1:a advent i MA Stockers galleri i Dingtuna

1:a advent. Öppet hus i MA Stockers galleri på Häradsvägen 2 i Dingtuna. Föga adventslikt väder. Snarare aprilväder. Morgonen började med sol. Det kändes som vårsol när den sken in genom rutorna på ateljén när vi öppnade upp. Sen kom stormlika vindar, piskande regn, mörkblå himmel med molnfront och regnbågar. Sen "vårsol" igen. Märkligt!

Annette Stocker hade en hörna med tavlor till reducerat pris som var populärt. Jag visade mina varelser, unika smycken att hänga på sin egen kedja där inget hänge är lik det andra. 

Att producera sånt som är bra för hälsan är för mig meditation. Speciellt när jag kan hämta ingredienser från min egen trädgård. Universalsalvan ringblommesalva gör jag varje år.

Förra året började jag göra olja på tallbarr. En olja som lämpar sig att massera trötta och ömma muskler med. Den verkar även ha en smärtstillande effekt.

Vad vore 1:a advent utan ett julklappslotteri? Dragning direkt och vid vinst får man välja bland klapparna som tomten släpat dit. Ett konstlotteri finns också där fina tavlor av Annette lottas ut. Dragning på söndag vid stängningsdags.

Annette hade, helgen till ära, fixat vackra arrangemang. Här kan du köpa ett vackert betongfat med både ljus och julblomma.

Glöggdoften spred julstämning över lokalen!

Julen är röd men även gul. Vad vore en kopp kaffe så här års utan bullar och kakor med saffran!

Godis är gott!

Tack till alla besökare som hade tid och möjlighet att ta sig ut till Dingtuna för att köpa julklappar och/eller ta en fika med Annette och mig! Här ute kan du gräva guld vid regnbågens slut!

I morgon klockan 11.00 börjar vi om igen. Välkommen in på en fika!

Juletiketter

Återvinning är härligt. Det är en tillfredsställelse och glädje att hitta på något nytt av något gammalt. Idag när jag slog in några julklappar kom jag på vad jag skulle använda den papp till, som ligger inrullad i julpappersrullarna. Såna här tjocka papper ni vet, som stagar upp rullen. De finns inte i alla julpappersrullar men i IKEA:s finns de och man hittar dem även i andra rullar emellanåt. 

Jag gjorde en mall av lite tjockare papp och började klippa juletiketter i långa banor. Storleken bestämde jag själv och den kan ju varieras beroende på hur mycket man ska skriva på etiketten.

Sen gjorde jag hål i etiketten med hålslaget.

Jag letade reda på tunt papperssnöre till att fästa etiketterna med.

Vill/behöver man så kan man köpa såna där "hålförstärkare" i någon pappershandel.

Vips hade jag massor med juletiketter! Till en kostnad av vad snöret kostade. Men jag har tunt virkgarn i bomull hemma som jag lika gärna skulle kunna ha använt.

Nu behövs här lite rim också. Ingen jul utan rim på klapparna!

Här ska "korvas"!

Nu var det dags att göra korv. Igen. Vi har börjat göra egen korv eftersom vi har kunniga grannar som vet att göra korv från grunden. Vi brukar passa på att köpa fläskkarré när den ligger runt 40 kr/kilot. Fryser in tills det är dags att tillverka korv eller gör korv direkt efter inköp. 

Vår granne, som kommer från Slovenien, ser till att alla tillbehör finns. Vin, vitlök, salt, peppar, ev. späck, korvskinn/fjälster, snöre m.m. Bekvämt och bra!

"Vi" börjar med att mala köttet. Eftersom det var fläskstek vi använde som innehåller mindre fett än karré, så behövdes lite späck som också maldes.

Vår granne blandar kött och späck och häller på rött vin i vilket pressad vitlök legat och dragit några timmar eller över natten. Sen strör han salt och krossad svartpeppar över den tillplattade kakan av smet. Ett nästan täckande men tunt lager av varje. Så börjar han blanda. Vi tar en bit av smeten och steker och känner efter om det är ok med kryddorna. I vår del av smeten blandar vi i en hel del garam masala och mycket mald chili.

Allt går lättare när man hjälps åt! 

Den här gången har sambon och jag bestämt att vi ska göra burgare av det mesta av smeten. Jag rullar stora köttbullar, plattar till och fryser in dem i plastlådor med smörpapper emellan så att vi kan ta upp så många vi behöver vartefter. 

Under tiden börjar de andra med själva stoppningen. Fjälstret har sköljts och kvarnens hålskivor har ersatts med en pip på vilket fjälstret har trätts upp. Vana händer trycker ner smeten och fjälstren fylls sakta med korvsmet. Den här gången var fjälstren lite för tjocka men vad gör det. Det är bara att göra själva korvarna kortare.

Efter ett par timmars jobb har vi korvämne så det räcker ett tag framöver. Några små hål har upptäckts och jag klipper av korven där, klämmer ut lite smet i båda ändarna och får då rum att knyta bomullssnöret runt ändarna, Det ska hålla smeten inne i tarmen. På det sättet har jag "lagat" dem. Resten av de långa korvarna blir till små korvar genom att man bara vrider korven några gånger precis där man vill att den första ska sluta och den nya ska börja. 

Jag glömde bort att fota vår salami. Bonusen i korvtillverkningen! Grannen hade breda korvpapper med snören i ändarna vilka vi fyllde med smet efter att ha tillsatt ytterligare lite finhackade späckbitar. Salamin kommer att bli ungefär som en falukorv i storlek och c:a tre decimeter lång. Några hål pickades i det vaxade papperet så att ev. luft kunde passera ut medan han packade ihop smeten ännu mer genom att skaka korven.

De här korvarna ska nu ner i grannarnas jordkällare och hänga där någon månad för att gotta till sig. Vi får väl kolla någon gång runt jul hur de artar sig. Behöver de mer tid på sig så får de det. Den som väntar på nåt gott...

Euphorbia labradorica eller lathyris?

Euphorbiaväxter tillhör törelväxterna. Släktet kallas också mjölkbusksläktet, eftersom de innehåller vit mjölksaft. Den kan irritera huden om man får den på sig. Mig har mjölksaften aldrig irriterat och inte heller det faktum att den här töreln självsår sig. En gång i tiden fick jag en planta som hette Euphorbia labradorica. Idag när jag googlade på den så fick jag bara två träffar och en av dem var från min egen blogg!

Kanske har den bytt namn under resans gång precis som många andra växter gör. Den är i alla fall misstänkt lik korstörel (Euphorbia lathyris) med sitt speciella bladverk där bladen sitter regelbundet korsvis.

Blommorna är inte mycket att orda om. Det är de gröna högbladen som vi tror är blommor men det är i själva verket de små oansenliga "prickarna" i mitten som är de riktiga blommorna.

Precis som hos släktingen som vi kallar julstjärna. Den har ju oftast röda högblad. Medan blommorna i mitten är oansenliga och liknar mest små bär.

Efter blomningen kommer fröna. De är först gröna och sitter i topparna i tredelade "klumpar". Senare när de mognar blir de svarta.

Den här töreln självsår sig men inte så rikligt som jag kanske skulle vilja. För den är ståtlig och vintergrön. Vissa vintrar övervintrar hela växten, vissa får jag klippa bort olika mycket från toppen beroende på hur långt ner den dött. Vill man ha fler plantor så kan man ju ta frön men jag brukar hitta en eller ett par söta plantor någonstans på tomten varje år.

I min trädgård finns även eldtörel med roströda högblad och gulltörel med gulgröna högblad. De här två sorterna växer i ruggar, är lättodlade och dekorativa.

En annan törel som jag har i trädgården är jag inte lika glad åt. Den sprider sig med rötterna som en löpeld. Som tur är har jag den där den inte kommer så långt som den skulle vilja. 

Det är en törel som jag kallar barrtörel/grantörel p.g.a. dess barrliknande blad. Den kryper omkring med upprätta lite rävrompeliknande blad med vit mjölksaft. Dess riktiga namn vet jag inte. Ser du en sån så köp den inte. Den är svår att utrota!

Det kan vara Vårtörel/Euphorbia cyparissias? 

Årets sista chili

I helgen plockade jag chili från de sista buskarna som flyttades in i huset från växthuset för några veckor sen. I år kom ohyran tidigt inomhus så jag tyckte det var bäst att få ut de gröna plantorna där bladen börjat se angripna ut innan det spred sig till mina få inomhusväxter. Förra året skördade jag Christmas Bells till långt efter jul. Då kom inte ohyran förrän väldigt sent. Vi hade ju det här chiliträdet som julgran förra året. Klarklädd med röda klockor. Den riktiga julgranen (plast) fick inte plats 2015.  

 Hungarian Yellow Hot Wax var en nyfunnen vän i år. Lagom stark. Utan frön och membran kan man mumsa på hela frukten utan att storkna. Den är också så pass stor så man kan dela den och fylla den med t.ex. getost eller nåt annat smaskigt. Eller fylla den som den är och lägga på grillen. Den här chilin är jättegod grön också. Fräsch och frisk. Den blommade och gav frukt tidigt på sommaren, sen överraskade den mig och blommade om i varje topp och gav ännu mer frukt.

Malawi Piquant Pepper var en ny bekantskap den med. Habaneroliknande frukter men mild. Tar man bort frön och membran kan man äta den här chilin också som den är. Jättefräsch grön!

 Jamaican Bell har klockform precis som Christmas Bells men är ännu större och ännu häftigare. Den ska jag odla nästa år igen. Den kommer verkligen att passa som julgran!

Fishpepper ska jag ha igen för dess bladverk. Det är grönt och vitt. Och frukterna, som är rätt starka, är både randiga och ändrar färg vartefter.

Chocolate Cherry ska jag så nästa år också. Bara för att den är som den är. Mörkt svartvinröd, rund som en tomat och mild. Och vacker!

Eftersom jag har mina chili i stora krukor blir de som små träd eller buskar beroende på sort. I en jättekruka t.ex. kan jag plantera hela fyra plantor. Det har jag gjort med Christmas Bells och fått hundratals frukter. 

Jag torkar en del av min skörd. Men Christmas Bells, Jamaican Bell och andra chili som har mycket "luft" i sig delar jag vid torkning. De möglar lätt inifrån annars. 

Jag mixar olika chili, plattar ut dem i plastpåsar och fryser in dem för framtida användning. När jag ska använda chilin i matlagning så bryter jag bara av ett hörn av den frysta plattan och slänger ner i maten. 

Något som både jag och sambon älskar är att mixa chili med olja och salt. Det kan göras av färsk chili vilket är supergott. Då är hållbarheten högst två veckor. Är chilin torkad och mixas med olja och salt då håller den länge.

Chili behöver lång tid på sig för att gå i frukt. Så dina frön redan i januari eller februari. Plantera ut dem i växthus i maj-juni eller ute någon vecka in i juni. I växthusvärme ger de mer frukt men jag har odlat dem ute efter en bodvägg förut och det gick bra det med. Jag fick inte lika mycket frukt men man äter ju inte chili varje dag och inte så mycket åt gången!

Den här sommaren märkte jag att chiliplantor inte vill ha så mycket vatten. De mådde inte bra vid övervattning när jag skulle åka bort. Därför passade de alldeles utmärkt i mitt varma växthus där det lätt blir torrt. Tomaterna har jag däremot förpassat till bodväggen. De passar bättre utanför växthuset. Åtminstone när det gäller vattning. De skulle behöva vatten två gånger om dagen under varma sommardagar och det passar inte mig. Visserligen får man tidigare och mer frukt i ett växthus men...

Nej, hädanefter kommer inte en enda tomatplanta in i mitt växthus, enbart mina älskade chili!

Nu har alla chilifrön mognat och lagts i kaffefilter. De är öppet pollinerade men det brukar bli likadan avkomma som moder-, eller är det kanske faderplantan? Christmas Bells däremot har tydligen ändrat form lite grann. Jag köpte frön  av den och trodde att den såg ut som de frukter som kom men fick sen höra att mina frukter var mindre. De ska se mer ut som Jamaican Bell. Så vad har jag? Christmas Bells eller Jamaican Bell? Eller en hybrid? Vad är hönan? Vad är ägget?

När det gäller tomater så har jag odlat massor med olika sorter. I olika länder har samma tomat olika namn. Ibland har jag köpt olika fröer bara för att konstatera när frukten är mogen, att det är samma tomat!

För mig är det inte så viktigt hur arter och raser blandas. Det är resultatet som räknas, precis som med allt. Jag tror att "survival of the fittest" när det gäller det vi äter handlar mindre om hur avkomman ser ut. Det viktigaste är att det är odlat på ett bra sätt och att det smakar gott!

Hemlig resa slutade i Örebro

Vid 13-tiden hämtades jag upp av mina döttrar för vidare färd till hemlig ort. Det enda krav jag hade på mig var att jag skulle ta med mig pengar... Vid avfarten till Köping, som vi bara passerade, förstod jag att det lutade åt Örebro. Min gissning visade sig vara rätt. Vi landade på en p-plats och vi laddade p-automaten för några timmar. Konstigt nog alldeles intill Myrorna! Mina barn älskar loppisar kanske t.o.m. mer än jag gör. Så nu skulle vi "loppa" tydligen!

Det är alltid kul att se hur man exponerar sina varor. Speciellt på loppisar med sina begränsade resurser. Med skänkta galgar, hyllor, skyltdockor...

Man kan faktiskt göra lite med få medel. Det gäller att se möjligheter och vara kreativ.

Vissa installationer måste få ligga till sig lite innan de hittar rätt outfit.

Här hittar man foträta, stadiga skor för trötta fötter...

...likväl som stadiga skor på höga sulor...

...och extravaganta styltor.

Jag hittar en morgonrock, modell 50-tal. Fast jag köper den inte. Inte riktigt min stil.

Blottare, här kan ni köpa den perfekta rocken!

Snart är det nyårsafton!

Flera lådor med slipsar. Jaaaa! Vi hittade en perfekt slips med jultomtar på till min sambo. Den högst upp till vänster. För 5 kr!

Om lillen inte är vegan så kanske en liten mockaväst passar bra.

Köp ett ölglas i vilket du kan mäta snoppen! Eller ge din golfkompis lite feedback.

Om du inte vet hur man kokar vatten så finns det kokböcker för det också!

Gamla burkar går alltid hem. Den här är väl typiskt ameriaksnk?

Julskyltningen var i full gång. 

Precis som vi andra så tappar även tomtar hår i "vuxen" ålder. Har han tidigare dolt det med sin luva? Nu sitter han där på Myrorna i Örebro och luvan ligger någonstans bland alla loppisprylar men var?

Om jag hade gått en keramikkurs och gjort denna uggla så skulle nog jag också ha skänkt den till Myrorna när jag sett resultatet!

Efter Myrorna i Örebro blev det Hanoi (i Vietnam). Räkor i grön currysås med blandade grönsaker. Med massor av chiliolja och lite soja. Och lite vin för sötmans skull.

Hejdå Örebro, nu åker vi hem i mörkret. 

Innan jag blir avsläppt hemma så får jag ett inslaget paket av min äldsta dotter. Med lite annorlunda grejer. Mochis, instant te med ingefära och honung samt tamarindgodis. Vilken eftermiddag. Det är inte de stora sakerna man kommer att minnas, det är de små tingen i vardagen. Eller, som idag, på en helt vanlig lördag.