Summa sidvisningar

onsdag 30 juli 2014

Rasrena hundar med orena mattar och hussar

Många helger är det aktiviteter med hundar på Johannisbergs gräsplaner. Det är lydnadsprov och hundutställningar m.m. Helgen som var invaderades campingen och områdena runtomkring av schäferhundar. Andra helger är det andra hundraser.
Kontentan av helgerna blir alltid detsamma. Alla våra gångstigar i skogen och utmed Mälaren är fulla med hundskitshögar. Tänk att folk som håller rasrena och tränade hundar och har råd att åka på utställningar över hela Sverige låter sina hundar bajsa överallt utan att plocka upp efter sig. Hundbajspåsar kan köpas  t.ex. på ÖB billigt men det är nog inte en kostnadsfråga. Man låter hundarna bajsa var de behagar för man bor ju inte här så man behöver ju inte riskera att trampa i skiten när helgen är slut.
Människor som bara tänker på sig själva finns överallt men de verkar finnas i överflöd bland hundägare, speciellt såna som har hundar med fina anor. Kanske har matte och husse det också och är för fina för att plocka upp skiten efter deras lilla älskling.

En liten del av helgens bajs efter flera hundra schäfrar ligger här vid en av hundlatrinerna, ordentligt förpackat i plastpåsar av ordentliga människor. Men det är bara en bråkdel om man jämför med den skit som ligger "lös" längs våra härliga promenadstigar.

  

tisdag 29 juli 2014

En larv blir till

När vi flyttade till Ekbacken planterade vi en ligusterhäck mot gatan. Små fina plantor som klipptes rejält varje år för att skapa en tät och fin häck från början. Det var bara det att nedåt sjön, så växte häcken fin och tät och blev större och tätare för varje år. Åt det andra hållet minskade den både i omfång och höjd för att tunna ut till några "strån" ut mot gatan.
Jag fortsatte ändå klippa hela häcken rejält varje år. Jag gödde den, jag vattnade den men det var som att kämpa i motvind. Ett år när jag precis klippt häcken gick jag en bit ifrån och tittade om det blivit jämnt och fint. Då såg jag larven! Huvudet högst upp, lite bullig kropp som slutade med en smal stjärt på den andra sidan om ingången.
Nu klipper jag häcken som en larv varje år. Varför kämpa mot naturen. Bättre göra nåt kul av eländet än att gå och reta upp sig år efter år! 

Här står framdelen av larven nyfriserad idag. Med antenner och allt.

måndag 28 juli 2014

Gurka i olika skepnader


Nu är årets smörgåsgurka inlagd. Den ska bara stå och gotta till sig i den gamla mjölkkrukan, som är alldeles perfekt att lägga in gurka i. Om några dagar är den klar och då häller jag upp den i andra burkar och förvarar dem i kylen.
Denna inlagda gurka håller sig krispig i ett helt år. Förra året gjorde jag dubbel sats, på hela 12 kg "västeråsgurka". Av den satsen finns bara en mindre burk kvar!



Jag köpte 8 kg gurka så att det även skulle räcka till en burk med saltgurka.
Jag älskar saltgurka. Har jag bara saltgurka och ett glas vin så är helgen räddad!



Recept på min goda smörgåsgurka:
4 gula lökar, skivade
2 kg strösocker
1 kkp salt
6 dl ättika
4 msk senapsfrö
C:a 7 cm pepparrot i bitar
Några dillkronor eller dillkvistar
2 snapsglas Atamon
 
När lagen är blandad, lägg i 6 kg skivad västeråsgurka.
Rör om varje dag i minst tre dagar.
Häll upp på burkar och förvara i kylskåp.

söndag 27 juli 2014

Lyssnar du på vad andra säger?

5-åringar har så mycket att berätta. Om man lyssnar förstås. Jag har sett fram emot den här tiden då man kan sitta bredvid varandra och resonera om allt mellan himmel och jord. Det finns inga begränsningar i en 5-årings liv. Allt kan hända och allt är möjligt.
En kväll bad jag honom berätta en saga för mig. Jag hade ju berättat så många sagor tidigare, när han hälsade på och det var sovdags. Nu kände jag att det var dags för mig att lyssna på vad han hade att berätta. Han började berätta om griskungen och kompisarna från Angry Birds datorspel. Och han fick ihop en hel historia. Jag blev helt tagen av hans berättarglädje och ville bara höra mer, för jag fick en inblick i hur en 5-åring tänker och hur hans liv ser ut och det var fascinerande. Men så kontrade han med att "nu hade han berättat en saga så nu var det min tur". Senare skulle han kunna tänka sig att berätta mer. Vi turades om att berätta och han som bara lyssnat till sagor förut berättade varje gång med inlevelse om sina fantasifigurer.

Alla har sitt eget sätt att uttrycka sig på och vi pratar om det som intresserar oss själva. Men! Är vi bra lyssnare? Genom att lyssna på varandra lär vi oss en hel del. Vi tar del av andras erfarenheter och får en inblick i deras liv. På det sättet lär vi oss empati, sociala spel m.m.
Det värsta som finns är när folk inte lyssnar på vad man säger. För då förringar de en. Jag har bekanta som kastar ur sig en fråga men sen inte väntar på svaret. De personerna bryr sig inte om vad jag svarar, de har ställt frågan bara för att själva få berätta om sina upplevelser.

Ska jag gå åt höger eller vänster? På mitt visitkort står det:
"Gå inte alltid dit vägen leder. Gå bredvid och lämna spår."
Att vara en bra lyssnare är en bra egenskap. Det är respektfullt att lyssna utan att avbryta. Folk måste få en chans att säga vad de vill utan att någon avbryter. Alla har inte talets gåva.
Jag är en "skrivare". Kanske bara för att då får jag "tala till punkt". Jag hävdar mig inte i sammanhang där folk skriker och gapar. Men jag inser hur viktigt det är att uttrycka sig med språket oavsett om man skriver eller pratar. Man har en stor fördel om man kan uttrycka sig i tal och skrift.

Därför lyssnar jag uppmärksamt på vad mitt 5-åriga barnbarn har att säga. Man kan säga att vi har en konversation på samma nivå. För det är viktigt att "prata med bönder på bönders sätt och med de lärde på latin" om man ska dra en lustig parallell. Men det blir alltid ett bra resultat om man möter varandra på samma nivå. Det är nyttigt att både "sänka" den och "höja" den ibland. Att vara flexibel är en bra egenskap. Jag tror att flexibla människor har ett rikare liv än andra.

lördag 26 juli 2014

Galna mormödrar

Häromdagen var jag och ena dotterna och handlade på Citygross (Förlåt ICA som betalar min lön men jag älskar att handla där! Jag får lite dåligt samvete ibland eftersom en av mina f.d. chefer alltid påtalade att man ska gynna den butik som "föder en". Mina jobbarkompisar på ICA-skolan hade dock en helt anna strategi. De ansåg att omvärldsbevakning var av godo: "Ingen aning utan spaning!")

När vi nästan hade handlat klart då stod den bara där. Min härliga limegröna solsäng där jag kan ligga och sova, vila, spela datorspel, läsa, lyssna på "Sommar", whatever!
Den kostade 899:50. Överkomligt. Det var ju rena friskvården, rekreationen och mindfulnessen i ett och samma paket.
Jag hade lite svårt att komma ner i solsängen men när jag väl låg där så ville jag ligga kvar. Då såg jag dottern komma med sin varuvagn och sina två barn och hörde dem säga: - Vart tog mormor vägen? De såg sig om för de ville till kassan och betala nu. Då bestämde jag mig för att skoja med dem. Så jag lade mig tillrätta i den limegröna solsängen, gungade lite lätt, slöt ögonen och började snarka. Stora J fick syn på mig: - Där är hon ju!!! Obetalbara miner.
Mormor, alltså jag, är allt lite galen ibland. Men jag tror att mina barnbarn (och barn) uppskattar det. De brukar säga att jag alltid skrattar åt mina egna skämt. Men är det inte de som är roligast?

Stora J och jag låtsas att den här solsängen är en rymd-
farkost. En amfibiebil som kan gå på land, vatten och även
flyga i rymden. Här ligger vi bredvid varandra i 30-gradig
värme och berättar historier för varandra. Vi svettas och trycker
på "knapparna" under sängen. Fyra gånger för att flyga, två
gånger för att landa...


fredag 25 juli 2014

Frosseri i sommar och sol


Minst tre bad om dagen. Kan livet bli bättre?

 
Tur vi har så nära till bryggan när det är nästan +32 grader.
 

Vissa njuter mer än andra för de har en alldeles egen pool där de kan "bubbla" precis som de vill!
 


Härliga sommarbrudar.



 
I kylskåpet står en färsk inläggning av årets första saltgurkor.
Vad kan gå fel?!
 
 


torsdag 24 juli 2014

Semester-gulli-gull-gull

Sitter ensam i vardagsrummet och bloggar. Min sambo som ska upp tidigt i morgon har lagt sig för flera timmar sen. Barn och barnbarn har sagt godnatt och ligger nu i tältet i trädgården och sover. Snart ska jag följa deras exempel. Jag lyssnar till grannarna som sitter på sin nybyggda altan med kompisar och spelar musik och skrattar. På en annan granntomt har man precis slutat hoppa på studsmattan och badat i "poolen". Många har semester nu och gör vad som faller dem in. Men semestrar är inte alltid okomplicerade. Det gäller att man planerar och kompromissar för att allt ska bli bra.
Precis som jag bloggar och facebookar de flesta människor om sina semesterupplevelser och skickar bilder kors och tvärs för att visa hur mysigt och bra de har det. Vi plockar sommarkantareller och blåbär, vi bakar rabarberpajer och äter hallon och mjölk. Vi badar och umgås med trevliga människor och tar båt- och bilturer till olika turistmål. Och naturligtvis måste vi berätta om hur trevligt vi har det. Jag är sån jag med, vill dela med mig av det som känns bra och postitivt.
Det vi kanske inte tänker på i vår iver att skriva om våra egna härliga semesterupplevelser är att för en hel del människor så blir det som vi skriver som ett slag i solar plexus. För många ändrar sig livet plötsligt och blir väldigt annorlunda. Det är inte så att jag tänker sluta skriva om de fina upplevelser jag har för det gör mig gott. Och inspirerar en del. Men hur ska jag nu få ihop det här på ett bra sätt? En del av oss har det så bra och vill visa det i olika media. Andra mår dåligt av att se det som skrivs. För de har ett annat liv. Just nu. Vårt eget liv kan också ändras när som helst fast vi tror att vi är förskonade från allt ont.

För mig är det självklart att man under hela livet står i olka faser men för många så verkar det vara lika självklart att alla ska vara likadana och bete sig likadant hela tiden. Vi har vårt välstånd till låns. Många förstår inte det. Jag blev sjuk för elva år sedan och då förändrades det mesta som rörde jobb, arbetskamrater och pengar. Om jag eller min sambo går bort så måste den som blir kvar flytta, så vi har även vår älskade trädgård och hus till låns. Livet ändrar sig hela tiden men om man är medveten om det så behöver det inte bli så traumatiskt. För de som inte förstår det, blir det en total chock.

För mig känns det tryggt på nåt sätt att veta att jag har min bit av jorden till låns. Jag förvaltar den, sköter om den, njuter av den så länge jag vill och kan och lämnar sen över den till någon annan. Jag har förmånen, just nu, av att äga en bit av världen. Därför är det jag har just nu så otroligt värdefullt. I morgon kan det vara någon annans. Så just nu njuter jag. Och jag vill absolut inte "kasta det i ögonen" på den som inget har. Jag har "varit utan", så jag uppskattar varje minut.  


I år odlar jag en hel del olika tomater och hoppas få skörda dem alla. Äldsta barnbarnet och jag plockade de två första, mogna tomaterna idag. Vi tog varsin, åt och njöt i fulla drag. Man ska ta vara på varje liten glädjestund som livet ger. Även om det bara handlar om att proväta årets första tomater! 

tisdag 22 juli 2014

Frukter, bär och nötter i min trädgård

Nu förbereder sig naturen på reproduktion. Bär och frukter växer till. På ena husväggen klättrar den blå druvan Zilga. En mycket härdig "staketdruva" som tål -30 grader. Själva druvan är liten och innehåller två kärnor. Men de är supergoda och har man rätt teknik när man äter dem så gör det inget. I år får vi bara några enstaka klasar. Ett år när vi fick massor gjorde jag saft och frös in. Mycket gott att bjuda de som dricker alkoholfritt på. Med en isbit i.
 
 
Runt kaffeburen har jag också planterat vin. Tre olika sorter. Bl.a. en gulgrön druva. Den har tagit sig riktigt bra och nu hänger det klasar i taket. Bara att sträcka ut handen när man blir sugen. 

 
Persikoträdet har i år blivit lagom stort för att orka bära frukt så vi får nog ett tiotal persikor. Trädet fick jag av Jonas Grund (Stolpens trädgård i Kristinehamn) när han hälsade på hemma hos mig för några år sedan. Hans fru är från Polen och han hade själv hämtat hem dem därifrån. De ska vara rätt härdiga och inte så hemfallna åt krussjukan. Mitt första persikoträd fick vi såga ner. Varje år blev det helt förstört av krussjukan som gör bladen krusiga och knottriga. Jag har sett några enstaka blad på det här trädet som är lite knöliga och det sägs att alla perikoträd i världen bär på denna sjukdom. Så länge den bara sitter på några blad är det ok. F.ö. täcker bladlöss hela trädet just nu. Men på själva frukterna går de inte som tur är.

 
Det amerikanska blåbäret bär mycket frukt i år. De smakar faktiskt mer än våra svenska och det är grönt inuti vilket gör att man inte blir blå om händer och mun när man plockar dem. Och de är jättestora. Första året jag hade dem kom en hare in på tomten. Den kortade alla grenar till en tredjedel. Men fördelen var att plantan buskade till sig så den blev yvigare och fick fler grenar.

 
I ett torvblock har jag planterat stora tranbär som spridit ut sina rankor där. Just nu blommar de.

 
Utefter en annan husvägg har jag taggfria björnbär. I år var rankorna översållade med blom och bären översvämmar nu plantan. Här vankas marmelad i höst. Det räcker nog till sylt och saft också!

 
Den japanska valnöten är nu några meter hög. Den har lite störe bladverk än den manschuriska, som är vanligare. I år är den tillräckligt stor för att vilja utveckla frukter. Den var täckt av hängen i våras och när de ramlat av var några blommor befruktade. I år får vi skörda våra första valnötter.

 
Frukterna ser ut att utvecklas fint. I höst när de är mogna kommer de att ramla ner av sig själva. Nöten ligger innanför det gröna fruktköttet.

 
Vid ett trädgårdsbesök för många år sedan blev jag så imponerad av att ägaren kunde plocka några liter lingon i sin egen trädgård. Plantorna hade utvecklats i hennes torvblock. I torven finns frön av mycket t.ex. ormbunkar, ljung, mossor. Så jag tog hem lingonplantor från skogen och stack ner dem mellan mina torvblock och vattnade. Så nu plockar jag några deciliter lingon varje år i min egen trädgård. De är så värdefulla så de används uteslutande till rårörda sådana.



måndag 21 juli 2014

Sommar, sommar, sommar

Ännu en natt i tält. Tur att campingavgiften är så billig här hemma i trädgården! Nog är det lite konstigt väder om dagarna. Svalt, molnigt och regnsjukt på morgnarna och sen kommer hettan. Senare på dagen mullrar åskan och ner kommer tre regnstänk. Jag började dagen med en riktigt lång promenad då både hunden och jag fick röra ordentligt på benen.
Senare hissade stora J och jag segel, ritade skattkartor och drog ut på havet, ankrade i en vik och gick iland med vår skattkarta försedda med svärd och pistoler. Vi hittade både guld och diamanter så vi hade råd att besöka restaurangen inne och beställa varsin lyxmacka med stekta kantareller på. Vi betalade med guld och kunde även kosta på oss några Singoallakex och en glass. Juicen serverades naturligtvis i dödskalleglas.


Notera skeppsapan som är på väg upp för masten!

Att vara pirat är jobbigt i värmen. Det är jobbigt att släpa runt på guldtackor och pengar. Så vi tog ett dopp i ”havet” bland hajar och havssköldpaddor. Sen gick vi ut på en brygga och matade änder (eller var det pelikaner?) med gammalt bröd. Mera bad hemma i vårt turkosa badkar med ljummet sjövatten och uteduschen invigdes också för i år.
Sen plockade vi krusbär. Lite stickigt men snart var busken länsad. Det blev några liter att frysa in men även en bunke med nykokt krusbärskräm.
Gissa hur stort flinet var som stora J satte upp när han fick reda på att vi skulle campa ihop några nätter till innan det är dags för honom, mamma och lillasyster att åka hem!
I dammen har årets första näckrosor slagit ut. Vid kaffeburen blommar rosa stockrosor ihop med lila clematis. Snart drar vi igen dragkedjan till tältet efter ytterligare en härlig sommardag. Godnatt!

 

 

söndag 20 juli 2014

Pengar och blåbär

Jag fortsätter att njuta för fulla muggar, som man sa förr. För ett par veckor sen fick jag "lov" att vara sjuk på heltid. Nu har jag möjlighet att vara hemma och ta hand om min kropp. Men det betyder också att jag får ta avsked av mina arbetskamrater och mitt jobb. Den första augusti slutar mitt långa arbetsliv, som tagit delar av min kropp under resans gång. Men så är det. Du vet aldrig vilka arbetsuppgifter du kommer att bli sjuk av. Och det kan ju lika gärna vara en helt ovidkommande sjukdom.
Under många år jobbade jag på televerket, på nummerbyrån, och letade upp telefonnummer åt folk. På båda sidor om mig fanns hela Sveriges kataloger, med hårda pärmar som gjorde att de skulle hålla länge. Vilket också gjorde att de blev tunga och otympliga. De tjocka Stockholmsdelarna och Malmödelarna var placerade längst bak. Åtta timmar om dagen sysslade jag med bodybuilding, lyftandes dessa kilotunga kataloger.
Dessa lyft får jag idag betala för. Jag kan lyfta tunga jordsäckar men att ta en disktrasa i handen och trycka försiktigt mot köksbänken får musklerna i tumgreppen att explodera i smärta. Administration med dator och pärmar i många år får man också betala dyrt för. 
Min mamma, som bara jobbat några år i sin ungdom, hade en pension på drygt 5.500 kr/månaden. Det var bedrövligt att se pengarna landa på hennes konto varje månad. De räckte ju inte ens till en vanlig hyra!
Om jag valde att ta pension nu skulle jag få ungefär detsamma. Då har jag ändå jobbat i 43 år! Plus att jag alltid jobbat på sommarlov och jullov under gymnasietiden. Har man bidragit med en massa skattepengar under hela livet borde det vara en rättighet att kunna dra sig tillbaka i 60-årsåldern om man inte orkar längre. Lämna arbetslivet och ge plats för unga arbetslösa. Men det är omöjligt för du kan inte leva på en vanlig förtidspension.
När möjligheten att pensionsspara för oss vanliga människor kom så kunde ungdomarna spara 200 kr/månad. Jag var tvungen att spara minst 1000 kr/månad för att få ut samma pengar.

Jag är glad att det löst sig på ett bra sätt för mig. Inte blir det mycket pengar men livet handlar också om kvalitet. Sverige är världens bästa land. Vi har skyddsnät till allt. Ibland föreställer jag mig hur jag skulle ha det i ett annat land. Där jag som sjuk skulle vara tvungen att jobba 10 timmar om dagen i ur och skur. Om jag inte klarade det så adjöss med mig!

I eftermiddags kom en mamma och dotter förbi vårt hus. De drog en kärra efter sig i vilken de hade blåbär och kantareller. Det visade sig att de nyligen flyttat in på vårt område. Troligen var de thailändare. Vi har så mycket i Sverige och vi har det så bra. Varför är vi inte lite som dem?


Det vi har i Sverige är bra för oss som bor här. Det har visat sig att alla våra bär är sååå nyttiga, just för att de växer i vårt land med det klimat vi har. Lingon, hjortron, blåbär...
Visst blir man blå om tungan av våra svenska blåbär men de är nyttiga och alla har möjlighet att plocka dem!

    

lördag 19 juli 2014

Vår härliga svenska sommar!

Emellanåt känns livet bara så otroligt underbart. I torsdags ringde min yngsta dotter och undrade om hon fick komma och tälta i vår trädgård med sina två barn.
- Vill du komma och sova i vårt tält i natt? undrade stora J när de satt upp tältet och jag var inte sen att nappa på det. Vad mysigt vi skulle ha.
Stora J hjälpte mig att städa badstranden från löv och skräp och tvätta ur "poolen". Först hjälpte vi spindlarna upp ur karet och sen skrubbade och tvättade han tills det var skinande rent. Under höga skrik doppade han sig sen i det halvljumma Mälarvattnet.



På kvällen kom ett par kompisar till mig och tillsammans med sambo, barn och barnbarn hade vi en jättemysig kväll. Vi grillade och satt ute i värmen. Den slutade med att vi alla stod och vinkade av vännerna vid busshållplatsen när de skulle åka hem och sen kröp vissa av oss in i tältet och sov gott för andra natten i rad.


Idag flyttade min äldsta dotter till annan lägenhet inom stan och syrran hennes hjälpte till. Stora och lilla J var hemma hos mig under tiden. Stora J och jag hjälptes åt att klippa örter. Citrontimjan, oregano, timjan, kummin och citronmeliss. Vi låtsades att vi var frisörer och vi snaggade timjanplantorna. Vi luktade på de olika örterna och smakade på gurkörtsblommorna. Sen plockade vi av de ärtor som var mogna och skördade en slanggurka. Förra året och året innan så plockade han och jag alltid gurkor och tomater när han hälsade på. Han fick lära sig hur de såg ut när de var mogna. Och hur man skördar en gurka utan att slita sönder hela växten. Man tar gurkan i handen och så vrider man runt, runt tills den lossnar. Plockar man ärter måste man hålla i stängeln när man drar loss själva ärtskidan så man inte sliter upp stjälken med rötterna. Det ligger en viss teknik i allt!
Det roliga var att när vi skördade första gurkan i år så sa stora J: - Jag vet hur man gör! Och så vred han gurkan runt, runt tills den lossnade.


Stora och små kommer och går i vår trädgård under sommaren. Det är en mysig mötesplats för njutning och fester. Vi åker inte gärna hemifrån under sommaren. Vi njuter av allt vi åstadkommit i trädgården och sätter oss på de olika sittplatserna vi har där, där det passar för tillfället. Beroende på vädret. Ett åskregn som avnjuts under förstutrappens tak en varm dag som idag blir även det till en härlig upplevelse.
I natt måste jag sova inomhus. Min äldsta dotter kom över och ville sova i tältet som är uppställt på gräsmattan. Inga problem. Här på Ekbacken är vi flexibla!

 

fredag 18 juli 2014

Fröknäcke. Bröd eller godis? Bara att byta ut några ingredienser.

Mitt kök på TV4 kom med en variant häromdagen av det fröknäcke/hälsobröd som jag gjort tidigare. Ungefär samma ingredienser men man började med att koka upp havregryn och vatten till en gröt och det hårda brödet blev då betydligt krispigare än det jag gjort tidigare.


Man kokar alltså en gröt och sen häller man i resten av ingredienserna och breder ut smeten på bakplåtspapper eller som jag på teflon. Dessa dukar av teflon kan man använda om och om igen och de behöver aldrig smörjas.


Degen är lös som filmjölk men med en slickepott kan man försiktigt maka ut degen över en hel plåt. Gör man rutor med slickepotten så blir brödet lättare att bryta när det är färdigt. Toppengott!


RECEPT PÅ FRÖKNÄCKE
1 dl havregryn kokas med 1,75 dl vatten till en gröt. 
Blanda i 0,5 dl havremjöl (jag tog mannagryn och cocosmjöl men det kan man variera hur som helst),
0,5 dl solrosfrön,
0,5 dl linfrön,
0,5 dl sesamfrön,
1 dl pumpafrön
och så 1,75 dl. kallt vatten.
Krydda om du vill med havssalt, kummin, anis... 
Låt vila 30 min.
Rör om och sprid ut med en slickepott på bakplåtspapper på en plåt. Gör rutor med slickepotten för att kunna bryta brödet bättre.
Grädda i 175 grader i 35 minuter.

Jag gjorde sånt här hårt fröknäcke igår och det blev så gott så jag gjorde det i dag igen. Och så gjorde jag en egen variant på brödet som man kan äta som godis. Jag använde då mjöl, vatten, solrosfrön, sesamfrön, cocosflingor, hackade jordnötter och hackade russin. Och bröt dem i mindre bitar. Vem vill ha flottiga chips efter att ha smakat dessa nyttigheter!

Var inte rädd för att blanda och experimentera. Det här brödet kan varieras i det oändliga efter smak och tycke bara du följer receptets mängd när det gäller havregryn, vatten och någon form av mjöl. Sen tillsätter du det du tycker om. Hackade nötter, mandel, torkade aprikoser, gojibär, fänkål, spiskummin... 




torsdag 17 juli 2014

Nya solglasögon

I förrgår satt jag och ojade mig över att mina bästa solglasögon började bli slitna. Jag har nog aldrig haft ett par solglasögon som jag varit så nöjd med så jag började fundera på hur jag skulle klara mig när de inte finns längre. Färgen börjar lossna och de börjar se lite luggslitna ut. Men jag älskar dem.

 
 
Igår följde jag med sambon när han skulle prova ut nya glasögon. Som av en händelse fanns mina nya solglasögon där. Mitt framför näsan på mig. Nästan ännu snyggare. Och lättare. Jag fick dem fixade av den händige expediten så de satt bra och "plastkuddarna" bytte han ut till likadana av mjuk silikon. Vilken service.
 


Skönt att ha hittat dessa. En riktig fullträff! Nu kan de gamla få dra sin sista suck om de vill. Men det är inte bråttom. Man kan ju ha ett par till vardags och ett par till fest. Och några i reserv i bilen och några i husvagnen och...

tisdag 15 juli 2014

Jävlar anamma borde alla ha lite av då och då!


Bakom "boa" var det anarki i morse. Redskap, brädor och träbitar. Rör av plast och gamla slangar. Skräp, ogräs, sniglar, gamla löv och självsådda träd och hallonplantor. Grannarna är på semester så varför inte passa på att överraska dom. Redan efter frukosten var jag där bakom och röjde. Plockade och plockade tills det var helt tomt. Sen rensade jag området från ogräs och löv och avslutade med att räfsa i gruset så att det till slut låg som en slät autostrada.
Sambon åkte iväg med en släpkärra full med sånt som vi hittade där bakom och som vi inte behöver eller vill ha kvar.


Väggen tvättades från mögel och skräp. I morgon eller övermorgon tar jag fram rollern och rollar ny färg över panelen och sambon stryker efter med pensel. Tillsammans är vi ett team som kan uträtta underverk på nolltid. Så länge vi arbetar med varsin sak så funkar det bra utan att vi blir irriterade på varandra. Man jobbar så mycket bättre om man gör saker ihop.
Jag älskar projekt! Att ta itu med saker gör mig euforisk. Jag bara vill, vill, vill. Trots att jag inte kan, kan, kan. Men vill man så kan man. Jag har så mycket jävlar anamma i mig så jag ger mig inte för några små hinder. Tillfredsställelsen av att klara av saker ger mig en kick som bär mig framåt, framåt. Ibland kan jag bära tunga jordsäckar, ibland kan jag inte ens hålla i en penna och skriva. Men när jag kan hålla i den då kan ni ge er fasen på att jag skriver så pennan glöder!

måndag 14 juli 2014

Måndag morgon...

Vaknar och känner en enorm frihet. Det är måndag morgon och de som inte har semester är redan på väg till sina arbeten. Men jag är fri och ledig. Hunden pockar på uppmärksamhet alldeles för tidigt och jag släpper ut honom i trädgården. När han har gjort det han ska, vad det nu är, kommer han in och lägger sig tillrätta i sängen vid mina fötter. När han var liten ville han aldrig sova i våra sängar, han ville hellre ligga under sängen på det svala golvet. Bra, tyckte jag då, en hund ska inte ligga i sängen. Men nu vill jag ha honom vid mina fötter. Han är mjuk, varm, go och trygg. Han ger, jag tar. Men på hans kroppshållning och andning ser och hör jag att han har det rätt bra han också. När han lägger sig på rygg, sträcker ut benen och drar en suck, då vet jag att han också mår som en prins.

Jag somnar inte om, jag ligger vaken och njuter av ledigheten och tänker på hur bra jag har det. Igår slog jag i en tå när jag skulle ta mig uppför trappen hemma. Det gjorde fruktansvärt ont. Idag kan jag inte gå normalt. Kan inte stödja på den och måste halta mig fram. Tån är blåröd och ser "död" ut. Hoppas jag slipper amputera! Sambon fick ta morgonpromenaden och jag stannade hemma och fixade frukosten.

Släpkärran var full med ogräs och växtdelar sen länge så varför inte packa bilen full med glas, papp, plast och annat också och åka till återbruket med allt. Det känns alltid lika skönt att bli av med skräpet samtidigt som man sorterar och bidrar till en bra miljö.

I gränslandet mellan sol och regn på eftermiddagen stod lavendelhäcken i sin ljuvaste fägring och färg. Lavendelblått har blivit ett begrepp i färgsammanhang. Jag är inte förvånad. Den har en speciell blålila färg. Den tar plats men på ett subtilt sätt.


 

Min lavendelhäck kom till tack vare en snäll jobbarkompis. Hon kom en vår med en kasse "klipp" och undrade om jag kunde föröka lavendeln på något sätt. Jag hade aldrig gjort det tidigare men ville försöka. Så jag tog de förvedade grenarna, tog bort blad nertill så att stammen blev kal och stack ner dem i krukor med jord. Ett tiotal i varje kruka. Höll dem fuktiga några veckor och ALLA sticklingar rotade sig. På detta sätt har jag fortsatt sticklingsföröka lavendel tills jag nu fått en hel lavendelhäck utefter ena hussidan.
Ibland går allt utöver förväntan!

söndag 13 juli 2014

Ännu en sommardag att lägga till handlingarna

Lång och mysig morgonpromenad. Idag fläktade vindarna min varma kropp som de inte gjort på länge. Riktigt behagligt faktiskt. Träffade folk här och var på området. Små mysiga pratstunder.
Frukost i skuggan på förstutrappen. Plockade lite med mina växter. Klippte bort det vissna och vattnade resp. hällde bort överblivet vatten från regnperioden förra veckan.
När det var dags för sommarprogrammet på radio med Börje Salming satte jag mig med en kopp kaffe och nybakat hälsobröd och njöt av livet och stunden. Fick följa med Salming på hans livs resa, på gott och ont. Men just så är våra resor genom livet. De innehåller allt. Besvikelser, smärta, sorg men också glädje, eufori, förväntan, kärlek och erfarenhet som gör oss starka och lär oss tampas med det som väntar.
Jag lyssnade till Salmings resa, rensade mina torkade örter och förpackade dem i påsar. Medan jag grubblade på hur bra jag har det.


Ännu en härlig sommardag har avverkats. Vattenspridaren står på ute i trädgården. Med jämna mellanrum flyttar jag den. Det är ju riktigt torrt överallt.
Klockan närmar sig 20.00. Vid den här tiden har vår lilla hund tröttnat och gått och lagt sig i vårt sovrum. Hans dag är slut runt 19-tiden. Då är det dags att boa in sig för natten. Tills husse och matte kommer och tar sängen i besittning!


lördag 12 juli 2014

Just nu är allting bra så varför inte passa på att njuta

Idag, eller ska man kanske skicka in en brasklapp och säga hittills idag, så blev det en riktigt bra dag. En sån där perfekt ledig-sommar-njuta-dag.
Efter en hastig långpromenad på morgonen då både sambon, jag och hunden som vanligt väckte våra livsandar och stela muskler så blev det frukost i skuggan på förstutrappan.
Efter lite arbete vid datorn med räkningar och sånt så var det dags för fika på samma förstutrapp. Sambon drog iväg på lite jobb med det triathlon som ska gå av stapeln i morgon. Så jag pysslade lite inomhus. Hade ingen lust att gå ut i hettan och solen. Jag kokade lite sylt, till morgnarnas fil. Bakade "hårt" häslobröd till förmiddagarnas kaffestund. Tog fram en julkorv som legat i frysen sen före jul och fixade flera "matlådor" av den till hunden. Tinade kantareller till en kvällsmacka. Gjorde karibisk soppa av Keldas färdiga soppa + egna grönsaker som får den att bli lite nyttigare och matigare med morötter, lök, paprika, potatis, chili och majs.
Under tiden lyssnade jag på "Sommar". Den här dagen handlade det mycket om "prataren" Jeppe Wikström och hans lilla ö i Stockholms skärgård (Gillöga) vilket passade mig och mitt sinne alldeles utmärkt. Hur många gånger har jag inte önskat att få bo på en liten ö någon vecka. Utan el och bekvämligheter. Ha med mig god mat och dryck, målargrejer, böcker och varma kläder. Sitta i kvällsbrisen på en klippa och fånstirra ut över vattnet tills det är dags att gå in i stugvärmen och krypa ner mellan varma filtar. För att vakna upp till vågors brus och måsars och sälars "skrin". Förra året fick jag lite ö-känning tack vare mina snälla barn. De bjöd mig (och sig själva) till ön Örskär under några dagar för att fira min 60-årsdag. Vilken höjdare! Vädret var som nu. Känslan var som nu. Sommaren var som nu. Härliga, varma, lata och mysiga dagar.


Sommarprogrammet är nästan slut, jag tar ett glas vin i skuggan på framsidan av huset. Ena grannen snickrar på sin altan, en annan kör med grästrimmern längs tomtgränsen. Tornseglarna tar en vända över huset emellanåt med skrikande ungar i släptåg. De blålila hässleklockorna vajar i vinden. Barbadosflaggan ovanför trappan likaså. Himlen är blå, molnen som vita, mjuka kuddar. Emellanåt kastar sig några fallskärmshoppare ut från planet långt upp över våra huvuden för att driva iväg bort mot flygfältet och landa där.
Nu är nu. Att njuta av stunden är en konst. Som förmodligen kan bli lättare med åldern eftersom man då blir varse om "livets förgänglighet" Man inser att man inte lever hur länge som helst. Så nu är det hög tid att börja leva om man inte gjort det tidigare!
Procol Harums "A whiter shade of pale", en av de härligaste låtar jag vet tonar ut på radion och dagens sommarprogram lider mot sitt slut. Jag sitter kvar på förstutrappen med mitt glas vin och njuter av livet och sommaren. Just nu har jag det bra, just nu mår jag bra, just nu finns inga problem, just nu mår mina nära och kära bra. Så nu ska jag bara sitta här och njuta av stunden!


fredag 11 juli 2014

Värme och förkylning

Nu är vi hemma igen efter fem härliga men sjuka dagar i Malmköping. Jag och sambon har varit förkylda med feber och diverse andra typiska symtom. Men det har varit en bra tid att vara förkyld på för man har ju i alla fall inte orkat vara i solen. Vi har hållit oss i skuggan bredvid husvagnen och flyttat ikapp med den, vartefter. Idag blev det lite svalare och då tyckte man nästan att det var lite för kallt att sitta i skuggan! Det ändrar sig fort.


De som var friska passade på att bada och simma varje dag. Jag hade
inga såna behov de här dagarna.

Där i skuggan har vi umgåtts allihop under fem dagar. Var och en har gjort vad som fallit honom/henne in. Härligt slappa och mycket mysiga dagar utan krav och tider att passa. Bara att få hålla i och om barnbarnen och ha dem i sin närhet är lycka.


- Mormor! Får jag tugga på ditt kamerafodral?
- Nähä! Då tar jag väl glasögonen istället då!


 


torsdag 10 juli 2014

Små människor


Igår åkte vi spårvagn. Inte vilken som helst. Just den första från 1903 och som Carl VI Gustaf körde mellan Hosjön och Malmköping den 10 september 1980. En liten stund hade vi en mycket kortväxt chaufför. Tur att han nådde upp ovanför kanten för annars hade han inte sett var han körde.


Senare på dagen fick vi påhälsning av en ännu mindre och kortare människa. Hon kunde bara ta sig uppför första trappsteget på vår husvagnstrappa. Hur små kan de va' egentligen!? 

onsdag 9 juli 2014

Nya vägar, nya intryck


Morgonpromenad ensam med hunden. Solen steker redan över Hosjön. Gula näckrosor guppar i kapp med brisen som krusar vattenytan. Under ytan simmar hundratals småfiskar i stimformationer. Jag plockar smultron längs stigen.
Skidbacken ligger öde vid den här tiden på året. Ser ut nästan som en skogsavverkningsyta. Jag följer en stig in bland blåbärsriet. Plockar några få blåbär, bara för att det är roligt. Kommer in på en annan stig. Tar av in på en ny. Det är mysigt att gå på upptäcksfärd i nya marker. Vi går nästan ljudlöst, hunden och jag, på vägen av bruna tall- och granbarr. Vad väntar vid nästa krön? Eller krök?