostsmörgås och egen saltgurka fick jag besök av en av mina Eva-vänner. "Lekduken" åkte fram på köksbordet och sen skapade vi tavlor av all den uppdämda kreativitet som vi hade inombords. Under såna möten kommer man även fram till olika saker. Man pratar, berättar, reflekterar och drar slutsatser tillsammans. Man kommer framåt på nåt sätt av att möta människor. Speciellt de som man kan prata i förtroende med, öppna sig och bli behandlad med respekt trots att det man säger inte alltid är den andras åsikt eller slutsats.
I morse hämtade jag ett bidrag till den lila, lilla hörna jag har skapat i köket. Rödklöver frodas ännu vid dikeskanterna så jag plockade en hel bukett. Som passade alldeles utmärkt till det övriga lila. Tavla, soffdyna, kuddar...
Märk den lilla boken som ligger på mässingsbordet! Den fick jag idag av Eva. Den är lila och smälter in i omgivningen, den lilla pricken över i:et. Och den är full med funderingar. Som t.ex.:
Om himlen vill regna och din dotter vill gifta sig med en odåga, finns det inget medel i världen som kan förhindra någotdera.
Optiker till äldre dam: Varför har ni inte skaffat glasögon tidigare?
- Därför att jag inte förrän nu uppnått den ålder då nyfikenheten tar överhand över fåfängan.
En ung dam som hade bucklat till stötfångaren på en parkerad bil när hon försökte parkera sin egen fyllde i ett försäkringsformulär. En fråga löd:
Kunde föraren av det andra fordonet ha gjort något för att undvika en olyckshändelse?
Hon skrev: Han kunda ha parkerat någon annanstans.
Och så en liten tankeställare till var och en att fundera på:
Vilka skulle få vara kvar på jorden, om bara de perfekta skulle få vara här?
1 kommentar:
Ja såna möten gillar jag med! Och visst för de framåt.
Vad somrigt och skönt det ser ut med allt det lila, och så fint att boken passade, både på bordet och för dej.
Tack för en fin eftermiddag!
/Eva
Skicka en kommentar