Barbiekläder

Så var jag tillbaka i nätvärlden igen efter ett litet juluppehåll då jag låtit datorn vara helt avstängd emellanåt. Min julledighet har ägnats åt julfirande men jag kan ändå inte hålla mig från skapandet och en lång julhelg bjuder ju på både jobb och vila så jag kan ägna mig åt både det ena och det andra.
Jag fick en galen idé för några dagar sen och började producera Barbie-kläder. Inte av någon annan anledning än att jag ville prova att sticka och virka några olika saker och hade ett par Barbiedockor till hands.

För några år sedan köpte jag två Barbiedockor på ett loppis. Det var en "liten" tjej som nu kände sig för "stor" för dem och beslutat sig för att sälja dem. Det var ett tungt beslut, förstod jag, och köpte dem för att glädja henne. De stannade ju liksom "inom släkten". Jag tror att hon kände sig rätt nöjd med det arrangemanget.
De här två Barbiedockorna hade varsin klänning och ett par kängor, det var allt. Så jag satte igång att virka och sticka. Något jag knappt gjort på länge. Förr satt jag jämt och handarbetade framför tv:n. Men det var på den tiden man hade hemstickade tröjor, virkade gardiner och dukar och hemsydda kläder. Det var i en annan tid då världen såg annorlunda ut.

Igår satt jag från frukost till kväll och skapade. Det är så typiskt mig. När jag får något för mig så blir jag nästan manisk. Vill inte sluta. Idéer poppar hela tiden upp. Jag har en otrolig skatt att gräva ur. Jag spar på gamla band och spetsar, en del tyger, garn och annat material. Så när andan faller på då har jag material till det mesta. Nu har de här två gängliga tjejerna fått en hel del kläder att sätta på sig så de slipper vara nakna.  

Virkad bikini ifalld et blir en solig sommar 2015.



Rosa pannband till den ena och en lila hatt till den andra. Virkat.



Chic spetsmössa av en gardin och ett band (spar på såna där
som sitter fast i blusar och tröjor när man köper dem).
Lyxig festschal av ett presentband
med ståltråd i kanterna vilket gör att den sitter som man vill.



Värmande virkad väst med matchande mössa.
(Jag har även en ask med sparade knappar.)



Tjock stickad kappa med vinröd knapp och virkad hatt t.v.
T.h. en brud med spetskantad sammetskjol. Spetslivet är en
bit spets med tryckknapp på baksidan. Slöjan är gjord av gardiner
och band. 



Fina flickor i kjolar och toppar som matchar.
Stickat och virkat om vartannat.



T.v. stickad grå kjol med påsydda fransar och gul
topp med spetskant. Virkad.
T.h. vinröd spetstopp gjord av en gammal spets med
resårband i samt lång spetsstickad kjol.

Två små stockholmstjejer kommer att bli lyckliga efter nyår. Jag ska nämligen skicka varsitt kuvert till dem med luva och schal till deras Barbies!


Vår i Paris och sommar i Juan le Pins

En kompis ska vara med och ställa ut tavlor i Paris i vår och även åka ner och titta och uppleva Paris på riktigt för första gången. Det förandledde mig att ta fram mitt fotoalbum från min egen Parisresa 1971 för att leta fram några foton att skicka till henne.

Här är jag och klasskamraten Eva högst upp i Eiffeltornet.
Eva var livrädd. Henne fick vi övertala att ta några steg
närmare staketet. Men bekväm med det blev hon aldrig!

Men redan 1970 var jag i Frankrike för första gången, under tre och en halv vecka, 16 år gammal. På en s.k. språkresa till Cap d'Antibes och Juan les Pins ihop med en klasskamrat. Det var ett tjugotal tonåringar som bodde i en stor villa som ägdes av en regissör. Vi studerade franska på förmiddagarna på husets altan och drack vin och dansade på nattklubbarna i närheten på kvällarna. Jag hade 450 kr i fickpengar med mig. De räckte under hela vistelsen! En 1 1/2 liters vinflaska med vitt vin kostade 2:50, en med rött vin kostade 3:-. Så vi hade råd med lite dricka också!
Av kursledaren blev vi skjutsade till närmaste disco "Whisky a gogo" i Juan les Pins. (Som Peter Sarstedt sjöng om i låten "Where do you go to my lovely, when you're alone in your bed?").
Där beställde vi rom och cola vilket de aldrig hört talas om i Frankrike! Det hette ju "Cuba libre" gudbevars. På den tiden tyckte inte fransmännen om att prata engelska: När vi sa rom and cocacola så låtsades de inte förstå. Hade vi sagt rom and coke så kanske...
Vi åkte till Nice, Cannes och några nattklubbar ute på landet t.ex. Valbonne. Där spelade Commodores. Ett riktig toppenband. Senare i livet fick jag veta att Lionel Ritchie var en av medlemmarna!

Commodores

På den här klubben satt bl.a. en äldre man i svart linne, typ brynja, med massor av guld på sig. Halsband och armband. I hans sällskap satt en ung tjej med blont, långt hår och lång flower power klänning i tunt, nästan genomskinligt siden. Dåtidens jetsetare. Vi svenska "töntar" insöp hela scenariot och beundrade det vi såg. Och önskade att vi var lika belevade som dem.

Vi gästade marknaden i Ventimiglia i Italien och besökte glas- och parfymriket i Grasse, badade på kända stränder där man fick betala inträde för att komma in, något som var helt nytt för oss. Jag blev dökär i en kille från Belgien som jag träffade några gånger men sen aldrig mer. Vi satt på kanten till poolen på nattklubben i Valbonne och höll varandras händer medan cikadorna spelade för oss i den svarta natten.

Ett av de häftigaste minnen jag har från Antibes är när jag och kompisen kom hem efter en natt på Whisky a gogo och passerade stranden i Cap d´Antibes. Längst ute på en pir satt en man och spelade panflöjt i den annars så tysta natten. Så vackert. Sånt som man aldrig glömmer. Som allt annat man varit med om under sitt långa liv. En del saker hamnar i glömskans djupa brunn, andra spar man i sitt hjärta att ta fram då och då och njuta av.

Inga julkort men kanske en kortjul!

I år hade jag ingen lust att skriva och skicka julkort. Jag som dessutom brukar göra egna. Men man ska inte låta traditioner styra en för mycket, då förväntas det saker av en som man ibland kanske inte kan eller orkar stå emot. Traditioner kan bli en plåga. Svåra att bryta om man inte kan sätta ner foten. Eller också blir man besviken om de bryts.
Julafton kan inte alltid firas den 24:e december men genom åren har jag lärt mig att det blir julafton den dag man bestämmer sig för att fira den. Om man har barn i olika förhållanden eller föräldrar som båda vill ha del av en på julafton eller andra konstellationer som var och en kräver sitt, då har man det tufft att få ihop det. Så att det blir bra för alla. Det kanske inte ens går att få ihop det på ett bra sätt.
Men med facit i hand så går det om man bemödar sig om det. Man måste vara villig att kompromissa och ibland sätta sig själv i "andra rummet". Låta barnens bästa gå före måsten och traditioner. Och att inte ta allt så allvarligt. Julen är inte så prestigefull och seriös. Den är ju skoj!
I år råkar det bli två julaftnar för oss. Både den 24:e och den 25:e. Dessutom hemma hos oss. Nästa jul kanske det inte blir julafton förrän på annandagen. Eller i ett annat land. Vem vet!

Fyra rikstelefonister sitter på Televerket och kopplar samtal. Till SOS,
jourhavande läkare, präst m.fl. samt till alla telefonautomater i Sverige.
Året är 1973. Vi skötte även väckning åt folk och agerade telefonsvarare
åt de som ville ha hjälp med det samt tog emot felanmälningar. Och det
gjorde vi 24 timmar om dygnet! Så ibland fick man fira julafton vid
kopplingsbordet.  

Hur du än firar jul och var, så önskar jag att den blir riktigt bra för dig! Dra ner på förväntningarna lite så kan du njuta mer.

 

GOD JUL!

 

Generositet föder glädje

Ibland blir man glatt överraskad över en del människors generositet. Förra veckan ringde en kvinna från Enköpingstrakten och undrade om jag ville ha gamla smycken. Hon hade fått en "varelse" som jag tillverkat, av en väninna förra året och hade spårat mig med hjälp av det visitkort som följde med smycket.

En av mina "varelser". En forntida drottning?

Jag talade om för henne att jag inte kunde köpa på mig mer material nu. Jag har ju en hel utdragssoffa full! Men hon ville inte sälja smyckena utan ge mig dem. Jag fick göra vad jag ville med dem, sa hon.
I helgen så träffade jag henne och hon överlämnade en plastpåse. Den vägde säkert tre kilo!
I kväll har jag suttit och kollat igenom allt och sorterat upp det. Det tog ett par timmar kan jag tala om. Massor av örhängen, armband, halsband, broscher, ringar...
Nu är jag "rik"! På material till framtida smycken. Jag vet att det finns en liten tjej i trakten som är sugen på att pyssla med mig. Hon kommer att ha massor med pärlor och hängen att välja av. Vilken lycka!
 

Julmarknad på Broby gård 6-7 december

Så var det dags för den årligen återkommande julmarknaden

på härliga Broby Gård. Där har Anna Piehl en

härlig blandning av gammalt och nytt när det gäller inredning,

lite kläder, lite smycken m.m.

En liten oas ute på landet.

På loftet, ovanpå affären är det julmarknad denna helg 11.00-16.00.

Jag kommer att vara där.

VÄLKOMNA!

 

Vägbeskrivning från Västerås:

Ta gamla E18 mot Enköping. Passera korsningen Målhammar/Nykvarn och fortsätt över Sagån. Sväng vänster vid skylt Nykvarn. Efter c:a 500 m svänger du till vänster in i en allé som går ner till Broby gård. Skyltat.

Du kan även ta nya motorvägen. Ta av till höger vid skylt Orresta, Hummelsta. Håll höger tills du kommer ut på gamla E:18. Sväng vänster mot Enköping, Hummelsta. Sen enligt ovan.



Vernissagen är över

Nu är två dagars vernissage till ända. Annette Stocker hade premiär denna helg för sitt galleri/showroom på Häradsvägen 2 i Dingtuna. Det var hon, jag och Evelina Jämsä som delade på utrymmet. Det funkade alldeles utmärkt. Lokalen är ljus och trevlig och atmosfären lugn och avstressande. Är man dessutom tre trevliga tjejer som ställer ut tillsammans så kan det bara bli bra!

Nu ligger tavlorna i högar hemma i hallen och ska ut till boden i morgon - igen. Det är en konstnärs jobb. Måla, hänga upp, ta ner, måla, hänga upp, ta ner...
Tavlor är inget man köper i mängder så man säljer dem inte i samma takt som man skapar dem. Tyvärr. Men det är något annat än pengar som driver en. Glädjen att ta fram en ny pannå och börja blanda färgerna. Man kan ju inte sluta. Så det blir det trängre och trängre i boden!
Redan någon timme efter hemkomsten tar jag fram en pannå där jag redan blandat några färger. I färgerna har jag hittat en sovande man eller kanske kvinna och en varg eller kanske hund... Det är bara början för jag kanske hittar nåt mer. Lite blomster saknas. Lite mer färger. Den är inte klar än på långa vägar.

I påsk har vi planerat att ställa ut i Dingtuna igen, under konstrundan. Annette Stocker, Evelina Jämsä och jag. Då har jag väl 50 tavlor till att släpa på!

Välkommen på vernissage m.m. i helgen!

     

1:a advent

(Lördag och söndag 29-30 nov 11.00-15.00)

ställer jag, Evelina Jämse och Annette Stocker ut tavlor i Annettes ”showroom” på Häradsvägen 2 i Dingtuna.

*****

Jag kommer att ha många tavlor upphängda där. Även en del äldre med riktigt bra priser p.g.a. platsbrist hemma.

*****

Övrigt:
Handgjorda smycken

Handgjorda betongföremål

Vykort

Torkade örter, svamp, chaga

Mina böcker:

- Naturligt eller övernaturligt

- Tre generationers ungdomsdikter

Fika till självkostnadspris

Konst- + julklappslotteri

Ta en paus i helgen

och kom till oss för en titt och en fika! 

  

Vägbeskrivning: Från Västerås åk gamla Köpingsvägen ut mot Dingtuna. Alldeles efter Dingtunaskylten ta första avfarten till höger (”Lillhärad 10”). Annettes showroom ligger i första huset till höger.

Med 40-åringen på Hasseludden

 

Då var vi äntligen på plats efter tre timmars resande med en gps som skulle visa mig och äldsta dottern bästa vägen till Hasseluddens yasuragi utan att behöva åka in i Stockholm. Bästa var det kanske men inte den närmaste!

Här ligger vi, redo att börja fira. Jag är glad att jag fick äran att följa med 40-åringen hit. Dock hade hon önskat enskilda rum. Hon säger att jag snarkar! 

På Hasseludden är alla lika. Alla går omkring i morgonrock och tofflor och alla har likadana baddräkter/badbyxor. Här lämnar man vardagen för lugn, ro och relativ tystnad. Härligast denna gång var stolarna i "Quiet room". Man lade sig där, tryckte på kontakten, fällde ner ryggstödet, lade sig ner, täckte sig med filten och sen lät man sig gungas på vågorna. Rofyllt och meditativt.

Vi åt buffé istället för Tepanyakimiddag. Mycket sushi och Hasseluddens egen öl till. Efterrätten avåts sen i baren. Här fanns många delikatesser att välja mellan!

I baren kunde man välja bland minst 10 olika sorters sake.

Erica vid den japanska skogen

Här förstör jag krattningen!

 

Vill man äta frukost sittande på golvet så kan man göra det. Jag är väl inte den smidigaste men jag kom ner på golvet i alla fall. Värre var det att komma upp!

40-åringen var mycket nöjd med vistelsen. Jag var glad att få vara med. Hemresan tog bara en timme och tre kvart! Tänk att det är längre från Västerås till Hasseludden än därifrån och hem?!

 

Pepparkaksbak

 



Två pepparkaksdegar är nu utkavlade och diverse olika pepparkakor ligger och kallnar på bänken. Yngsta dottern spar på pepparkaksmått så det finns allt från karibiska palmer till afrikanska krokodiler, spöken, fladdermöss, kameler och vanliga pepparkaksgummor. I år gjorde stora J även I-pads. Traditioner ändrar sig ju vartefter utvecklingen går vidare. 

 



IKEA:s pepparkaksmått tog oss till högre höjder. De gick nämligen att sätta ihop och kunde stå! Stjärnor, julbockar och granar.



Vad är lite praktiskt arbete ihop med barnbarnen utan lite bajs och kiss? Naturligtvis gjorde vi bajshögar också...
Stora J var så snäll så han sparade en åt moster Erica!

Bye, bye ICA!

I fredags 09.15 rullades det här presentbordet in i Koncernlöns fikarum av Maria och Tina. Det var dags att kapa navelsträngen med ICA och avtackningen för mig hade planerats  ett tag. Jag slutade ju 31 juli. Men det var bra att vi skjutit upp den för mina arbetskamrater hade haft god tid på sig att leta superlativ i ordlistan.
Maria Rydh läste en dikt som hon författat. En riktigt lång en! Hon hade verkligen inte spart på mödan! Man hade också plockat ihop en hel del roliga saker till mig. Bl.a. gjort ett halsband (återbruk) av pinnar, kastanjer, vinkorkar, möbeltassar och vildsvinsbetar som Isabelle hittat i skogen.
Inuti paketet av cellofan låg olika mysprylar till mitt fortsatta pensionärsliv. Mysfilt, gott te med kopp och fat, antistresspiller, uggla (dörrstopp), bricka, choklad, marmelad, bröd, servetter m.m.

Här provar jag återbrukshalsbandet. Notera broschen med en stork!

Ingen kommer att undgå mig i fortsättningen när jag är ute och går i regnet. Alla kommer att veta "att där går Rosa". Fick ett helt underbart paraply med en stor solros på i något blankt, silkigt material.

Min chef, Jocke Davis, hade köpt en knallblå orkidé till mig.



Arja, Tina, Maria och Isabelle

T.h. Ann Näslund, min f.d. chef



Smörgåstårtorna var suveräna!

Avtackningen blev helt enligt mina önskemål. Lagom stor. "Bara" Koncernlön. De hade verkligen gjort den fin. Så nu går jag vidare i livet efter drygt 25 år inom ICA. Och jag går med glädje. Dels för att jag har fått det så bra numera och dels för att jag under min sjukdom fått så bra stöttning från mina olika chefer och haft bra arbetskamrater. Jag har haft ett bra arbetsliv med början på 60-talet då jag och mamma inventerade åt Konsum två gånger, sommarjobb på Björnöbadets servering under två år, juljobb på Posten två år, sommarjobb på VLT:s kundmottagning, 16 år på Televerket, de tre sista med Telemarketing, annonsförsäljning åt ett privatföretag under några månader, ICA-skolan i 11 år och Administrativt Center på ICA Hacksta i 14 år. Ojojojojoj vad jag jobbat...
Nu börjar ett annat liv. Hejdå ICA!

Mörkt ute, skumt inne. Sol i hjärtat, sol i sinnet.

Jag har gjort om den där gamla versen som man skrev i poesiböckerna på 60-talet så att den ska passa novembermörkret som infunnit sig. Samtidigt med det så kom min kreativa ådra igång. Jag tror faktiskt att det har ett samband. När jag inte har nåt att göra i trädgården längre, då måste jag få utlopp för den skaparlust jag har på något annat sätt. Så då stänger jag dörren och målar.

Men jag lämnar inte naturen, jag är ute och går i skogen eller vid sjön varje morgon. Jag är en riktigt "jordad" figur, trots att min hjärna ofta är bland molnen. På skoj så satte jag mig ner en dag och ritade ett papper fullt med sånt som betyder nåt för mig. När papperet var fullkladdat så upptäckte jag att det nästan bara var naturnära saker jag avbildat. Förutom mina älskade förstås!
Det var den lilla rödhaken som kommer varje vår och hälsar för att sen säga hejdå på hösten. Vårens första tornseglare, höstens sista gåssträck. Det var Örskär, Gräsö och Gotland i mitt hjärta. Fjärilar, stränder med strandfynd och snäckor. Kantareller, fiskespön och soluppgångar. Afrika och en öppen eld vid Långbjörken. En liten linnea och en trädgårdsperenn. Men så hade jag även ritat en penna och en kamera. Med dom hjälpmedlen så får mina naturupplevelser evigt liv på nåt sätt.

Nu övergår trädgårdslivet till ett annat. Man skakar av sig sommaren, lämnar den att förfalla och så börjar nåt nytt. Ett är säkert. Allting ändrar sig, inget är konstant. Men förändring behöver inte vara nåt obehagligt. För det mesta spirar nåt bra ur den.

Två tavlor har det redan blivit, denna vecka. Två nya är på gång.

The new beginning. 40 x 40 cm. Akryl.



Who light the stars? 30 x 40 cm. Akryl och bladmetall.

Första advent - tavlor m.m.

1:a advent

29 och 30 november 11.00-15.00

 

ställer jag, Evelina Jämse och Annette Stocker ut tavlor i Annettes ”showroom” på Häradsvägen 2 i Dingtuna.

*****

Jag kommer att ha många tavlor upphängda där. Även en del äldre med riktigt bra priser p.g.a. platsbrist hemma.

*****

Övrigt:
Handgjorda smycken

Handgjorda betongföremål

Vykort

Torkade örter, svamp, chaga

Mina böcker:

- Naturligt eller övernaturligt

- Tre generationers ungdomsdikter

Fika till självkostnadspris

Konstlotteri och Julklappslotteri

Välkommen!

 

Vägbeskrivning: Från Västerås åk gamla Köpingsvägen ut mot Dingtuna. Alldeles innan du åker in i Dingtuna ta första avfarten till höger (”Lillhärad 10”). Annettes showroom ligger i första huset till höger.

Vernissage på Fröken Kumlins Gallery & Showroom

Idag var det vernissage hos Fröken Kumlins Gallery & Showroom på Kungsgatan 5 i Avesta. Det är vännen Annica Andersson som ställer ut sina tavlor där under de två kommande veckorna.

 

Mysig bilutflykt, härliga tavlor och goda räkmackor på fiket intill. Vilken lördag!



Open heart

Fr.v. Deep in my heart och Angel

Once

House with a view

A day to remember

 

Innan vi lämnade Avesta (som vi inte besökt på något decennium konstigt nog!) så ville jag se Klosterskolan där Annica hållit till förut med utställningar, kurser m.m.

Klosterskolan uppfördes 1880. Byggnadsmaterialet består till största delen av slaggtegel från Avesta Järnverk. 2011 blev den byggminnesförklarad. Visst är byggnaden speciell? Inte så svensk så att säga...