Ramnäs i fokus

Idag hände det stora saker i lilla Ramnäs! Mina vänner Annica Andersson och Annette Stocker ställde ut sin konst i bagarstugan intill Tersmedenska herrgården. 

Annica höll till i ett av de två rummen där:

   

Annette höll till i det andra:

  

Evelina Jämsä hade också utställning i hantverksbyn, intill sitt behandlingsrum/arbetsplats med ingång på baksidan av herrgården.

Ramnäs egen krukmakare Robert Umerkajeff satt i sin ateljé och visade hur det går till att dreja. På hyllorna stod hans fina krukor, ljusstakar, figurer m.m. 

På Kuskens café intill Tersmedenska herrgården tog sambon och jag varsin köttbullsmacka och kaffe. Det var första gången jag besökte "hantverksbyn" i Ramnäs men jag lovar, det blir fler gånger när de har nåt evenemang där. Deborah Henriksson, som deltog med sin skönsång på Konstrundan i våras (Annettes galleri i Dingtuna), hade dessutom konsert i herrgården senare under dagen men den kunde vi tyvärr inte gå på. Vi hade andra förpliktelser. En liten tvååring ville vara med oss medan storebror och mamma var på bio. 

Frön, frön, frön...

Frön fascinerar mig. Dels formerna men allra mest varje växts mycket specialiserade sätt att sprida sig. Så välinrättat, så effektivt. Klockorna t.ex. får små hål på sina frökapslar. När sen höstvindarna får stjälkarna att vaja så pytsas de pyttesmå, runda fröna ut åt olika håll.

Vallmokapslarna beter sig likadant. De får också små håligheter längst upp i kapseln och så småningom blir hela kapseln full med hål. Ifall något litet frö skulle ha gömt sig kvar.

Maskrosorna och en hel del andra växter förser sina frön med fallskärmar så att de ska kunna flyga långt. Andra med vingar, som t.e.x. lönnens näsor. Visserligen bara en vinge men den snurrar sig till andra marker.

Ängshaverrotens fröställningar ser ut ungefär som maskrosens

I mitten av oktober skall alla fröer, som man vill skänka till Sällskapet Trädgårdsamatörernas fröinsamling, vara inskickade. I år har jag bidragit med ett trettiotal arter. Det är lite tidigt att skicka iväg dem runt den 15:e, tycker jag. Jag har knappt hunnit natta min trädgård. En del fröer har jag hunnit ta reda på men det finns fortfarande en hel del arter kvar och en del har inte ens mognat än. Det är ju lite pyssel med fröerna, som ska torka inne ett tag, sen rensas från frökapslar och skräp, paketeras och namnges. Visserligen kan man skicka fröer senare också, om man angett det på första listan men det är en procedur som i alla fall inte jag har lust att göra om. Med all respekt för denna enorma hantering av ett par tusen insamlade sorter! Bara för oss STA:ares höga nöje.

Ja, jag är väl lite lat. Men jag tycker om att göra saker och ting ordentligt och då tar det tid. Så nu har jag ett litet lager med olika fröer ordentligt paketerade i kaffefilter med olikfärgade plastgem på. Röda blommor får röda gem, blåa blommor får blåa gem...

Där finns ettåringar, tvååringar/bienner, perenner och chili, tomater, kryddor m.m.

Är du intresserad av en lista så maila mig:

cre8ingbyrosemarie@gmail.com

OBS! De flesta perenner kan sås nu. Märk upp sådderna och ställ ut krukorna på en avskild plats i trädgården. Sen håller du utkik i vår efter små plantor och skolar om dem vartefter.

Om man gör på det här sättet så slipper man hålla reda på om fröerna måste ha en köldperiod eller inte. Kyla får de ju under vintern. Dessutom slipper du ha sådderna inne. Perenner mår inte bra av att stå inne, de är ju gjorda för att vara ute hela tiden.

Nötter och mossa

Ekorrn' satt i granen

skulle skala kottar

för Rosa hade tagit hans hasselnötter...

Vi har en häck av hassel på tomten. Den klipps på höjden och bredden varje år. Därför blir det bara några enstaka frukter, inuti bladverket, och dem tar ekorren redan innan de mognat. På morgonpromenaden fick jag se en ensam hasselbuske som släppt alla sina frukter. Det låg massor på backen. Hundbajspåsar är bra till mycket. I dem har jag plockat allt från svamp till mossa och nu hasselnötter. Två fulla påsar blev det av en enda buske.

De här nötterna är betydligt godare och mer smakrika än de man köper till jul som har legat länge och torkat. Sorry, herr ekorre och alla små skogsmöss, nu ligger de snart i Rosas mage.

Hasselnötterna var inte det enda fynd jag gjorde under promenaden. Hittade en gammal avskrädeshög med en del glas, koppar och två sockerkaksformar. Formarna tog jag hem och tvättade. Den runda förseddes med olika mossor, lummer och vallmokapslar, röda höstlöv m.m. Nu står den ute på förstutrappen.

Den avlånga bakformen pryddes med liknande fynd från naturen men även ett ostronskal (rester från en skaldjursplatå på Kajplats 9) som jag försett med en pärla. 

Ett par grannar kom över och fikade på eftermiddagen. Vad skulle jag med två arrangemang till? Nu står den avlånga skapelsen på deras förstutrapp. Tänk vad mycket man kan göra av litet. Allt behöver inte kosta pengar. Bara lite fantasi.

A new dawn och en kall oktoberkväll

"A new dawn" blev klar idag. Det är en rätt stor målning i akryl och guldfärgad bladmetall, 50 x 50 cm. Så nu har jag två nya tavlor till utställningen i Dingtuna den 1:a advent. Det vore ju tråkigt att bara ha gammal skåpmat att bjuda på.

Två mindre tavlor, 24 x 30 cm med deep edge har legat och skräpat sen i våras. På varje tavla har det fattats någon liten detalj. Idag fick jag "tummen ur" och fixade det. Så nu har antalet nya tavlor ökat till fyra. På två veckor. Men jag känner ingen press. Jag målar för att det är roligt och för att jag känner mig så inspirerad. Under sommaren har jag samlat färger och former i den kreativa delen av min hjärna. Nu måste det ut!

  

Under promenaden i morse landade en ny dikt på mina läppar. Det är mycket som rör sig i min hjärna just nu! Jag döpte den till Oktoberkväll:

Temperaturen sjunker framåt kvällen.

Den pampiga björken

har bestämt sig för att 

sova naken i natt.

Gula löv lämnar bladverket.

Dansar en sista dans

med iskalla vindar

innan de somnar

för gott

på bädden av kristall.

Idag ÄR du,

i morgon VAR du.

Höstliv

Nu har jag haft en härlig helg i Stockholm på hotell ihop med sambon. Med mycket mat och dryck och lite shopping. Hunden var inackorderad hos några vänner som tyckte det var kul att få ha honom några dagar. Solen strålade och jag gick omkring utan ytterkläder. Förmiddagsfikat på lördagen intogs på en uteservering i Kungsträdgården i strålande sol. Inget jag förväntat mig men en härlig bonus.

Igår åkte jag iväg för att hämta hem doggen. Jag hade med mig staffli, pannå och färger och blev kvar hos min kompis och hennes man hela dagen. Där har man det bra må jag säga. Fika serveras när man kommer, sen blir det lunch vid ettiden och så eftermiddagsfika runt tre... 

Början till en ny tavla blev det också. Jag ska nu sätta igång att producera lite konst så jag har något att visa upp till första advent. Då ställer jag och Annette Stocker ut våra alster i hennes galleri i Dingtuna. Vädret var helt i min smak. Disigt, dimmigt och molnigt. Då känns det skönt att krypa in i stugvärmen och måla. Idag gjorde jag tavlan klar och fortsatte på två till som jag har på gång. Som vanligt numera jobbar jag med bladmetall. Guld, koppar och silver. Jag älskar glittret i detta material. Bladmetallen är tunnare än lövtunn. Det gäller att inte var kladdig om fingrarna för då sitter den där istället för på tavlan. Inte heller får man nysa eller göra hastiga rörelser för då tar vinddraget med sig de glansiga småbitarna på en resa genom rummet man befinner sig i. 

På den här tavlan har jag använt både guld, koppar och silver. Sambon upplyste mig om att den här tavlan med fördel ska exponeras med lite släpljus för att riktigt komma till sin rätt. Inte rakt framifrån som det ju blev med kameran. Som vanligt när jag målar så hittar jag figurer i färgerna.

Högst upp på höger sida kom det fram två kvinnor och en man
(Edward Blom?).

Längre ner fanns en kvinna (Astrid Lindgren?) och en man (Björn Ulvaeus?)

Till vänster fanns en man (Beethoven?) och en kvinna. 

Det har blivit min melodi att måla på det här sättet. Förr hade jag ett motiv i huvudet när jag satte mig ner vid pannån. Nu har jag bara färger i huvudet. Jag börjar med dem och när jag blandat och lagt på lager av färg med olika "tillhyggen" då framträder någon slags vision men inget motiv. Än. Så jag fortsätter och till slut blir det nåt...

Färgerna och formerna får liksom bestämma. Och så plötsligt finns det figurer lite här och var. 

Det känns skönt att ha släppt kontrollen efter många år. Nu låter jag färgerna och fantasin flöda. Det är så himla roligt att prova sig fram med svampar, plast, palettknivar, tårtpapper, relieffärger, tusch, urklipp m.m. 

Nu lämnar jag trädgården några månader för ett annat kreativt liv!

Höstjobb

Badkaret är "stängt" sen några veckor tillbaka. I år blir det inga mer bad där. Sjövattnet stängs av i början av oktober och då är det redan för kallt för att bada nåt mer. Om jag vill så kan jag naturligtvis fylla karet med varmt vatten inifrån huset. Men jag föredrar ett svalkande bad i mälarvatten under sommaren.

Mina trädgårdsdekorationer ligger i en hög på gräset och väntar på att bli rengjorda och inflyttade i "boa". När rabatterna är vårstädade då blir de högtidligen utställda på sina platser igen.

Trots flera nätters minusgrader så finns det lite att skörda fortfarande. Idag klippte jag ner de myntor som fanns kvar och lade på torkning. Chokladmynta, grönmynta och grapefruktsmynta. De kommer nog väl till pass som smakförstärkare i ett värmande te i vinter.

Alla morötter är nu uppgrävda och idag skalade jag dem och skar dem i bitar och frös in till vinterns grytor. Men nu är det sista gången jag odlar morötter. Morotsflugan gör allt för att motarbeta mina odlingar. Morötterna är fulla med hål efter pyttesmå maskar så det är ett digert jobb att frisera dem till ätbara bitar.

Vindruvorna hänger i klasar i "kaffeburen" och har inte tagit det minsta stryk av kylan, än.

Igår gjorde jag saft på några liter. Det gjorde jag även på den estländska staketvindruvan Zilga för några år sedan. Det blev jättegod saft som användes som alkoholfritt alternativ vid fester. Med några isbitar i blev det en väldigt god och "vuxen" dryck.

Det är något speciellt med de sena överlevarna. Precis som med de första växterna som trotsar vårkalla vindar. Min rosa, höga chrysantemum (utan namn) blommar oförtrutet vidare med rosa skyar trots natt efter natt med minusgrader. 

Trädgård ska vara roligt!

Numera prenumererar jag inte på några trädgårdstidningar. Det känns som att samma saker återkommer om och om igen. Och jag blir så trött på att redaktionerna tar ner trädgårdsarbetet på en nivå som känns "dummare än dummast" typ:

När du ska plantera en växt behövs spade, jord...

Det är bra att det finns trädgårdstidningar för nybörjare men jag tror inte att noviser i trädgården börjar med att prenumerera på en trädgårdstidning så höj nivån lite grann. Nu i höst låter det så här:

Tvätta av dina trädgårdsredskap från smuts och lera innan du ställer in dem för vinterförvaring, så håller de längre...

Idag läste jag i alla fall en trädgårdstidning som jag fått av en väninna som förser mig med utlästa tidningar av olika slag. Trädgård ska inte vara så seriöst, det ska vara roligt också. Engelsmännen har en bra balans. Vad sägs om att plantera växter i en "Hanging bra-sket"?

Eller varför inte i "Plant-pants"?

Det är en fördel om plaggen är stora så man får rum med mycket!

Jag är en sån som älskar när man tänker lite utanför ramarna. När man hittar egna sätt att skoja till det på. I Julita hade man, för några år sen, grävt ner en trädgårdsmästare!

Eller kanske bara hans stövlar?

Att tänka utanför ramarna kan också betyda att man komponerar växterna lite annorlunda. Tunnan med piplök är från Julita den med. Tunnan och löken ihop blev en hit!

Jag själv grävde ner en förbipasserande för några år sen...

Av betong kan man göra mycket om fantasin får fritt spelrum.

I Gåsfors trädgård i Smedjebacken fanns den här hemmagjorda hatten av höns- eller kycklingnät, mossa och lite blommor.

Mossa är vackert. Just nu letar jag efter en enkel stol i någon slags metall som jag kan klä in i mossa. Och ha som ett stilleben i trädgården. Finns nog på nåt loppis nånstans.

Kvinnan av gräs nedan är överkurs! Men såååå vacker. Helt underbar. Jag älskar sånt här. En kombination av trädgård och konst. Kanske för att jag är en sån kombination själv. Alltså en kreativ trädgårdsnörd. Jag väljer inte bort något av mina intressen. Jag kombinerar dem istället.

ICA-skolan 60 år!

I natt var det minusgrader  i min trädgård för första gången i höst. Inte bara någon enstaka minusgrad utan brutala -3,1 grader! Det märktes redan igår kväll vid ettiden då jag struttade hem på höga klackar i frostigt, frasande gräs efter en festlig kväll på Mälarens hotell- och konferensanläggning ihop med 101 gamla jobbarkompisar. ICA-skolan firade 60 år och alla som någon gång jobbat på ICA-skolan sen den grundades var bjudna på "kurskväll", mat och dans.

Senaste gången vi träffades allihop var på 40-årsjubileet. 50-årsfesten var det nog ingen som orkade ta tag i. Det tar ju ett tag innan man "rehabiliterar" sig efter den här arbetsplatsens fester. 

 Världen var lite annorlunda när jag anställdes på 80-talet. Framför allt modet! Oj, vad många härliga foton vi har att skratta och glädjas åt. Högt i tak var det i alla fall på vår arbetsplats. Alla tog plats och de flesta hade stort A i social kompetens. På våra "after works" var alla välkomna. Det kom kusiner från Skåne, systrar och svågrar, sambos och särbos. Alla var en del av vår gemenskap. Ibland hade man kramp i magen efter en fredagskväll på stan, av allt skrattande. 

Kvällens värdar Niklas Danielsson och Roffe Törner. Roffe bjöd på sig själv och
visade ICA-skolans outfit genom åren.

Det blev tävling i stil med "På spåret" men i.o.m. att ICA-skolan var Scandics största kund under många år så hade man twistat till det lite. Tävlingen gick ut på att kunna lista ut "Vilket Scandichotell är vi på väg till?". 

 

  

Jag satte på mig en rosa, orange, gul och vit blåsa. Funderade en stund vilken färg jag skulle ha på strumporna. Vanliga beige? Aldrig i livet. Hittade ett par mörkrosa som gick perfekt ihop med klänningen. Och för att matcha både strumpor och klänning, ett par orange högklackade. Så gav jag mig iväg med bussen ner mot stan. Tänk vad färg lyfter upp och gör en glad. Ännu gladare blev jag när det plingade till i telefonen och jag fick ett meddelande av en av mina döttrar: Världens finaste mamma!

Då kände jag mig som kvällens drottning. Redan innan festen hade börjat!

Klädkoden för kvällen var svart, svart, svart. Jag fick agera kontrast. Så att de andra skulle synas...