Summa sidvisningar

söndag 27 december 2015

Färgers påverkan

Julen är över för denna gång. Nu börjar snart ett nytt år med nya förhoppningar och nya förutsättningar. Ett blankt ark ligger framför oss. Delvis bestämmer vi själva vad vi vill fylla det med, delvis är det beroende på omständigheterna. Egentligen inte helt olikt de tavlor jag målar: Jag börjar med att bestämma vilka färger jag vill ha med på pannån (arket). Sen bestämmer färgblandning och mönster (omständigheterna) vad det ska bli för motiv. 
Men det viktigaste i både verkliga livet och målandet, det är att jag själv hela tiden är med och påverkar vad och hur det ska bli. Man har ju ett visst ansvar för resultatet!

Under någon vecka har det blivit hela fem nya tavlor. Ibland är det skönt att kunna fly in i färgernas magiska värld. 

The lost garden. Akryl. 40 x 40 cm

Serie "Born of colours": Parallella världar. Akryl. 50 x 40 cm

Luft under vingarna. Akryl. 40 x 40 cm


lördag 19 december 2015

Björnön - Geddeholm


För fyra år sedan gick vi den här promenaden med Sluggo, då bara ett år gammal. Man hade gjort en promenadväg från Björnöbron till Geddeholm och vi ville prova den. 
Vägen gick genom ängar, vassruggar och träddungar. En mysig väg. Väl framme vid Geddeholm blev vi mottagna av Göran Kihl som serverade oss kaffe och bröd utanför fiket eftersom vi hade en hund med oss. Vi fick även en rundvandring i hans lokaler, bl.a. på övervåningen som ännu inte var färdigställd på den tiden.


På ett ställe utefter vägen har man byggt en bro över ett vattendrag och där finns en liten förfallen stuga. Några plaststolar som stod där hade sett sina bästa dagar. Jag blir alltid lite nostalgisk när jag ser lämningar av gamla "sommarstugor". Livet var annorlunda när jag växte upp. Man hade inte så stora krav. Man hade inte så mycket. En sommarstuga var ett ställe att sova över i. Ingen värme, inget färskvatten. Man tog med det man behövde från stan. Men man trivdes och hade det mysigt.


Några som inte behöver ta matsäck med sig ut i naturen är bävrarna. De hittar alltid nåt att äta. Det som fascinerade mig idag var färgen på deras mat! Det brandgula bland allt det svarta och gråa fick min kreativa sida att gå igång. Naturen gör sina egna tavlor!


När jag tittade mig omkring så såg jag inte bara ETT bäverfällt träd utan säkert tio. Och en annan sak som slog mig var att naturen i vårt svenska landskap liknar den i andra länder. Vid våra resor i Kenya, Gambia, Senegal och i Karibien så har jag fotograferat exotiska bilder av floder och ursig natur. Men jag inser att vi har en lika fantastisk natur runt knuten. Det gäller bara att uppskatta den.

Det här skulle lika gärna kunna vara en träskmark någonstans på södra halvklotet

Vi tar en paus vid fågelstationen en bit från Ängvaktarstugan. Jag förstår precis varför den kallas så. Den är ju byggd vid ängens rand. Om jag bodde där så skulle jag sitta och glo ut över ängarna och vakta dem mot inkräktare!


Denna dag, fem dagar före julafton så sitter vi i ett relativt nybyggt fågelobservatorium och dricker kaffe och äter knäckebröd med stekta ägg på. Det är tio grader varmt och vi pratar om våra barndoms vintrar då det alltid var mer eller mindre snö och kallt under julen. Ville man prova sina julklappar som skridskor, pulkor och skidor så gjorde man det på juldagen.


Livet var annorlunda när jag växte upp. Klimatet var annorlunda. Jag brukar tänka att jag levde i en helt annan värld än den som finns idag. Den kommer aldrig tillbaka och det känns sorgset. Men varje generation kommer nog att känna likadant. Världen förändrar sig dag för dag. Och vi med den.





torsdag 17 december 2015

Is, morgon och storstad


Idag ångrade jag mig så fort jag stängt och låst ytterdörren. Att jag inte tog på mig kängorna med dubbar (s.k. Icebugs). De tumlade betongstenarna nedanför trappen var belagda med våt is. Gatan var ishal. Gräset var halt. Varje gruskorn var belagt med en ishinna. Jag brukar vara mer rädd om mig men jag hade inte lust att gå tillbaka hem och byta skor...
Jag är lyckligt lottad som bor där det finns massor med olika promenadstigar för mig och min hund. Så jag valde gräsytorna i morse. Där kunde man ta sig fram hjälpligt. Vägen dit däremot var rena benknäckarsträckan.

 Efter några dagars samvaro med tvååriga lilla J så kändes det skönt att få göra vuxensaker. Som t.ex. att måla. Inte för att barnbarnet är jobbigt. Hon är glad, positiv och hjälpsam. Nej, det är snarare för att jag tappat den där kunskapen att göra tio saker på en gång. Den går förlorad genom åren. När mina egna barn var små kunde jag städa, baka, tvätta, byta blöjor, göra mat och ändå ha energi kvar till egen tid när de väl var "sagolästa" och nattade. Då stickade, virkade, målade eller pysslade jag.
I dagsläget är egentid inget jag ens kan tänka mig efter en dag med barnen. MEN, det finns en väsentlig skillnad. När barnbarnen kommer då ägnar jag nästan all tid åt dem. Det kunde jag inte göra när mina egna barn var små. Det dagliga livet måste ju funka. Idag har jag helt andra prioriteringar.


I förrgår kväll varvade jag ner med att göra en påbörjad tavla klar. En morgon för någon vecka sen tog jag stigen utefter Mälarens stränder och fotograferade en helt osannolik soluppgång över sjön. Med färger som också var helt outstanding. När man avbildar natur så blir det ofta overkligt om man ger den de färger som man ser genom en kameralins eller ett öga. Det blir ofta brutalt och fult. Men om man dämpar färgerna (alltså fejkar) så blir det helt ok. 
I ovanstående tavla så har jag inte dämpat en enda nyans. Precis så här såg det ut. Även soluppgångar kan vara brutala!


Igår började jag på en ny tavla. Som vanligt blandade jag färger, lät dem gifta sig och lade på lite olika mönster. Sen satte jag mig framför tv:n och vilade. Då påstod sambon att det fanns ett drinkglas med en oliv i, på tavlan. Klockrent, tyckte han. Ja, ja, tänkte jag. JAG har inte sett det än. Vi får se vad jag tycker sen. Det är ju jag som bestämmer...

Nästa gång jag satte mig ner vid staffliet så var det solklart att glaset skulle vara där. Och oliven. Sen löste sig resten. Storstad, fest, stjärnor, silverglitter, vatten och glitter igen. Denna gång i guld. 
Det är så här jag målar numera. Jag blandar färger och upptäcker något bland dem. Förstärker det jag ser och utgår från det.

Förr skulle man alltid avbilda saker. Den som gjorde det bäst var duktigast. Att avbilda, det har varit min melodi under många år. Jag vet att jag är bra på det. Men nu stundar andra tider. Jag älskar att överraskas av motiven som döljer sig i mixen av mina färger. Min duktiga tid är över. Nu blåser andra vindar.



söndag 13 december 2015

Jul - kompromisser och en smula ödmjukhet

Varje år får jag blandade känslor inför julen. Förstår mig inte på dem som bara ser den genom ett rosenrött skimmer. Troligtvis så har dessa människor inte varit med om särskilt mycket i livet. Då får man heller inget perspektiv på tillvaron. Det är först genom svårigheter man lär sig uppskatta de små tingen. Idag ser familjekonstellationerna ut på så många sätt. Då gäller det att vara flexibel. Ta dagen som den kommer och gilla läget. Att göra det bästa av situationen. Men att samtidigt stå upp för sig själv och att försöka ge andra vad de vill ha kan betyda katastrof. Om man inte avdramatiserar julen förstås...
Julen bör vara en fin och lugn helg. De flesta har ledigt några extra dagar. Då kan man kanske ta det lite lugnare och passa på att njuta med nära och kära. Under årens lopp har jag lärt mig vad som är viktigt. Och det är att åsidosätta sig själv lite grann på en del plan men att stå upp för sig själv på andra. Själva julaftonen är inte helig. Julafton blir när man firar den. Det är inte datumet som är det viktigaste, det är att samlas kring det vi kallar julafton. 

Jag har besökt ett loppis bl.a. Köpt på mig stickor och virknålar i olika dimensioner och garn. En gång i tiden gjorde jag mig av med allt sånt. Trodde väl aldrig att jag skulle återuppta den här hobbyn eftersom min kropp sa stopp för sån verksamhet. Inte tänkte jag då på att jag ju kunde sticka och virka i mindre skala som inte påverkade mig negativt. Så nu har det blivit lite Barbiekläder igen. Man hinner en hel del under en film på tv, en kväll.


Varför köper man dyrt och nytt när man kan köpa saker för en spottstyver (var kommer detta konstiga ord ifrån egentligen?). På loppis kostar en plastpåse med olika garner i olika färger mellan 5 och 20 kr, stickor 10 kr och virknålar 5 kr. På samma loppis hittade jag en plastpåse med nio garnnystan i 100% ull för 40 kr! Av det garnet gjorde jag en krage och en mössa till mig själv. Helt underbart varma och sköna. Sambon säger att jag ser ut som en oliv i dem!


En skogspromenad ger mig material till några julgrupper. En vecka innan har jag varit på Biltema och köpt guldfärg på sprayflaska och sprayat konservburkar som jag sparat. I dem sätter jag hyacinter och så på med lite mossa, några kottar och ett vackert snöre omkring burken så blir det fina små gå-bort-presenter. En stor vit porslinskruka pimpar jag till mig själv av fynden från skogen.


Jag kopplar gärna av med en kväll på stan. Ihop med vänner, barn eller sambo. Bussförbindelserna från och till där jag bor har blivit så bra så jag kan åka ner på stan precis när jag vill. I fredags träffade jag min äldsta dotter på Indigo. Vi åt mat ihop och hade en trevlig kväll. Vägen genom stan gjorde mig glad. Det finns de som jobbar med att göra vår stad så fin vid juletid. Tack ska ni ha!




Att ha tid att umgås är ett privilegium när man blivit pensionär. Julpyssel med barnen och numera även barnbarnen är ett måste. I helgen färgade vi mandelmassa och gjorde figurer av den. Många ormar och bajskottar blev det...


Lilla J, två år, och jag gjorde saffransmusslor till små bakelser. Att fylla med sylt (gärna hjortronssylt) och grädde. Hon blandade och rörde så mjölet stänkte. På ett litet pekfinger fastnade det smet som sen med blixtens hastighet åkte in i munnen då och då. Hur snabb kan man va'?


Att ha tid för kreativitet till jul är ett måste för mig. Jag vilar i kreativiteten. Den får mig i balans. Därför tillverkade jag några par av de ståltrådsfigurer jag förut brukade göra, på begäran.


När stressen närmar sig inför julen, då sätter jag mig ner vid staffliet och målar. Då kommer jag på andra tankar. Ett foto med mobilen på en häftig soluppgång över Mälaren blev till en tavla. Den är inte riktigt klar än. Några penseldrag återstår för att jag ska vara nöjd.


I morgon åker jag till Art Galleri Quirinus i Köping med några andra tavlor som ska vara med på deras utställning "Only woman" 9-22 januari. Det är bara kvinnor som får ställa ut och viss procent går till kvinnojourens arbete i Köping. Troligtvis så blir det en fika på caféet rakt över gatan ihop med en kär konstnärsvän. För mig är samvaro viktigt när det närmar sig jul. Men det sociala kommer inte av sig självt. Hur ofta ringer nån på dörren och vill ta med dig ut? Du måste själv ta kommandot över både livet och julen!


måndag 7 december 2015

Öppet hus hos Zetterbergs


Nu ikväll så hälsade jag på hos Annika och Mats Zetterberg. De hade "julstuga" och öppet hus i sin villa på Edsöregatan i Dingtuna. Mats är hängiven fotograf och hans vackra naturfoton hängde på väggarna i stugan.



Annika visade upp hela sitt register vad gällde keramik. Att det närmar sig jul gick inte att ta miste på för här trängdes tomtar och änglar bland pepparkakshus och ljuslyktor.




Här och där bland keramiken hängde Annikas tavlor. För hon ägnar sig inte bara åt en konstform. Är man kreativ så är man...


Ni som inte var där idag, får en ny chans i morgon. Julstugan är öppen mellan 18.00 och 21.00 under tisdagen också. Adress Edsöregatan 4, Dingtuna. 



torsdag 3 december 2015

Julklappstips!

Hela december kan du julfynda i min "homeshop". 
Passa på att köpa personliga och/eller unika 
julklappar till bra julpriser.


Jag säljer min bok Naturligt eller övernaturligt? och min samling med tonårsdikter
för 100 kr/st (båda 175 kr under december).

Egna ekologiskt odlade örter 25 kr/påsen eller fem påsar för 100 kr:
Citronmeliss
Citrontimjan
Dragon
Kummin
Oregano
Timjan

Torkad svamp (varierande priser beroende på sort):
Trattkantareller
Trattkantareller/orange trumpetsvamp
Svart trumpetsvamp
Karljohansvamp

Ringblommesalva:
25 ml/25 kr eller 5 förp./100 kr
Finns även i storförpackning i mjukare konsistens för ömma eller 
större hudpartier - 75 kr

Tallolja:
1 dl/50 kr

Chaga:
60g/100 kr eller 5 x 60g för 400 kr

Tips: Plocka ihop ett julkit med lite av varje till dina vänner!



Smycken: Eget varumärke re n' re (nya smycken gjorda av gamla). 
Görs bara i ett enda exemplar!
Örhängen 40 kr
Halsband 50-100 kr
Hängen 40-60 kr

Hängen att sätta på egen kedja.

Dessutom har du 20% julrabatt på all konst!

Alla fjärilstavlor 100 kr under december!
15 x 15 cm. Akryl. Deep edge.

Jag har även en låda med tavlor där du kan välja och vraka, 
lägga ett bud och tavlan blir din.

Ring eller mejla före besök!

070-605 89 12
cre8ingbyrosemarie@gmail.com


God Jul önskar
Rosa!




måndag 30 november 2015

Nässlor, välgörande och stärkande

I vår svenska natur finns massor med nyttigheter. Under sommaren har jag torkat nässlor. Jag läste någonstans att en enda tesked nässelpulver innehåller dagsbehovet av kalcium, kalium m.m.


Nässlorna ska ju bort från trädgården så de liksom ber om att man ska plocka dem. När vårens första nässelsoppa är gjord då går resten av plantorna till torkning. När jag rycker upp dem, med handskar förstås, så tar jag bara bort de smutsiga rottrådarna. Sen lägger jag nässlorna på en bricka och låter dem torka i rumsvärme för att bevara så mycket av det nyttiga innehållet som möjligt. När de är torra tar jag bort stjälkarna och spar endast bladen. När den sista nässlan är plockad och torkad så kör jag de torra bladen i matberedaren tills jag har ett fint pulver. 

I vinter får jag ett nyttigt tillskott av vitaminer och mineraler och som motståndare till att äta olika tillskott i tablettform så känns det riktigt bra. Det naturliga är bäst. Jag strör en dryg tesked pulver över min morgonfil varje morgon nu, så länge mitt förråd räcker.
Det här var ju ett experiment som föll väl ut så nästa år hoppas jag att brännässlorna frodas i min trädgård. Så att jag kan ta bort dem!

Nässlor innehåller:
C-vitamin
Kalcium
Järn
Kiselsyra
Klorofyll
Folsyra
Aminosyror
Magnesium
Myrsyra
Folacin
Xantofyll
Histamin
Serotonin
Acetylkolin
Glykosider
Karotin
Flavenoider
Mangan
Fosfor
Krom 
Zink
Natrium
Koppar
Kisel
Man har räknat till 70! vitala ämnen i detta brännande ogräs. Har man bara nässelpulver så behövs inga multivitamintabletter.


söndag 29 november 2015

Utställning 1:a advent


1:a adventshelgen är över. För mig och Annette Stocker gick den i kreativitetens tecken. Vi hade utställning tillsammans i hennes galleri lördag och söndag. Många trevliga gäster kom och jag hoppas att de fick lite julkänsla av glögg- och pepparkaksdoften som blandade sig med granriset vi pyntat med.


Den här helgen visade jag upp nästan hela min kollektion av tavlor. Spretigt? Javisst, men sån är jag!


De halsband och örhängen som jag gör av återvunna smycken fanns naturligtvis med. De visar en annan sida av min kreativitet. Jag upphör aldrig att skapa, vad det än gäller. 


Annette visade också upp sina olika kreativa talanger. Inte bara konst, utan även skulpturer och smycken i en samstämd blandning.


Ballerinorna har kommit in i Annettes målningar på senare tid, av någon anledning...
Och i hennes skulpturer samsas de tuffa ytorna av sten med finstämda betongansikten. Ibland blandar hon också betongen med rostig taggtråd, eller låter naturen lämna sitt avtryck i betongmassan. I form av ett löv eller blad.


En av hennes vackraste skulpturer i sten och betong, "gudinnan", står numera i min trädgård. Där kommer hon att vaka över mina blomster och spegla mitt lilla paradis i sina blänkande smycken. 




torsdag 26 november 2015

Ljus i mörka tider

Att ta vara på jordens resurser, de som redan finns, och använda dem så länge det går det är min melodi. Jag ser slöseriet med nästan allt vi har omkring oss och mår lite dåligt av att många är så tanklösa och totalt likgiltiga för omvärlden. Det är bara den lilla värld man lever i med sina vänner och familj som betyder nåt. Trots att det man gör drabbar ens efterkommande i slutledet!

Under året har jag sparat ljusstumpar, ljus som gått av, som inte klarat att brinna ner p.g.a. dåliga vekar m.m. Jag har även sparat ett antal av de små hållare som håller fast veken i värmeljusen. De går faktiskt att återanvända. 
Vekegarn är det enda jag inhandlat. Billigast är det att köpa på nätet. 


Med en syl öppnar jag hålet som klämts ihop för att hålla veken på plats. Då kan jag stoppa i en ny veke och så klämmer jag ihop den igen med en tång. De här hållarna fungerar både som tyngd till veken och för att hålla den rak mitt i ljuset.

Jag har även sparat förpackningar som passar till ljustillverkning. Mejeriförpackningarna med sina vaxade insidor är bäst. När ljusmassan stelnat är det bara att riva bort pappen.

Jag kollar först hur lång veken ska vara och fäster den i hållaren. Sen knyter jag fast vekens överdel runt en pinne och centrerar den i förpackningen. Två hack klipps med sax på var sida så att pinnen med veken ligger stilla medan ljusmassan stelnar.  


Sen återstår det kreativa. Jag smälter ljus i olika färger var för sig. Blandar och mixar ibland. Häller i lite grann, låter det stelna, häller i en annan färg, låter det stelna... 
Här handlar det bara om hur bråttom och vilket tålamod man har. För att få ett ljus med många ränder tar det några dar. Varje lager måste stelna innan man häller på nästa.

Jag använder en gammal tjockbottnad teflonkastrull, en gammal slev och en pincett att ta bort gamla vekar, hållare och sotflagor med. Sätter på hög värme i början och minskar den så fort det finns tendens till att den ska börja sjuda. Ljusmassan smälter ändå.


En tratt underlättar själva upphällningen. En tidning är bra att ha som skydd ifall du spiller.  

Nu när jag har gjort mig av med årets stearin, som annars skulle slängts bort, så inser jag att tillfredsställelsen av att göra nåt nytt av gammalt är långt mycket roligare än att få det där perfekta ljuset. De blir en aning vinda ibland, färgen kanske inte matchar min inredning men jisses så duktig jag känner mig!

Nu står det några gräddförpackningar med fyra olika färgränder kvar på bordet. De väntar på att fyllas med ett antal fler färger. Men nu är stearinet slut.
Övning ger färdighet. Kom ihåg att det inte är målet som är viktigast, vägen är allt!



fredag 20 november 2015

1:a advent går i kreativitetens tecken


Lördag 28 och söndag 29 november 
11.00-15.00
händer det saker i Annette Stockers galleri i Dingtuna!

Jag och Annette visar våra målningar, skulpturer, smycken m.m. Du kan även passa på att köpa min diktsamling och min bok med övernaturliga berättelser.

För övrigt finns det en hel del annat:
- Konstlotteri
- Julklappslotteri
- Torkade örter, svamp och chaga

Och du! Glöggpannan står på spisen så kom och sätt dig hos oss en stund och låt dig inspireras av vår kreativitet.


Vägbeskrivning:
Om du kommer från Västeråshållet åker du gamla Köpingsvägen till Dingtuna och svänger till höger vid första vägen när du passerat skylten "Dingtuna". Då har du galleriet nästan direkt till höger. Adressen är Häradsvägen 2.


torsdag 19 november 2015

Meconopsis superbum, maché och ruccola


Jag behövde inte vattna mina nysådda perennfrön. Idag kom det vatten från ovan i form av snöslask. Inte så trevligt för oss människor kanske men det bryr sig inte Allium sikkimensis och gentiana asclepiadea och de andra om.


På STA:s växtmarknad den 6 juni köpte jag en liten vallmo, Meconopisis superbum "Pink Eye". Under sommaren har den lilla vuxit sig stor. Jag ser med spänning fram emot nästa års blomning. Vallmons ludna blad ser inte alls ut att må dåligt i snöslasket. Snarare tvärtom. 


Den här vackra vallmon blir mellan 1-1,5 meter hög!

Meconopsis superbum "Pink Eye"

I pallkragarna växer machésalladen/tysksalladen/vintersalladen oförtrutet vidare. Tänk att kunna gå ut i snön och plocka sin egen sallad! God, fräsch, saftig och c-vitaminrik är den också. Ofta ingår den i färdiga salladsblandningar i livsmedelsbutikerna. Det var där jag upptäckte den första gången. Då visste jag inte att den var så odlingsvärd.

När man skördar machésallad tar man upp hela plantan och friserar bort rötterna. Så kan man garnera tallriken med en hel planta. Eller ta isär dem och lägga dem i en sallad. Små plantor behöver man inte ens dela. 


Jag direktsår den, det är enklast och går alldeles utmärkt. Jag har sått den i två omgångar i år så jag har inte varit utan den under hela sommaren och hösten. Den bör även räcka en bra bit in i december!

Jag tror att ruccolan är lite avundsjuk på att machésalladen får för mycket uppmärksamhet av mig för den ger sig inte än, den heller.